Hällåkra Vingård bryter ny mark för svenska viner. Välsmakande lunchprovning i Skåne.
”Ambitiöst” är den korta sammanfattningen efter besöket på Hällåkra vingård i Skåne. Inramat av vete, raps och sockerbetor i Sveriges kornbod växer prydliga rader med vinrankor. Både bönderna i trakten och Sveriges vinelit skakade på huvudet när Håkan Hansson grävde ned den första rankan 2003. Idag kan vi konstatera att det går utmärkt att göra vin i Sverige.
Att koppla doft och smakupplevelsen till gamla världens många gånger välkända signaler är däremot ingen bra idé. Det är välgjort, det är utmanande och det är rikt på nya intryck. Vinmakaren har lyckats men det är med en helt ny palett av effektfulla dofter och smaker.
Först på plats klockan tio i elva. Regnskuren har dragit förbi och Michael och Joanna Daly dukar upp för besökare till vingårdens egen restaurang. Joanna gör ett stopp i trädgården och fyller korgen med örter, sallad och rotsaker. Den som förespråkar närproducerat har kommit helt rätt. Vinmakare Håkan Hansson dyker upp i arbetskläder och med en sekatör i handen. Vad annars? Håkan börjar med att säga att han har väldigt mycket att göra men när samtalet väl har kommit igång slår han sig ner och låter pratstunden ta den tid det tar. Är du intresserad av vin kommer du att känna dig välkommen på Hällåkra.
”Vi odlar på 6,5 hektar”, säger Håkan, ”men vi kan växa två gånger den arealen på egna marker. Kanske det mest spännande är arbetet med pinot noir där vi snart är igång med kommersiell produktion. På tal om pinot skördade vi i november en gång. Då hade till och med löven börjat falla fast frukten var hel.”
Solaris är den gröna druvan som dominerar idag, och rondo för röda viner. Pinot noir använder de förvisso redan idag men bara som inslag till vitt vin.
Provningen var en utmaning i att hitta ordval och kopplingar på de toner som blommade ut. Lyckosamt nog inhystes jag mol allena i ett konferensrum i skydd från vinden i trädgården där det mesta serverades. Därute hade jag missat det absolut bästa av föreställningen, doften. Samtliga viner bjöd på rika, färgsprakande och egna toner, helt i en stil för sig.
Farmarvin 2013, Hällåkra Vingård
Rondo 90 %, regent 5 % och leon millont 5 %. 177 kr på beställningssortiment på Systembolaget. Lagrat sju månader på ny fransk och svensk ek, ingen filtrering, ingen klarning. Alkoholhalt 10,2 %.
Balanserade nyanser, frisk mörk frukt, blåbär. Hittar inte riktigt ektonerna, i så fall mjukt integrerade, mer ceder i så fall och ett anslag av teakolja. Sammantaget en behaglig upptäcktsfärd bland tydliga doftinslag. Smaken bryter brutalt mot den älskvärda doften. Krävande och med vansinnigt hög syra. Frisk frukt och en lätt viskositet når inte upp till de ettriga tanninerna och syrans intensitet. Mat känns som ett rimligt krav till vinet.
Farmarvin 2016, Hällåkra Vingård
Allt lika ovan med undantag för årgång och lagring endast i franska fat.
Mer återhållsam i nyanserna. Läcker kemisk underton. Jämfört med 2013, ovan, känns det som att vinet krampaktigt håller inne med detaljerna. Smaken är dock betydligt mer samspelt än 2013. Utan tvekan ett spännande vin men att dricka det nu är något av ett barnarov. Jag tar mig friheten att säga att vinet skall lagras för att kunna upplevas på ett bra sätt.
Solaris M 2018, Hällåkra Vingård
Solaris 100 %, skalkontakt fyra dygn, ingen filtrering, ingen klarning. 13 % alkohol, restsocker anges ej. 243 kr på beställningssortiment på Systembolaget.
Mjuk, läcker, torr knäck och hemkokt kola. Svårplacerade, rena och snygga toner. Läskande friskt, fet, massiv och snygg. Härlig kropp, spirande syra och en viss skalbeska eller möjligtvis bitterhet. Jag känner inte igen mig på något sätt. Avancerat och krävande, vansinnigt gott och samtidigt utmanande. Lång och läcker eftersmak. Snustorrt och med en läcker sälta som lämnas kvar på läpparna, ungefär som efter en torr fino. För dig som uppskattar balanserade, syradrivna viner är det här en intressant bekantskap.
Jöns 2019, Hällåkra Vingård
Solaris 100 %. Självjäsning utan tillsatser på ståltank. Skalmaceration tre dygn. Inga tillsatser av sulfit. ”Vid en analys framkom det att vi ligger 3 mg över gränsvärdet och var tvingade att lägga till en markering om att vinet innehåller sulfiter”, morrar Håkan Hansson, och tillägger att vilket dunkvin som helst ligger på en tiodubbel nivå. 11,5 % alkohol. 243 kr på beställningssortiment på Systembolaget.
Mustig doft. Ren, bastant och torr, tydlig kåda och balsaträ. Förnimbara inslag av sötma och blommor. Riktigt läcker i sin säregna stil. Skön viskositet, svaga nyanser av ”naturvin”, tydligt syragrepp men inte snipig. Lång och behaglig eftersmak. Ett samspelt, rikt och lekfullt vin.
Margareta 2019, Hällåkra Vingård
Lika Jöns men med två dagars skalkontakt i stället för tre.
En friskare, lättare ton med en lätt spirande kvickhet som inte fanns i Jöns. Vinet var lätt pärlande vilket gott och väl kan ha varit flaskvariation. Jag kunde dessvärre inte dubbelkolla med vinmakaren som lämnat gården och gett sig ut på fältet. Något spetsigare syra än Jöns.
”Vi siktar på biodynamisk odling”, säger Håkan, ”med målet att certifiera oss som den första svenska vingården hos Demeter. Franska restauranger har börjat efterfråga våra viner men garantier om leveransvolymer är något vi måste lösa.”
Och maten då?
Den i skånska myllan närproducerade menyn. Den är helt klart värd en utflykt i sig. Omsorgsfull, välkomponerad och med balans. Vinerna finns förvisso redan på Noma i Köpenhamn och Bhoga i Göteborg. Men jag undrar om det inte är här på Hällåkra de upplevs på bästa sätt.
