Starka viner, viner med hög alkoholhalt, verkar på senare tid blivit lite av en fixering hos Mikael Mölstad. Han har skrivit ett antal inlägg i sin vinblogg på Svenska Dagbladet om vilket vin som, enligt hans erfarenhet, kan vara världens starkaste naturligt jästa vin.
Det började någonstans vi 16 % och idag har det kommit upp i 16,9 %.
Idag skriver Mölstad också om en kommentar jag gjorde på ett av de tidigare inläggen där jag nämnde mer alkoholstarka exempel: ”Dagens toppnotering: 16,9% alkoholhalt”.
Vi var ganska nyligen i Apulien, som de enda svenska vindomarna i första upplagan av Apulian Wine Identity, en blandning av vintävling och primörprovning för apuliska viner.
I Apulien gör man viner som ofta är kraftfulla. De tre druvsorter som man försöker föra fram för en internationell marknad är negroamaro, primitivo (som ju har blivit populär i Sverige!) och nero di troia. I Apulien finns det flera exempel på viner som har 16%, 17%, 18% och någon gång till och med 19% alkoholhalt.
Oftast lär man ut i vinsammanhang att jästen dör vi 15-16 procents alkoholhalt, men uppenbarligen finns det mer härdiga stammar i södra Italien! I alla fall hos producenter som t.ex. Gianfranco Fino, Schola Sarmenti och Mille Una.
Nu är inte alkoholhalten något jag brukar intressera mig för särskilt mycket – jag tycker det är väsentligare att smaka på vinet och bedöma ifall det är gott och balanserat. Att bedöma viner efter smaken är viktigare än att döma det efter en siffra på etiketten! Och visst kan ett vin på 14-15% vara både gott och balanserat, fast däröver börjar de ofta bli lite väl tunga.
Därför samlade jag inte på mig särskilt mycket ”bevis” i Apulien. Men jag kom dock hem med en bild på en etikett där man kan utläsa att det innehåller 17 % alkohol. Se bilden nedan. Dessutom står det att det har en potentiell alkoholhalt på 21 % (dvs om allt sockret hade jäst ut): vinet Corimei från Schola Sarmenti. Inte något man ser ofta på en etikett men som ju faktiskt är en intressant konsumentupplysning. Vinet har alltså runt 70 gram restsocker per liter (1 % = 17 gram socker). Med andra ord ganska så sött.
Så Mikael, du kanske skulle ta dig en tripp till Apulien så skulle du hitta många nya viner att sätta upp på din lista med superstarka viner. Plus att du skulle få tillfälle att prova en hel del goda (och mer balanserade än de på 18/19%) viner från negroamaro, primitivo, nero di troia, fiano och en hel mängd andra spännande lokala druvor. Som sällan hittar upp till det svenska monopolsortimentet…
Vad är det starkaste vinet du provat? Skriv en kommentar!
2 svar
Kære Per,
Mille Una’s Capitolo Laureto 2008 (100% negroamaro) holder 19,3% alkohol, naturligt gæret. Almindelige gærtyper af arten saccharomyces cerevisiae fungerer meget dårligt over ca. 15-16% alkohol (de dør normalt), men det er relativt almindeligt kendt og dokumenteret, at saccharomyces bayanus godt kan bringes til at gære til over 18% alkohol. Jeg tror, at den teoretiske grænse går ved omkring 20% for bayanus. Bayanus er bl.a. naturligt forekommende i Valpolicella-området, hvor man historisk har set meget høje alkohol-niveauer. Jeg kan for eksempel mindes en Masi Mazzano 1970 på 17,2% alkohol. Når man når så høje alkohol-niveauer går gæringen meget langsomt, og gærcellerne dør efterhånden, så der kan være behov for at tilsætte nye gærceller med jævne mellemrum for at gære mest muligt af sukkeret.
Jeg er helt enig i din kommentar om, at det er balancen i vinen, der er vigtig, ikke alkohol-procenten i sig selv, men jeg kan så ikke forstå, at du alligevel mener, at når man kommer over 16% så er vinen pr. definition ikke balanceret. Det er jeg uenig i, og f.eks. Gianfranco Finos Primitivo di Manduria Es 2009, som holder ca. 17,5%, er efter min mening særdeles velbalanceret med alkoholen.
Med venlig hilsen
Ole
Kanske är det tack vare s. bayanus som det går att jäsa så långt, eller kanske är det en extra härdig variant av cerevisiae. Vore intressant att veta.
Men jag tror du missförstod mig. Jag menar inte alls att ett vin över t.ex. 16% per definition är obalanserat. Tvärt om – det finns INGA sådana tekniska / kemiska gränser som är relevanta. Vinet måste alltid bedömas utgående från doft och smak. Inte från någon kemisk analys.
Det finns samma ”problem” med t.ex. volatila syror. Det finns viner som har ”allt för hög volatil syra” om man bara tittar på siffrorna, men som om man smakar på vinet är alldeles utmärkt gott. T.ex. i Sauternes.
Vad jag däremot menade är att, i min smak (!), är det oftast så att de väldigt alkoholstarka vinerna blir obalanserade. Ofta, men inte alltid.
Men sen är det ju också en fråga om vilken typ av vin som man personligen tycker om! Vin kan ju inte mätas efter en person-neutral skala…
-Per