Rheinhessen är Tysklands största vindistrikt både till ytan och till volym. Här görs merparten av de tyska bulkviner som säljs i boxar och lustiga flaskor på Systembolaget. Men här görs också Tysklands svar på DRC (Domaine de la Romanée Conti), Keller riesling G-Max och en rad andra toppviner från världsproducenter som Wittmann, Thörle och Battenfeld-Spanier och Kühling-Gillot.
Producenter i detta avsnitt:
- Weingut Thörle, Saulheim
- Wittmann, Westhofen
- AdamsWein, Ingelheim
Detta är en del i en serie om tyska viner, och framför allt ett urval av tyska kvalitetsproducenter i fem vinregioner i Tyskland. Det är resultatet av BKWines reporter Göran van den Brinks stora Tysklandsturné sommaren 2024, i sex delar:
Om vi ska klara av bulkvinerna först. Det är så långt ifrån den romantiska vindrömmen man kan komma. Antingen hårt besprutade och näst intill döda vingårdar eller om det ska vara ekologiskt, ”no intervention farming” där vinrankorna får växa som de vill för att sedan maskinskördas utan selektering. Priset som ”processkötaren” får per liter är så lågt att maximal avkastning är enda målsättning för vingårdarna, ruttna, omogna eller svampangripna druvor spelar ingen roll, så länge det går att pressa vätska ur dem. Många av dessa företag går så dåligt att de nu tvingas göra sig av med sina marker.
I andra änden av skalan har vi extremt kvalitetsmedvetna familjeföretag som inte kompromissar med någonting för att göra bästa möjliga vin. Sen finns det även ett stort antal unga vinmakare som kommer låta tala om sig framöver som till exempel AdamsWein som visar att gamla bortglömda topplägen kan få nytt liv i rätt händer. Eftersom Rheinhessen är så stort är det svårt att identifiera ett typiskt klimat, terroir eller vinstil. Det finns verkligen allt.
Weingut Thörle, Saulheim
Första gången jag kom i kontakt med vinerna från Thörle var på en blindprovning i Berlin, Berlin Riesling Cup. Där hade cupgeneralen Martin Zwick valt ut cirka 50 av de bästa GG-vinerna (Grosses Gewächs) från 2015. Min favorit i blindprovningen var Thörle riesling Hölle, som inte är en GG eftersom Thörle inte var med i VDP. Tvåa för mig var för övrigt Emrich Schönlebers Halenberg som står att läsa om under distriktet Nahe. Alla topproducenter från hela Tyskland var representerade. Sedan dess har jag köpt Thörle varje år och blivit nära vän med Christoph Thörle.
Idag undrar jag om jag inte till och med är ännu mer förtjust i deras spätburgunder. Thörle Saulheim spätburgunder brukar vara husets röda där hemma. Spätburgunder Hölle är minst lika bra som motsvarande vin på riesling.
Jag nämnde att Thörle inte är med i VDP. För mig är det ett mysterium. I rieslingprovningar jag har hållit för Munskänkarna har deras viner varit publikfavoriten varje gång. Det kanske är det som är problemet, de är för populära? Kvalitetsmässigt råder ingen tvekan om att de hör hemma i toppskiktet i VDP.
Thörle påminner mycket om Rings från Pfalz. Två bröder, här Christoph och Johannes, som tagit över efter föräldrarna och trampat kvalitetsgasen i botten. Båda har byggt nya vinerier mitt i vingårdarna där brödraparen även har byggt varsitt hus. Båda hör till mina absoluta favoriter på både riesling och spätburgunder.
Båda har just nu toppkollektioner från 2022 spätburgunder och 2023 riesling. 2022 var ett mycket bra år för spätburgunder i Saulheim och de fatprover vi smakade var som vanligt försvinnande goda, eleganta och strama utan att vara för ekiga.
Om 2023 säger Chris: ”Det var väldigt stor skillnad i nederbörd mellan våra olika vingårdar, de nordligare fick mycket mer regn än de som ligger närmare Pfalz. Vi fick jobba hårt men fick in perfekta druvor till slut, om än i mindre volym än vanligt. Jag är extremt nöjd, kanske de bästa viner vi någonsin gjort”. Efter att ha smakat kan jag inte säga emot. Normalt sett brukar jag föredra Hölle riesling men i år, sida vid sida, tyckte jag Schlossberg var eleganten som kom in med en noslängd före.
Efter provningen delade vi en flaska Christmann riesling Idig GG 2014 som jag köpt med mig från Gimmeldingen och en Thörle Hölle spätburgunder 2015 från deras skattkammare. Båda magiskt bra till lite grillat och mamma Thörles potatissallad i solnedgången över vingården.
I Sverige kan man just nu få tag på rätt stor del av Thörles portfölj hos finewineservice med hemleverans.
Importör: Fine Wine Service
Wittmann, Westhofen
Jag lär mig nya saker varje gång jag träffar Philipp Wittmann. Han är perfektionist ut i fingerspetsarna och en övertygad biodynamiker. Som apotekare är jag lite tveksam till vissa av Rudolf Steiners läror men efter en tur med Philipp i vingårdarna och källaren så kan den mest inbitne skeptikern bli övertygad. När jag utmanade honom och frågade om det inte bara var hans perfektionism i detaljerna som gjorde at vinerna blev så bra så svarade han: ”Jag har inte alla svar, det enda jag vet är att sedan jag ställde om mina vingårdar till biodynamisk odling så har mina viner blivit bättre”. Det är svårt att argumentera emot det. Philipp berättar att det tar 5–10 år att ställa om en vingård som han köpt till biodynamisk så att den håller tillräckligt hög kvalitet för hans GG-viner.
Om 2023 säger Philipp: ”Vi hade perfekt kvalitet på frukten 2023. Wonnegau hade inte samma problem med regn under skörden som i andra delar av Rheinhessen och övriga Tyskland. Vi har lite lägre syra än vanligt men väldigt mineraldrivna viner och utan för hög alkohol, 12,5 %”. Sen visar han stolt upp bilder på perfekt solmogna och friska druvor i sin telefon.
När vi provar nyss buteljerade fatprover av rieslingkollektionen 2023 är de till en början lite mer knutna än viner jag provat på andra adresser. Men mineraliteten och elegansen finns där. Jag har alltid varit svag för vinerna från de kalkrika topplägena i Westhofen, Morstein och Brunnenhäuschen, och de lär inte göra någon besviken i år heller, enastående viner med ett långt liv framför sig. Westhofener Erstes Gewächs som tidigare bara hette Westhofener har varit ett säkert kort och ett måste att köpa i många år.
På Systembolaget finns just nu ingenting på hyllorna. Några av instegsvinerna finns på beställning men GG-vinerna säljs slut snabbt och 23:orna släpps inte förrän nästa vår i Tyskland, så det tar nog minst ett år innan de når det tillfälliga sortimentet eller om de kommer på exklusiva websläpp. 2022 verkar finnas i restaurangsortimentet hos importören så möjligen går det att göra privatimport om man ber snällt.
Importör: Moestue & Cask
AdamsWein, Ingelheim
I början på resan, på Johannes Leitz storslagna födelsedagsfest, träffade jag Tysklands kanske mest inflytelserika vinskribent, Stephan Reinhardt. Han skriver om Tyskland för Robert Parker Wine Advocate och för Frankfurter Allgemeine Zeitung. Mellan några glas mogen Bourgogne frågade jag honom om framtida stjärnor på den tyska vinhimlen. Han svarade utan tvekan, du måste besöka Simone Adams på AdamsWein i Ingelheim, hon gör fantastiska spätburgunderviner.
Sagt och gjort, jag bokade in ett besök i Ingelheim, en båttur bort på andra sidan Rhen från Rüdesheim. Simone Adams är inte bara vinmakare, hon är doktor i vin, då fattar ni, här lämnas inget åt slumpen. Biodynamiker, såklart! Det är ju det som gäller om man ska göra bra viner, det vet vi alla, sen besöket hos Wittmann.
Området i nordligaste Rheinhessen hade för många år sedan väldigt gott anseende världen över men de senaste årtiondena har det varit mest känt som bulkvinsområden. Det vill Simone ändra på när hon tog över den lilla familjeegendomen strax innan hon disputerade från vinuniversitetet i Geisenheim. Ett universitet som för övrigt haft lika stor del i kvalitetsrevolutionen för tyska viner som VDP.
Hon kom in med nya idéer och ett extremt höga kvalitetsambitioner i det lilla garagevineriet. De har cirka 10 hektar vilket gör att de med sitt lilla team kan vara snabbfotade när det behövs. Här möts vetenskap och gamla beprövade metoder. Gravitation istället för pumpning och minimal påverkan. ”Man ska smaka vingården i flaskan, inte vinmakaren. Jag vill göra rena, slanka och finessrika viner. Vingårdarna runt Ingelheim är bland de mest kalkhaltiga i Tyskland, så förutsättningarna finns där”.
Redan instegsvinet för 15 € är rasande elegant, komplext och nyansrikt men inte komplicerat. Trinkvergnügen som Johannes Leitz skulle ha sagt. Lägesvinerna går snabbt upp i både kvalitets- och prisnivå. Toppvinet Pares ligger på 79 € och behöver tid på sig i flaskan, men oj så gott. Jag skulle nog satsa på Heerweg så länge, 25 €, eller Auf dem Haun för 39 €. Båda vinerna från västsluttningar på väldigt kalkrika jordar. Lätt, mineraldrivet, elegant och väldigt, väldigt gott! Den där Stephan Reinhardt vet vad han pratar om. Alltid kul med framtida stjärnor, det var så det började med Rings och Thörle också. Här har jag hittat en ny favorit!
Eftersom produktionen är så liten så är det inget för upphandlingar på vårt kära monopol men om någon importör som är duktig på restauranger är intresserad så är Simone öppen för diskussion.
Importör –
Epilog
En vinresa har kommit till sitt slut, färjan över tillbaka till Rüdesheim där allt började för en dryg vecka sedan och avrundning med vildsvinsbratwurst, surkål och en öl på Drosselgasse. Många intryck och erfarenheter. Så om jag ska sammanfatta i några få meningar:
2023 var en utmanande årgång men utmanande årgångar innebär inte att man inte kan göra fantastiska viner, man får bara jobba lite hårdare. Det är en årgång där det gäller att veta vad man köper, några har gjort sina bästa viner någonsin, andra inte.
2022 var en stor årgång för de röda spätburgundervinerna över hela Tyskland.
Läs första avsnittet i serien här: På turné i Tyskland.
Läs föregående avsnitt här: Pfalz.
Ett svar