Folkets val och den tålmodiges belöning
Glasen är nära varandra. Inte bokstavligt i sin uppställning på bordet men i toner, yttrande, viskositet och helhetsintryck. Lägstanivån ligger inte helt oväntat på en hög nivå men finvinerna från sluttningarna norr om Chablis har inte hunnit utveckla sitt breda register. 2017 är ungt, drickfärdigt i sin enklaste form men bara barnet för premier cru och grand cru.
Undantaget vissa specifika områden säljs viner nästan uteslutande unga. Med all rätt i vissa fall och självfallet med full förståelse för att odlaren vill få in sina pengar. Många odlare har dessutom inte plats att lagra volymer av hela årgångar i sina källare. Priset för oss konsumenter är att många flaskor dricks upp långt innan de nått sin fulla potential. Det enklare vinet kanske varken klarar lagring eller blir bättre av det. Andra flaskor borde däremot förses med en tidsinställd kork för att omöjliggöra öppning innan ett visst datum.
Hervé Tucki är en av de riktigt gamla rävarna på La Chablisienne. Som yngling knäckte han extra med allehanda sysslor hos producenten. Springschas och alltiallo. Idag står det Ambassadeur på visitkortet och han hälsar oss ledigt och professionellt välkomna in till provningsrummet. En pågående reparation av en entrédörr tvingade oss att gå via laboratoriet där personal i vita rockar arbetade under tystnad med pipetter och provrör. Bara genom den insikten höjdes nivån en aning. Hur många producenter har ett eget labb?
Provningsrummet hos det stora kooperativet doftar nytt och något sterilt. La Chablisienne hanterar ett stort antal besökare men Hervé Tucki är professionell, effektiv och låter provning och berättande få ta sin tid. Temat är vinerna från 2017, från lägsta till högsta nivån.
För ett distrikt som Chablis är det relativt enkelt att få ett grepp om helheten. Bara en enda druva att hålla reda på, chardonnay, och tacksamt nog bara fyra kvalitetsklasser. Petit chablis, chablis, chablis premier cru och chablis grand cru. Självfallet finns djupare hemligheter bland de sju olika grand cru-lägena, 40 premier cru-lägena och vida variationer på chablis och petit chablis.
Du som läser det här har sannolikt provat ett flertal av La Chablisiennes viner. Sverige är en av deras största exportländer och etiketten står synlig på i stort sett på varje Systembolag i hela landet. Inte bara på flaska, nu finns drycken även som BIB inkörd på lastpallar i norska Vinmonopolets butiker. Bag in box är en prima uppfinning för konsumenter som längtar efter mycket vin i en förpackning som håller att kasta i golvet. Men statusmässigt är det ett nedköp som heter duga.
Första glaset fylls med La Chablisienne Pas Si Petit AOP Petit Chablis, en av tre cuvéer av petit chablis. Rent, snyggt, lätta mineraltoner och en läcker fräschör. Medan Hervé korkade upp nästa flaska yppade han i förbifarten att han personligen tycker den blir bättre efter två till tre års lagring. Intressant.
Nästa vin är La Chablisienne Dame Natur AOP Chablis, 2017, som alla viner under dagens provning. Ett rikare vin med längre smak och fler detaljer. I anteckningarna noterades förnimmelse av ek vilket inte förekommer enligt Hervé. Läser man däremot på importören Vinunic´s hemsida står det att 1/5-del lagrats kortare tid på ekfat. Inbillning eller inte men det var stökigare toner jämfört med La Chablisienne Les Vénérables AOP Chablis som uppvisade mer ren citrus, lättsamma mineraltoner och tydligare markörer från distriktet. Tilläggsnamnet Nature ger definitivt ingen koppling till naturviner även om det uppfattades som lite spretigare.
När vi tar steget upp till AOP chablis premier cru med La Chablisienne Côte de Léchet börjar mineralerna ta toner av krutrök. Snyggt och läckert men syran är snipig och behovet av lagring märks tydligt.
Samma sak gäller premier cru Les Lys, Montmains och Mont de Milieu. Snipig syra och outvecklade toner även om Montmains hade förföriskt läckra blommiga och lite kryddiga toner i ackompanjemang av lätta mineraltoner. Efter att ha pressat Hervé en smula kom det fram att vinet nog borde ligga minst fyra-fem år för att komma till sin rätt. Jag har förståelse för att Hervé något motvilligt propagerar för lagring, hur många skulle då plocka med sig vinet hem från butiken?
Jodå, vi provade grand cru också. Förväntningarna stiger en aning men den som hoppas på en fullbordad skönhet när man öppnar en två år gammal La Chablisienne Grenouilles Chablis Grand Cru blir besviken. Vinet har visserligen en snällare syra än La Chablisienne Blanchot Grand Cru men relaterat till prislappen blir upplevelsen inte som man önskar sig. Vi pressar Hervé lite till och till slut låter han meddela att idealet minsann är tio år i källaren. ”Det tar emot att säga det, men så är det”, säger Hervé. Men visst, Blanchot hade en vacker, ljust gyllengul färg, stadig kropp, vackert integrerade ektoner, mjuka härliga kryddor och en inte alltför övertydlig syra. Visst går det att ”genomlida” en måltid med den flaskan på bordet men efter att ha avslutat provningen med en La Chablisienne Chablis Grand Cru Les Preuses 2003 är det svårt att blunda för värdet av lagring. Om du tycker att jag pratar i nattmössan är du välkommen att lämna en kommentar.
75 % av La Chablisiennes produktion går på export. En intressant detalj är att svenskarna accepterar skruvkork i betydligt större omfattning än fransmännen som får fler viner med naturkork. Oaktat förtreten att producenten har valt att kivas bland myllret av billiga lådviner, är La Chablisienne ett högt rankat kooperativ. Pålitligt och prisvärt. Står du vid hyllan och tvekar, vill jag påstå att du på samtliga nivåer får en tydlig avsändare från Chablis i La Chablisiennes viner från 2017.
Sven-Olof Johansson är en vinentusiast i Stockholm med lång erfarenhet av att prova vin.
