Det finns många små appellationer runt om i Frankrike som tyvärr är allt för lite kända. Ibland undrar man om det inte vore lättare att bli känd (vilket ju är viktigt) och att sälja sina viner (ännu viktigare) om man använde en större, men mindre precis, beteckning. Montlouis är en av dessa. Har du hört talas om den? Granne till Vouvray (aningen mer känd), är det en liten appellation i mellersta Loiredalen som gör utmärkta vita viner på en av världens mest underskattade druvsorter, chenin blanc. 400 hektar vinrankor, uteslutande chenin blanc.
Man gör hela bredden av vita viner: från torra, krispiga viner med hög syra till mulliga söta godisviner. Man gör också ett mycket originellt mousserande vin, Montlouis Pétillant Originel: man tillsätter absolut inget socker, inte chaptalisering vid första jäsningen, ingen liqueur de tirage för andra jäsningen (istället buteljerar man innan vinet jäst torrt) och ingen liqueur d’expedition vid dégorgeringen (och en maximal avkastning på 65 hl/ha, ungefär hälften av det tillåtna i Champagne).
Men det som är deras allra starkaste kort är de härligt krispiga, citrusfriska torra stilla vinerna, som ibland kan ha en underbar nästan honungslik lenhet, så typisk för chenin när den har bra koncentration (men inte annars), som perfekt balanserar den skarpa mineraligheten. Här är några av de bästa producenterna:
Francois Chidaine: Sedan 10 år tillbaks jobbar han med biodynamiska metoder och är idag en av appellationens mest kända producenter. Friska, mineralig viner som t.ex. Les Choiselles och Le Clos du Breuil (ca 14 €).
Stéphane Cossais: Nykomling (det finns faktiskt många här eftersom marken är relativt billig), med endast 3 hektar. Arbetar med en hel del fatlagring, som fungerar bra med den höga syra, och vågar ta bra betalt för sina viner. Men de är också bra. Så mycket bättre än de andra? Pröva! T.ex. le Volagré och Meuchandelle (båda runt 20€).
Domaine Levasseur, Alex Mathur: Deras torra vin, Les Lumens, är kraftfullt (fatjäst och lagrat 14 månader) med mer rondör än många andra (12€); ett utmärkt mousserande där till och med druvkaraktären kommer fram, Les Pions (12€).
Le Rocher des Violette: Xavier Weisskopf startade 2005 men gör redan ett utmärkt, friskt, äppligt och mineraligt vitt kallat La Négrette (13€).
Domaine Frantz Saumon: Hans Le Clos du Chêne är gansk fylligt och moget i stilen (mogna äpplen) med bra längd (23€).
La Taille aux Loups: Jacky Blot är ett av de kända namnen i Montlouis. Ett utmärkt mousserande kallat Triple Zéro (0 chaptalisering, 0 liqueur de tirage, 0 liqueur d’expedition… – 12€) och en torr Rémus där druvorna skördas i två omgångar för att ge extra koncentration, vilket tillsammans med att han använder en tredjedel nya fat ger ett kraftfullt vin (12€).
Closerie de Chanteloup: Vincent Guichard gör ett bra (och prisvärt) torrt kallat L’Essentiel, som är välstrukturerat, mineraligt, ganska lätt men elegant. (7.50€)
Laurent Chatenay: Hans Les Maisonnette har en bra syra och frukt, mycket stilren smak med en liten aning fat (9€); Les Hauts de Cangé är fylligare, nya ekfat ger väsentligt mer kropp (men föga ekkaraktär) och en aning restsocker (11g/l) rundar av den kraftiga syran utan att för den skull göra vinet sött. Intressant.
