Château Raymond-Lafon, familjen Mesliers slott, är granne med legendariska Château d’Yquem. Bara några meter skiljer vinodlingarna åt och båda slotten har samma stränga urval och samma vinifikations- och lagringsmetoder. Vilket kanske inte är så konstigt: Pierre Meslier var nämligen chef på Yquem mellan 1963 och 1989. 1972 köpte han Raymond-Lafon och fortsatte att göra vin här efter att han drog sig tillbaks från Yquem, i samma anda som han gjorde på Yquem. Men ett vin som kostar betydligt mindre än grannen. Idag drivs verksamheten av hans barn Marie-Françoise, Charles-Henri och Jean-Pierre Meslier.
För ett antal år sedan (2002 faktiskt) hade vi förmånen att träffa Pierre Meslier på en av våra vinresor i Bordeaux. Han tog oss runt i vingården och i vinkällaren. Efter en dag i Monsieur Mesliers sällskap är det svårt att förstå den enorma prisskillnaden med den stora grannen. Är då Château d’Yquem så mycket bättre att ett fem gånger högre pris är berättigat, undrade vi? (Idag har prisskillnaden dubblats till tio gånger.)
– Château d’Yquem är arealmässigt mycket större än Raymond-Lafon. Med sina 100 hektar, jämfört med Raymond-Lafons 16 ha, har de mycket större variation i jordmånen och detta bidrar till större komplexitet i vinet, menade Pierre Meslier. Men naturligtvis betalar man också för namnet Yquem som har något av ett gyllene skimmer över sig.
Redan då Sauternes-vinerna klassificerades 1855 skilde sig Yquem från mängden och sattes i en helt egen kategori, premier grand cru classé. Men vem vet, kanske berodde det på noblessen som då ägde slottet. Tittar man på listan av de klassificerade slotten i Sauternes saknas Raymond-Lafon, vilket kan tyckas märkligt, omgivet som det är av klassade slott. Förklaringen är enkel. När klassificeringen gjordes 1855 hade Raymond-Lafon bara funnits i fem år. Raymond-Lafon har inga problem med att vara utanför klassificeringen, eftersom slottet ändå skapat sig ett namn som ett av de främsta i Sauternes. Till exempel har Raymond-Lafon serverats tre gånger vid Nobelmiddagen, 2000, 2004 och 2010. Det är ett bevis så gott som något på att man lyckats. 2000 var det till en blåbärssorbet med små mandelbakelser.
– Vi var naturligtvis mycket smickrade av detta, sa Pierre Meslier. Det var en stor ära att bli utvald och att det dessutom var ett år som 2000, med sin alldeles speciella betydelse, gjorde att det kändes ännu roligare.
Skrynkliga och skrumpna
När vi träffade Pierre Meslier var han en jovialisk pensionär, lång, ståtlig och vithårig. Det märktes att han fortfarande trivdes mycket bra i vingården. Vid vårt besök hade ungefär 50 procent av 2002 års skörd bärgats. Vingårdsarbetarna hade gått igenom vingården två gånger och bara plockat de druvor som var tillräckligt angripna. Ädelrötan behagar inte infinna sig samtidigt i hela odlingen…
Monsieur Meslier visade oss skrynkliga och skrumpna sémillon-druvor som snart var färdiga för skörd. De såg inte direkt aptitliga ut. Men vågade man smaka så visade de sig vara riktigt söta och goda.
– Sémillon, med sin lite neutrala karaktär, är den druva som passar bäst för en Sauternes. Den drabbas lätt av ädelröta och den uppnår höga sockerhalter. Sauvignon blanc är också viktig, den bidrar med sin aromatiska karaktär.
Druvorna skördas vid 20–21 procents potentiell alkoholhalt. Sockerhalten i dem är då 360–380 gram per liter. Vingårdsarbetarna plockar druva för druva, snarare än klase för klase.
– Jag har en grupp kvinnor som troget återkommer år efter år, berättade Pierre Meslier. Kvinnor klarar det här jobbet bättre eftersom de har smalare fingrar.
Skörden håller ibland på långt in i november. Ett lätt år tar den totalt fyra, fem veckor, ett svårt år två månader.
– Kvaliteten är så viktig, menade Pierre Meslier, att vi inte drar oss för att klassa ner en del av skörden varje år. Det kan vara mellan 20 och 80 procent av skörden som vi inte anser når upp till vår standard. Då säljs den som vanlig Sauternes.
Ett glas vin per vinstock…
Avkastningen är alltid mindre för söta viner än för torra. Den lagstadgade maximala avkastningen i Sauternes är 25 hektoliter per hektar. På Raymond-Lafon och Yquem är man inte ens i närheten av detta. Nio hektoliter per hektar brukar det bli – ett glas vin per stock!
Dessutom är dessa båda slott nog mer eller mindre ensamma i Sauternes om att lagra sina viner på helt nya ekfat i tre år, med regelbunden påfyllning och omdragning (omtappning till rena fat för att avlägsna fällningen).
Källaren på Raymond-Lafon är liten jämfört med de flesta andra i Bordeaux, men med den låga avkastningen blir det heller inte mer än 2000 lådor per år. Jäsningen sker också på fat och avstannar naturligt när alkoholhalten är uppe i 13–13,5 volymprocent. Då finns det en sockerhalt kvar på ungefär 130 gram per liter.
När vi provade en Raymond-Lafon 1998 fick vi bevis på att den kärleksfulla behandlingen ger resultat. Minst 30 år håller detta fantastiskt fylliga vin med fetma, exotisk frukt, aprikos och en uppfriskande citrusfrukt.
– Se inte Sauternes som enbart ett dessertvin, menade Pierre Meslier, utan drick det också som apéritif, till fisk med gräddsås, kyckling eller kalv, till ostron, roquefortost eller till vilt. Sauternes är ett mer mångsidigt vin än man tror.
Så nu är det bara att sätta igång och prova.
Läs mer: Läs om Sauternes och om Bordeaux i vår bok Vinlandet Frankrike.
Res
Sauternes är ett av världens stora viner. Men hela Bordeaux är fyllt av legendariskt vin och fantastiska slott. Kom med på en vinresa och upptäck både de röda och de söta i Bordeaux med BKWine.
Res till världens vindistrikt med experterna på vin och specialisten på vinresor.
Legendariska vinresor. BKWine vinresor.
