Hur högt kan man sätta ribban för ett rosévin? Kan det någonsin bli ett stort vin?
[inlinetweet prefix=”” tweeter=”” suffix=””]15 % av vinegendomarna i Provence gör prestige-rosé idag[/inlinetweet], säger svenska Master of Wine Louise Sydbeck som har studerat fenomenet. Och många fler funderar på att göra en. Nästan alla dessa prestige-rosé har lanserats efter 2006. Så det är ett ganska nytt fenomen. Fast det finns folk som är skeptiska och menar att det är samma vin bara i en finare flaska.
Det är sant att [pullquote position=”right”]paketeringen och marknadsföringen är lika viktigt för ett rosévin som färgen[/pullquote]. När Sacha Lichine, son till kände Alexis Lichine som tidigare ägde Château Prieuré Lichine i Margaux, köpte Château d’Esclans in Provence för några år sedan och meddelade att han hade för avsikt att göra världens bästa och dyraste rosévin, så fick han mycket uppmärksamhet. Hans viner revolutionerade rosé-scenen i Provence.
Och nu till den avgörande frågan: Kan roséviner någonsin bli stora viner?
Detta är den svenska versionen av Britts artikel The World’s Most Expensive rosé, ursprungligen publicerad på Forbes.com.
Rosévin görs på blå druvor men den korta skalkontakten gör att man inte utnyttjar allt det intressanta som finns i de blåa druvornas skal. Där finns aromämnen och tanniner som bara i mycket liten mängd tillförs rosévinet. Å andra sidan vill man ju inte ha ett strävt, tanninrikt vin. Ett rosévin ska vara lättdrucket. Kanske just därför har det förmodligen svårt att ta sig upp i kategorin ”stora viner”. Även om vissa försöker få upp strukturen och kroppen med eklagring.
Sacha Lichine, emellertid, gör sitt bästa för att bevisa att rosé visst kan nå de högre kvalitetssfärerna. Priserna på hans viner ligger mellan 20 och 80 euro. Så utan tvekan gör han världens dyraste rosévin. Och ja, kvaliteten finns där också. Inte så konstigt.
Hemligheten ligger i en vinmakare från Château Mouton Rothschild, mycket gamla vinstockar, en ganska hög procent gröna druvor, jäsning i 600-liters ekfat med individuell temperaturkontroll. Och en allmän strävan att göra ett vin av klass. Men detta räcker inte. De snygga flaskorna, den ljusa, mycket vackra laxrosa färgen och en intensiv marknadsföring, inte minst i USA, har en stor del i framgången. Och ibland kan ju det faktum att man vågar ta mycket betalt vara ett vinnande grepp.
Toppvinet ”Garrus” kostar 80 euro och görs med grenache och den gröna druvan rolle. Vinrankorna är över 80 år gamla. Druvorna jäser tillsammans eftersom det är förbjudet att blanda rött och vitt vin.
Vinet är mer gyllengult än rosa och det har en ganska fyllig och rik smak av stenfrukt och en bra friskhet på slutet. Det smakar faktiskt mer som ett vitt vin än som ett rosé och det ser ut som ett vitt vin också när man har det i glaset. Så ljus är färgen.
Men det är en rosé och världens dyraste dessutom. Med den prislappen kanske man helst njuter av det till ostron och hummer. Är det ett stort vin som kan jämföras med världens främsta? Kanske inte, men definitivt mycket gott.
Château d’Esclans viner
Whispering Angel, Côtes de Provence (från köpta druvor), ca 20 euro
Château d’Esclans, Côtes de Provence, ca 30 euro
Les Clans, Côtes de Provence, ca 50 euro
Garrus, Côtes de Provence, ca 80 euro
Läs om att något har hänt med de rosa vinerna i förra roséartikeln som publicerades för några dagar sedan: Rosa är färgen på modet men kan roséviner bli riktigt stora viner?
Detta är den svenska versionen av Britts artikel The World’s Most Expensive rosé, ursprungligen publicerad på Forbes.com.
