Gimblett Gravels har blivit ett omtalad deldistrikt i Nya Zeelands berömda vinregion Hawke’s Bay. Och ändå ansågs marken här värdelös så sent som i mitten av 1980-talet. Här fanns bara (vi är ju trots allt i Nya Zeeland) några betande får. Ungefär vid den tiden var det dock några som började titta närmare på den grusiga, väldränerade jorden. Och kort tid efteråt var fåren borta.
Där Gimblett Gravels ligger har en gång floden Ngaruroro flutit fram. Men efter en översvämning 1867 ändrade floden sitt lopp. Flodbädden frilades och detta område av sand, grus och stenar av olika storlekar anses idag vara högklassig vingårdsjord. Eftersom detta är en varm jord som lätt värms upp av solens strålar, är den särskilt väl lämpad för röda druvor. Så fåren ersattes av välordnade led med cabernet sauvignon, merlot och syrah. På 30 år planterades 800 hektar här i Gimblett Gravels.
Detta är den svenska versionen av Britts artikel ”Unison Vineyard, A Pioneer In Gimblett Gravels, A Very Special Terroir Of Hawke’s Bay, New Zealand”, ursprungligen publicerad på Forbes.com.
Union Vineyard grundades 1993 och ägarna vid den tiden var bland de första som anade Gimblett Gravels potential. ”Den här typen av mager jord var vad de ville ha”, säger vinmakaren Jenny Dobson. Unison har nu sex hektar planterade. Gården har bytt ägare en gång sedan 1993 och ägs nu av Philip och Terry Horn.
Vi träffar vinmakaren och vinkonsulten Jenny Dobson i Unisons vingård i skördetid i mitten av mars. Jenny är vinmakare hos Unison och hon konsultar också på andra vingårdar här i Gimblett Gravels.
Om du vill veta mer om Jenny Dobson och hennes exceptionella karriär som vinmakare i Europa och Nya Zeeland kan du läsa denna artikel: Jenny Dobson, nyzeeländsk vinmakare och vinkonsult med fransk touch | Britt på Forbes.
”Gimblett Gravels är ett strikt avgränsat område”, säger hon. ”Jorden här är väldigt speciell för Nya Zeeland. Det är grus och slam och de undre lagren är grus, grus och grus … För de första vinodlarna här kändes det som Bordeaux, så därför planterade man främst Bordeaux-druvor men också lite syrah. ”
Vårt samtal i vingården avbryts då och då av höga smällar från kanonen som ska skrämma bort hungriga fåglar. Dessa är ett stort problem i Nya Zeeland när druvorna är mogna. Jenny är van men vi förväntar oss varje gång att se kavalleriet storma fram.
När vi tittar på vinstockarna ser vi att de är tätare planterade än vad man vanligtvis ser på Nya Zeeland. ”Eftersom detta är lite som Graves in Bordeaux”, säger Jenny, ”så planterades vingården efter europeisk modell, med hög planteringstäthet. I Nya Zeeland har vi ofta breda rader. Här har vi 5000 vinrankor per hektar. Normalt i Nya Zeeland är cirka 3000. ”
Mycket av arbetet i vingården görs manuellt. ”Vi tar bort bladen runt druvorna för att få morgonsol, men vi vill inte ha solbrända druvor. Bladverket är viktigt för fotosyntesen och om druvorna blir för solbrända får man aggressiva tanniner. Vi vill ha ett ’paraply’ av bladverk för att skydda druvorna.”
Vinrankorna bevattnas men inte systematiskt. ”Det är mer som en försäkring. Vi föredrar att låta vinstockarna utveckla sin egen motståndskraft och leta efter vatten. ”
Skörd vid rätt tidpunkt är avgörande. ”Vi tittar på kärnorna. De ska vara bruna, då extraherar vi inte för mycket tanniner”.
Druvorna handplockas och avstjälkas. Vissa läggs i öppna tankar där Jenny och hennes medarbetare gör manuell nedtryckning av skalhatten (piegeage). För vissa tankar gör hon istället rundpumpning (remontage), två gånger om dagen i början, mindre ofta i det senare skede. ”Det är viktigt på vilket sätt vi arbetar tankarna”, säger Jenny, ”för att få tag i färg och alla smaker.” Hon tycker om att använda delestage (hela tanken töms på vin som sedan pumpas tillbaka över skalmassan). ”Det blandar bra färgämnen, tanniner och aromer.”
Ibland tillsätter hon jäst, men inte alltid. Återigen är det en försäkring. Efter jäsningen lämnar Jenny vinet med skalen i tanken. ”Det blir ingen mer extrahering men det kommer att ske kemiska processer som påverkar tanninerna. Vi lämnar det så här några veckor. ”
Hur länge avgör hon genom att smaka. ”När vi har rätt balans, avbryter vi macereringen. Att smaka är viktigt. Vi smakar vinet varje dag. Inte minst för att kontrollera hur tanninerna förändras och deras inverkan på smaken. Under denna period flyttar sig tanninerna bakåt i munnen.”
Jenny pratar mycket om tanniner. ”Tannin är ett enormt ämne”, säger hon, ”och inte tillräckligt med forskning har gjorts.”
Druvorna pressas i en korgpress och pressvinet blandas med det självrunna vinet. Lagring sker i främst fransk ek och lite amerikansk. ”Våra viner behöver inte mycket ny ek. Vi använder 500 liters fat för att få mindre ekpåverkan och även stora italienska botti på 3000 liter.”
När vi smakar på Unison Reserve Merlot 2013 upptäcker vi en annan typ av merlot jämfört med högra stranden i Bordeaux där merlot är planterad i lerjord. ”På grus”, säger Jenny, ”får merlot en annan karaktär, mer strukturerade, mer blommiga aromer, mer textur. Här bär tanninerna upp aromerna under lång tid. ”
Ja, smaken är lång och det allmänna intrycket är elegans, friskhet och balans. Här finns exotiska kryddor. Eken är väl integrerad och lämnar mycket utrymme för den läskande frukten. Mycket gott. (32NZ $)
Druvorna till Unison Excalibur 2014 kommer från en annan del av vingården. Den är gjord med 60 % merlot, 30 % cabernet sauvignon och 10 % syrah. Merlot dominerar blandningen, men, säger Jenny, ”cabernet sauvignon märks tydligt och 10 % av syrah ger kryddor och lyfter vinet. Man måste titta på alla komponenter och ”skapa” smaken. Ibland kan 2 % göra en skillnad. Ibland är en blandning uppenbar men inte alltid. Syrah dominerar lätt. Man ska inte använda för mycket, man får ändå kryddiga aromer. ”
Unison Excalibur är stiligt vin med en kryddiga, utvecklade, söta lädertoner i doften och en saftig frukt. Mycket friskt. (38NZ $)
För Unison Selection 2014 använder Jenny 70 % cabernet sauvignon. Här är aromerna annorlunda. Det finns torra löv och kryddor som kardemumma och muskot. Den är i klassisk stil, tätt hållen, men sedan exploderar den i en mycket långt slut. ”Cabernet sauvignon behöver lite mer ek. Vi väljer fat mycket noggrant. Vi vill ha ek med tät ådring som ger fina tanniner. ” (60NZ $)
För Unison Symphonie Syrah 2014 kommer druvorna från de äldsta syrah-plantorna i Gimblett Gravels. ”Syrah är härlig druva att arbeta med”, säger Jenny. Här ger den läckra dofter av blåbär, muskot och kanel. Smaken har en sammetslik mjukhet men ändå en mycket god tanninstruktur. (55NZ$)
Vissa år gör Unison en utsökt chardonnay med druvor från andra sidan floden. ”Jorden här är lera och kalksten, det är bättre för chardonnay. Vi gör sex fat och vi behandlar dem alla olika. 20 % av faten är nya. Vi använder olika typer av jäst för varje fat och ibland lämnar vi dem bara och låter den naturliga jästen jobba på.”
Chardonnay behöver friskhet, menar hon, så alla faten genomgår inte den malolaktiska jäsningen. Ett sätt att se till att få rätt syra i vinet.
I Maestro Chardonnay 2018 mynnar flera lager av aprikoser, mandariner och citrusaromer ut i en rund munkänsla. Den är friskt, livlig, inte tungt alls, med en silkeslen struktur. Jag skulle inte ha något emot fler chardonnay-viner som den här. (18NZ $)
Jenny Dobson brukar säga att ”vin måste entusiasmera”. Vinerna från Unison Vineyard gör just det.
Detta är den svenska versionen av Britts artikel ”Unison Vineyard, A Pioneer In Gimblett Gravels, A Very Special Terroir Of Hawke’s Bay, New Zealand”, ursprungligen publicerad på Forbes.com.
[box type=”info”]
Nya Zeeland är ett fantastiskt vinland att upptäcka och bjuder på många överraskningar och överväldigande upplevelser. Det och mycket mer kan du uppleva på en vinresa till Nya Zeeland med BKWine.
Rest till världens vindistrikt med experterna på vin och specialisten på vinresor.
Överväldigande fantastiska vinresor. BKWine vinresor.
[/box]
