—Piromàfo, betyder den som bekämpar eld på grekiska, säger Elio Minoia. Det är en sten som användes till ugnar eftersom den klarade hettan så bra, fortsätter han.
Elio Minoia är en lågmäld vinmakare med ett stort leende hos vinproducenten Valle dell´Asso. Gården ligger i Galatina, strax utanför Lecce i Salento, längst ned på den italienska klacken. Elio har arbetat sida vid sida med gårdens grundare Luigi Vallone fram tills den sistnämndes bortgång. Idag fortsätter han sitt arbete, tillsammans med dottern Mariachiara Minoia, med den nya ägaren Pierantonio Fiorentino. Ibland är det positivt att saker förblir som de var. För så är det i det här fallet.
Piromáfo är ett utmärkt bevis på vad man kan, och skulle kunna göra, i Apulien. Elio Minoia föredrar elegans istället för styrka, något som annars saknas i de ofta sockerstinna fruktbomberna som jag provar under min resa i Apulien. Kanske är det vad folk vill ha, eken, sockret och de tunga ett- och ett halvt kilo tunga flaskorna?
-Vi fick vår ekologiska certifiering 1996, naturen är viktigt för oss, säger Elio.
De konstbevattnar inte vingårdarna trots att det endast kommer mellan 400 och 600mm regn per år. Inte för intet härstammar regionens namn från latinets A Pluvia, avsaknad av regn.
-Utan konstbevattning får vinerna mer struktur, elegans och ett längre liv, fortsätter Elio.
-Vi föredrar också lättare glasflaskor för att värna om miljön, säger dottern Mariachiara.
Under Radici del Sud, en vinmässa ordnad av Nicola Campanile där södra Italiens producenter samlas provade vi sex årgångar av Piromàfo, IGP Salento, Valle dell’Asso. Jag blev glatt överraskad över hur fina de äldre årgångarna var.
Piromàfo 2011, IGP Salento
Dofter av mörka bär och mogna körsbär, kryddig med hög syra och fina tanniner. Medelkropp och långt avslut. Ger ett stramt och friskt intryck jämfört med de negroamaro jag provat tidigare från andra producenter.
Piromàfo 2007, IGP Salento
Här är frukten mer mogen, mogna blå plommon uppblandat med tobaksdofter och kanderade apelsinskal, varm framtoning, lätt bittert avslut, syrligheten friskar upp i bakgrunden.
Piromàfo 2006, IGP Salento
Choklad, torkade plommon, svartpeppar, lena tanniner, alla element är välintegrerade. En favorit!
Piromàfo 2003, IGP Salento
Torkad tobak, cederträ, färgen har orangea inslag, hög syra. Frukten nästan borta. På gränsen till att ha gått över tiden. Bör drickas nu.
Piromàfo 2001, IGP Salento
Här var det något fel på flaskan. Ingen kommentar att ge.
Piromàfo 1999, IGP Salento
Kakaobönor blandat med jordiga toner, hög syra med långt kryddigt avslut. Färgen håller fortfarande med svaga tegelnyanser i allt det mörka, ger ett levande intryck. Elegant och ett ypperligt bevis på hur väl Negroamaro klarar år av lagring.
Pris cirka 20 euro
Mer information om vingården: www.valleasso.it
Åsa Johansson är BKWines fotfäste i Italien. Hon bor i Florens sedan tidigt 2000-tal och hon är passionerat intresserad av allt italienskt. Hon kom till Italien för att läsa statskunskap och blev kvar.
[box type=”info” style=”rounded” border=”full”]
Det finns många fler högklassiga viner än vad många tror i detta charmiga distrikt. I Apulien, i södraste Italien har de också sin alldeles egna gastronomi. Både vin och mat blir det mycket av på vinresan till Apulien, Italiens klack, med BKWine.
Res till världens vindistrikt med experterna på vin och specialisten på vinresor.
Vinresor som är gjorda för att ge dig en oförglömlig vinupplevelse, inte för att sälja dig någon importörs viner. BKWine vinresor.
[/box]
