Alla älskar influencers. Innan du låter din irritation driva upp pulsen några slag kan du se dig omkring och räkna upp dina egna fem mest inflytelserika influencers. Jasså, du kommer inte på några. Men då kan du höja blicken en bra bit över ynglingarna med persikohy som jagar stålar genom inlägg om smink och fina klädesplagg.
Madeleine Stenwreth är en sylvass influencer även om ordet knappast var uppfunnet när hon lyckades lägga till den åtråvärda titeln Master of Wine. Dessutom har hon passerat femtio vilket gör att titeln ”influencer” rimligen har svårt att fastna på visitkortet. För tre år sedan var hon moderator när 15 producenter från Valtellina fick sina viner exponerade. Läs mer om detta här: Valtellina – i skuggan av Piemonte lyser solen.
Några av producenterna var på plats och gavs möjlighet att själva introducera sitt vin. Salen var knökfull och i stort sett varenda vinskribent var på plats, intresset för Valtellina var påtagligt. Pandemin satte krokben för det mesta men nu, tre år senare, rullade bilen ner till det nordliga och brant kuperade distriktet i Italien. ”Influencern” hade lyckats i sitt uppsåt.
Inför bilresan granskades gamla minnesanteckningar från provningen och i den mån gamla kråkfötter kunde tydas fann jag två favoriter. Sandro Fay och Le Strie. Favoriter från provningen kan i mångt och mycket vara ett orätt utlåtande eftersom provningen omfattade helt olika karaktärer av vin. Den första serien om fem viner var relativt lätta, vitala och friska viner. Följande serie gav tydliga signaler av nebbiolo med en ganska strikt hållning och ren tydlighet. Den avslutande serien var en bombmatta av kraftfulla vätskor som inte på något sätt kunde kopplas till de första fem vinerna som serverades. Oaktat vilken vinstil man föredrar var det en hög nivå på merparten av vinerna kombinerat med en måttlig prislapp. Lägg därtill förföriskt vackra bilder på terrasserade odlingar och ett böljande landskap. Där och då Där och då gavs insikten att området är ett måste att besöka.
Valtellina är ett relativt litet distrikt. En smal landremsa som sträcker sig 45 km från väst till öst, bara några kilometer från gränsen till Schweiz. I dalen samlas alla 820 odlade hektar på den sydliga sluttningen. Rankorna växer från trehundra meter upp till cirka åttahundra meters höjd. Arealen är fördelad på väldigt många små, och väldigt få stora, producenter. Att färre än tio av distriktets 900 odlare äger mer än 3 ha säger en del. Låt säga att vi lite slarvigt kan ange nebbiolo som karaktärsdruva men mångfalden är stor och det nyplanteras en del annat efter producentens egna lustar.
Sandro Fay har exempelvis på sin senast planterade odling på åttahundra meters höjd valt chardonnay. Distriktet har de näst största odlingarna av nebbiolo i Italien, eller chiavennasca som druvan kallas lokalt. Producenterna framhäver den tydliga skillnaden i de olika odlingslägena men förtydligar samtidigt att vinmakarens eget arbete styr mycket av vinets karaktär.
Le Strie
Låt oss kika lite på de två nämnda producenterna som besöktes nu i juni 2022. Sandro Fay och Le Strie.
Stefano Vincentini, som är ensam ägare av Azienda Agricola Le Strie, startade sin produktion så sent som 2002. Produktionsanläggningen ligger inrymd i ett gammalt stenhus i Ponte in Valtellina. De gamla valven är inte större än ett generöst garage. Vi fick prova vinerna i byggnaden intill, där en gammal fängelsehåla från 1600-talet försetts med enkla bord och stolar. Den lilla luckan i dörren fanns fortfarande kvar i den massiva träporten. Luckan som öppnades när en bit torrt och eländigt bröd serverades som kvällsmål för den avmagrade gästen i bojor inne i hålan. Gudarna skall veta att vi är oändligt tacksamma för att vi var där i ett helt annat ärende.
Med nio tusen producerade flaskor per år kan vi på goda grunder kalla det en liten producent ”Jag har fullt upp från morgon till kväll med att rå om mina plantor och har inte en tanke på att växa från mina två hektar”, säger Stefano. ”Jag är nöjd med min storlek och lägger hellre tiden på förbättringar av vinmakeriet”, tillägger han. Le Strie har några av sina rankor fastklamrade på en av de svåraste lägena i Valtellina. 2018 fick man nog av att kånka på tunga korgar nedför stigarna och provade att lösa uppgiften med helikopter.
Copyright: Le Strie, använd med tillstånd av upphovsrättsinnehavaren.
Ett effektivt sätt där behållaren får med sig ett halvt ton i varje lyft. En uppgift som figurerar är att odlingarna i Valtellina är fördelade på närmare 20 000 terrasser av varierande storlek. Vem som har räknat kan man undra, men promenerar man runt i området inser man snabbt vilket ohyggligt arbete det är att få ner druvorna till produktionsanläggningarna.
Sandro Fay
Vid besöket hos Sandro Fay (Societá Agricola Fay) var det 37 grader varmt. Elena Fay vinkade glatt när vi svängde in på gården, hon drog sig i skjortan ut och in kanske mer för att symbolisera hettan än för att verkligen få vindpustarna att svalka kroppen. ”Ååh, hej, välkomna”, sade hon glatt. ”Vingårdarna eller provningen först?”, frågade Elena. Vi tittade på varandra med en frågande min men det uteblivna svaret ersattes av. ”Äsch, sätt er i bilen så tar vi vingårdarna först”, sa Elena kvickt. ”Det är så mycket lättare att förstå vinerna när ni har sett odlingsplatserna”, tillade hon.
Bilen gnetade sig upp för smala, branta vägar med kurvor ibland så tvära att man fick stanna, backa, och ta nya tag för att komma vidare. Berättandet var intensivt och det fanns en uppenbar nytta i tidigare kunskaper om jordmån, väderstreck och vinmakning för att hinna tolka informationsflödet.
Familjen Fay startade verksamheten 1973 och förvaltar idag 15 ha. Som en snabb summering var intrycket att Sandro Fay utnyttjar historisk kunskap för en bra vinmakning kompletterat med viljan och lusten att utforska och utveckla. Som exempelvis deras nyplanterade rankor med chardonnay där en annan ägare kanske valt att låta helt andra rankor gro, för distriktet traditionsenliga.
Under provningen var det enkelt att fatta tycke för samtliga cuvéer. Om Le Strie gav ett varmt och rustikt intryck var Sandro Fay en uppvisning i snygga, stringenta och rena viner. Båda bra men på olika sätt. Il Glicine 2018 på 100 % nebbiolo ger enormt härliga och druvtypiska signaler. Så lätt att ta till sig med sin sköna syra, smidiga tanniner och fina längd. Definitivt fullt tillgänglig redan nu. Ca Morei 2018 var å andra sidan något hårdare och tuffare än Il Glicine (odlad på högre höjd) men sammantaget ett ljuvligt och långt vin, möjligtvis med en brasklapp om att den gott kan ligga ett par år.
Slutligen serverades deras sforzato, även kallat sfursat, Sforzato Ronco del Picchio, där smaklökarna i en ren försvarsmekanism förberedde sig på en tung och massiv känga. Istället rullade ett, i alla fall upplevt, torrt vin med stadig ryggrad och mycket attityd in i munhålan. Den tänkta restsötman, och för vissa klumpigheten, fanns det inte ett spår av. Upplevelsen var snarare torr, kraftig, rik och fullmatad med intryck. 15,5 % alkohol! När vi provade sforzato för tre år sedan (2019) på provningen jag nämnde ovan, var min spontana tanke att det här är något för grabbarna med hår på bröstet. Men Sandro Fays variant är så pass mycket snyggare att jag gärna breddar publiken en aning. Det kanske skall tilläggas att sforzato produceras av druvor som fått torka en tid, mellan 30 och 100 dagar. Samtliga producenter betonade vikten av att inga av druvorna i korgen fick skadas innan torkningen och vissa sa med eftertryck att en mänsklig hand aldrig rörde druvan mer än en gång. Det sistnämnda kan ställas i relation till druvor som krossas av mänskliga fötter. Druvorna, som hanteras med försiktighet, måste vara 100 % nebbiolo. Under torkningsprocessen tappar de 20-40 % av sin vikt beroende på producent (vattenavdunstning).
Både Le Strie och Sandro Fay förlitar sig på spontanjäsning för samtliga cuvéer förutom sforzato, där är det direkt olämpligt att chansa på att få en kontrollerad jäsning utan tillsatt jäst. Man kan dra paralleller till amarone vad gäller produktionstekniken men definitivt inte till smakupplevelsen.
Utan Madeleine hade vår kunskap om Valtellina fortsatt legat i ett dunkel. Bilresan hade rimligen gått till en annan ort och du hade gått miste om inslaget här på BKWine. Väljer vi våra ”influencers” med omsorg berikar det våra liv och breddar vår palett av smakupplevelser. Le Strie saknar fortfarande svensk importör men Sandro Fays sforzato hittar du på beställningssortimentet. Låt din resa starta där och ge ditt sällskap vid bordet något spännande att prata om.
Mer om producenterna på deras sajter:
Valtellina i Sverige, på “Systembolaget”
Lite mer detaljer från redaktören om vad som finns att få tag på i Sverige.
Några av Sandro Fays viner finns att köpa vi Systembolaget. De är i vinimportörerernas beställningssortiment, tillgängligt via Systembolaget. De importeras av Budbreak AB (”Viner utvalda av Petter & Gabriel”).
- Sandro Fay, Ronco del Picchio Sforzato di Valtellina, 2018, nr 53939, 529 kr
- Nebbiolo, Téi Rosso di Valtellina, 2019, nr 78879, 169 kr
- Sottocastello, Chardonnay, 2018, nr 52547, 299 kr
Le Strie finns tyvärr inte representerad i Sverige.
I Systembolagets sortiment finns endast tre viner från Valtellina, från producenterna Menegola Walter, AR.PE.PE och Mamete Prevostini.
Vinimportörernas beställningssortiment (som du beställer via Systembolaget) ger dig betydligt fler viner från Valtellina att välja på än Systembolagets eget urval. Där finn ett flertal ytterligare viner från Arpepe och Mamete Prevostini plus vin från producenterna Dislivelli, La Spia di Rigamonti Michele, Nino Negri och Rivetti & Dell’Orco. Totalt 26 olika viner att botanisera bland, tack vare de privata vinimportörernas arbete vid sidan av monopolsortimentet.
