Sydväst, franska Sud-Ouest
Att hålla fast vid sin identitet
Tittar man på viner från den s k Nya Världen kan man lätt få intrycket av att det inte existerar andra druvsorter än chardonnay, sauvignon blanc och cabernet sauvignon. Inget ont om dessa druvor men jag vill gärna värna om mindre kända druvsorter och slå ett slag för de distrikt som ser till att traditionella druvsorter bevaras och att en regional karaktär på vinerna upprätthålls.
Appellationslagarna har naturligtvis ett finger med i spelet här, men även många vinbönder anser att om små vindistrikt ska kunna överleva gäller det att kunna uppvisa en distinkt regional stil. Men vinerna ska också falla konsumenterna i smaken och vad vill folk egentligen ha? Strömlinjeformade, lättdruckna chardonnay-viner utan några överraskningar eller personliga viner som kanske kräver lite tillvänjning? Något att fundera över alltså, för vinbonden, och konsumenten.
Mångfald av druvor
Få distrikt i Frankrike kan uppvisa så många ”egna” druvsorter som sydvästra delen av Frankrike, le Sud-Ouest. Druvor som mauzac, malbec, tannat, braucol och petit manseng sätter sin prägel på vinerna. Men eftersom det är tillåtet med viss inblandning av framför allt Bordeaux-druvor lämnar man det upp till vinbonden att bestämma vilken typ av vin han vill göra.
Så låt oss titta närmare på några av dessa inte så välkända men väldigt spännande vindistrikt och viner som vi kan hitta i Frankrikes Sydväst.
Gaillac
I Gaillac nära Toulouse är man något av en specialist på ovanliga druvsorter, i stort sett okända utanför det egna distriktet. Duras och braucol är de mest använda för röda viner, och mauzac och len de l’elh (loin de l’oeil) för de vita ger Gaillac-vinerna deras speciella karaktär. Men dilemmat här, liksom i övriga sydväst, är att de viner som är lättast att sälja är de som liknar en Bordeaux. Den typiska Gaillac-stilen är mer speciell och svårsåld. Frågan är alltså om man ska man ge efter för marknaden eller ”tvinga” folk att vänja sig vid den regionala typiskheten.
Gaillac fick sin appellation contrôlée (numera protégée) 1970 och sedan dess har fler och fler vinbönder börjat buteljera sina egna viner. Fortfarande finns här många småbönder som försörjer sig inte bara på vin och fortfarande går en stor del av produktionen genom de två kooperativen. Men idag är det 120 producenter som själva buteljerar sina viner, jämfört med 90 för 20 år sedan och endast 10 stycken 1970.
Gaillac har 3 150 hektar i AOP men man har även en stor produktion av IGP (indication géographique protégée, tidigare kallat vin de pays).
Gröna druvsorter i Gaillac
Mauzac blanc är den mest odlade druvan tätt följda av loin de l’oeil (len de l’elh). Tillsammans utgör de nästan två tredjedelar av arealen. Sauvignon blanc är också populär, den tredje mest odlade, men den har tappat lite mark. Här finns även den från Bordeaux kända muscadelle och den lokala gamla druvan ondenc.
Mauzac är en aromatisk druva med drag av äpplen och dess krispiga, gröna karaktär och höga syrlighet gör den till en perfekt bas för mousserande viner. I Gaillac används den både till mousserande viner och stilla viner. Den förekommer även i Limoux, som inte ligger långt bort även om det tillhör Languedoc.
Len de L’elh måste ingå i vita Gaillac-viner till minst 15 %. Druvan har hög alkoholhalt och saknar ibland syra vilket gör att den mår bra av att blandas med lite sauvignon blanc vilket också är brukligt. Len de l’elh är lokal dialekt och betyder just ”loin de l’oeil” (långt ifrån ögat). Ursprunget till detta speciella namn är dock oklart.
Det mesta av det vita vinet är torrt (55 %), men man gör en hel solfjäder av olika viner, inklusive söta och mousserande.
Dessa tre viner ovan är gjorda av en av producenterna i Gaillac som försöker föra regionens rykte framåt. Domaine du Moulin gör både rött, vitt och mousserande. Läs mer om producenten i dessa två artiklar: Rött vin utan malo från Gaillac – en utmanande smak och uppföljningsartikeln här Domaine du Moulin, Gaillac, Cuvée Speciale 2015 – nu med avklarad malolaktisk jäsning.
Läs våra provningskommentarer på Cinto här: I glaset: Bra viner vi provat sedan sist, maj 2018.
Blå druvsorter i Gaillac
Duras och braucol är de vanligaste för röda viner. Men dessa följs tätt av syrah och gamay. Tillsammans står dessa för nästan 75 % av planteringarna. Man har även en hel del merlot, cabernet sauvignon och cabernet franc, och en gammal lokal druva kallad prunelart.
Braucol är den mest planterade på 22 % av arealen. I vissa delar av sydväst kallas för fer servadou. Detta är en druva av bra kvalitet och bra struktur som kan drickas ung men också lagras.
Duras (som man inte bör förväxla med distriktet Côtes de Duras) är planterad på 17 % och är också av bra kvalitet men lite besvärlig så till vida att den knoppas tidigt och därmed lätt drabbas av vårfrost. Dessutom attackeras den ofta av röta.
Robert Plageoles, en pionjär
En av de främsta förespråkarna för de traditionella Gaillac-druvorna är Robert Plageoles, en galjonsfigur idag i Gaillac. Han använder 100 % mauzac till flera av sina vita viner och ett av hans röda viner är 100 % duras.
En av Plageoles mer originella mauzac-viner är ett vin som efter jäsningen lämnas kvar i sju år på öppna fat och där utvecklar en tunn vit hinna, skapad av en sorts jäst, som hindrar vinet från att oxidera. Förr var det ganska vanligt att man tillverkade denna typ av vin i Gaillac. Plageoles kallar sitt vin för ”vin de voile”, det vill säja ett vin med en slöja (hinnan kallas voile på franska). Liksom ett ”vin jaune” från Jura eller en torr sherry, som tillkommer på liknande sätt, har detta ”vin de voile” en mycket torr och nötig karaktär som passar bäst till aperitif. Eller ost.
Läs våra provningskommentarer om detta vin här: I glaset: Bra viner vi provat sedan sist, juni 2020.
Plageoles favoritdruva är utan tvekan mauzac men en annan vit druva som han tagit under sina vingars skydd är den nästan utrotade ondenc. Till sitt mest exklusiva vin, det söta ”vin d’autan”, använder han 100 % ondenc och låter druvorna mogna ordentligt fram till mitten eller slutet av november. Då kommer den torra, sirocco-liknande vinden som kallas för ”vent d’autan”. Vinden torkar ut druvorna, koncentrerar sötman, vilket resulterar i oerhört låg avkastning, vissa år inte mer än 6 hektoliter/hektar. Ett fantastiskt vin, aromatiskt, honungslikt och blommigt och med en fläkt av citrus som gör att det känns friskt trots den tunga konsistensen.
Här är en intervju med Bernard Plageoles som vi gjorde för ganska många år sedan:
Läs våra provningskommentarer om detta vin här: I glaset: Bra viner vi provat sedan sist, juli 2019.
Gaillac på Systembolaget
Utbudet av Gaillac på Systembolaget är mycket begränsat. Monopolet själva har inget i sitt sortiment men det finns en del i vinimportörernas beställningssortiment:
- Canto Perlic: Bäst representerad är förstås Domaine de Canto Perlic, som gör viner i klassisk. Egendomen ägs av svenskarna Ursula och Sune Sloge.
- Causse Marines: en nästan legendarisk egendom som drivs av Pascale Lescarret, som specialiserar sig på ovanliga druvsorter och traditionella viner (eller moderna, om man så vill, naturvin, orange osv.). Viner för den nyfikne.
- Det finns faktiskt en andra egendom i Gaillac med svensk anknytning: Domaine de Pialentou, som drivs av Agnès Gervais, som har en svensk mamma, om jag minns rätt. Men den finns tyvärr inte i Sverige.
Fronton
Alldeles intill Gaillac hittar vi grannen Fronton. Det är en minst sagt föga känd appellation men som har sin speciella karaktär som gör den väl värd att upptäckas. Man är inte långt från Toulouse, känd för Toulouse Lautrec (som i själva verket föddes i Albi, strax norrut) och för att vara en av Frankrikes high-tech-centrum.
Men det som gör Fronton extra minnesvärd och något att leta upp för den nyfikne är druvan. Man har en alldeles egen druva som heter négrette. Det är en blå druva, man gör bara röda viner (huvudsakligen) och rosé. Den har en unik karaktär som kan påminna om lingon och om friska syrliga (men mogna) körsbär. Röda frukter och bär, men med en friskhet och stramhet som gör att den skiljer sig från de viner som har den sötare stilen av hallon och jordgubbar. Vinerna är ofta ganska lätta i stilen med en viss elegans.
Négrette måste ingå till minst 50 % i vingården men i vinet är minimum 40 %. Men det är inte ovanligt, snarare regel, att man har mer än så i vinet. 100 % négrette är tillåtet. Man kan komplettera med cabernet franc, cabernet sauvignon, cinsaut, cot (malbec), fer (fer servadou), gamay, mérille och syrah. Man gör inget vitt vin.
Fronton sträcker ut sig över 2000 hektar. Man fick sin appellation 1975 och det finns runt 60 producenter.
För den som tycker om friska och eleganta viner med inte allt för mycket tyngd och tannin men ändå med en bra och lite stram syra så är det ett vin som definitiv är värt att upptäcka.
Fronton på Systembolaget
Det finns sorgligt nog ett enda vin från Fronton i Systembolagets sortiment, plus ytterligare ett i vinimportörernas beställningssortiment. Vi har dock tyvärr inte provat något av dem:
- Château Majorel (JM Rigal), Systemboalget
- On l’Appelle Négrette, Vignobles Arbeau, beställningssortimentet
Bilden: Folle noire är också namnet på en druvsort, även kallad jurançon noir, vidella mm, också odlad i Sud-Ouest. Men detta vin från Le Roc är faktiskt gjord på négrette i Fronton.
Läs våra provningskommentarer om detta vin här: I glaset: Bra viner vi provat sedan sist, september 2020.
Cahors
I Cahors har man valt att behålla sin traditionella druva malbec. När man fick sin appellation contrôlée-status 1971 bannlyste man cabernet sauvignon från tillåtna druvsorter för att inte bli en satellit till Bordeaux (som ligger 10 mil därifrån). Malbec går även under namnet côt, och kallas ibland lokalt också för auxerrois. Den måste ingå till minst 70 %. Den kan kompletteras med merlot och tannat. Förr hade man även ovanliga två druvor som gick under namnen jurançon noir och mérille. Idag har man runt 4000 hektar planterade.
Malbec kan ge ett mycket kraftigt vin med mörk färg. Förr talade man om det ”svarta” vinet från Cahors. En del odlare gör nu återigen denna traditionella typ av Cahors, vilket egentligen gjordes med delvis torkade druvor.
Men tyvärr har epitetet ”det svarta vinet från Cahors” legat dem i fatet. Inte bara är det baserat på ett missförstånd (det handlar om vinet gjorda på ett speciellt sätt), men det ha också gett vinerna härifrån ett rykte av att vara extremt kärva och kraftiga och behöver årtionden i källaren innan de dricks, ett rykte som skrämmer bort mer än det lockar. Och vinerna härifrån är inte alls sådana.
Många producenter rundar av med en del merlot och det betyder att det finns olika stilar av Cahors, en del lättare för snabb konsumtion, en del kraftiga och sträva. Det finns en stor spännvid av olika typer av viner, allt från mycket högklassiga och ambitiösa viner till lätta och läskande sommarviner.
Idag är malbec nog mer känd som nationaldruvan i Argentina, där den är en av de mest planterade druvorna. ”Malbec from Argentina” har haft en enorm succé, inte minst i USA, så att Cahors idag ibland marknadsför sig som ”the Original Malbec”. Att jämföra de två stilarna är intressant. Vinerna från Cahors är oftast mer strukturerade med mer tannin och stramhet och vinerna från Argentina har mer mogen frukt. Men det finns massor med undantag åt båda hållen.
Hela vindistriktet slingrar sig fram i ett bedårande vackert landskap längs floden Lot. Det finns många spännande och högklassiga producenter att leta upp här.
Cahors har även av någon besynnerlig anledning lånat sitt namn till en typ av starkviner som produceras i Moldavien och Rumänien. Idag får de inte längre säljas som Cahors utan kallas pastoral.
Cahors på Systembolaget
Utbudet är lite bättre än för Gaillac med ett 20-tal referenser, men även här huvudsakligen i de privata importörernas ”beställningssortiment”. Några producenter att pröva:
- Clos Troteligotte
- Domaine Cosse & Maisonneuve
- Clos Triguedina, med Jean Luc Baldès, en av de verkligen stora i Cahors
Läs våra provningskommentarer på detta vin här: I glaset: Bra viner vi provat sedan sist, december 2020.
Madiran
Ytterligare lite söderut, om vi tar oss ner genom Armagnac, stöter vi på Madiran, ett gammalt vindistrikt som fick sin AOC/AOP redan 1942. Men egentligen var det först på 80-talet som det började produceras någon större volym vin i Madiran.
Madirans egen druva heter tannat. Den är kraftfull och tanninsrik med mycket svarta vinbär och björnbär. Den mjukas ibland upp med eklagring eller med andra druvor som cabernet franc eller cabernet sauvignon. Någon av dessa, eller båda tillsammans, måste ingå till 40 % i ett Madiran-vin enligt AOP-reglerna. Dock säger bestämmelserna inte att proportionerna måste vara så i flaskan utan det gäller i vingården, så du kan mycket väl hitta ett madiranvin med 100 % tannat. Utöver dessa tre druvor använder man också den traditionella fer servadou (braucol).
En producent som är både känd och förtjust i att göra rena tannatviner är Alain Brumont på Domaine Bouscassé och Château Montus. Han sticker inte under stol med att han tycker att appellations-reglerna bör ändras till att bara tillåta tannat. Hans åsikter är inte alltid populära hos de mindre odlarna. De vill i och för sig gärna bevara Madirans kraftiga, rustika karaktär men behöver göra viner som kan marknadsföras tidigt för att kunna överleva ekonomiskt.
Men idag är madiran inte så rustikt som det kanske var förr. Teknik och kunskap har gått framåt och man är duktigare på att bemästra tannats kraft. Men förvisso, en madiran är ett perfekt komplement till en god köttbit med bearnaisesås. För vi är har i den franska regionen som heter Béarn. (Fast vissa påstår att såsen inte alls kommer härifrån.)
Förresten, Béarn har också sin egen appellation. Från runt 260 ha kan AOP Bearn vara röd, vit eller rosé. Det finns cirka 35 producenter. De vita är gjord av gros manseng, petit manseng, raffiat de moncade, camaralet de lasseube, courbu, lauzet, petit courbu, sauvignon blanc. De röda vinerna kommer från cabernet franc (”bouchy”), cabernet-sauvignon, tannat, courbu noir, fer (fer servadou, ”pinenc”) och manseng noir. Där har du några fler att lägga till i din samling med ovanliga druvsorter.
Läs våra provningskommentarer om detta vin här: I glaset: Bra viner vi provat sedan sist, december 2020.
Alain Brumont är legendarisk med det arbete som han gjort för att föra fram detta lilla distrikts viner till vinälskare i andra länder. Utan honom hade nog inte många hört talas om Madiran. Men idag finns det många vinproducenter som gör strålande madiran till mycket rimliga priser. Ibland är de eklagrade, speciellt de mer ambitiösa cuvéerna, men man lägger även stor vikt vid att behålla den friska frukten.
Huvuddruvan tannat har även gjort sig ett namn som nationaldruvan i Uruguay, som till och med tagit sig namnet Tannat Land.
Madiran är ett ganska litet distrikt med bara runt 1300 hektar och runt femtio producenter.
Pacherenc de Vic Bihl, Madirans vita vin
Ett madiranvin är alltid rött. Men här finns även gröna druvor, och dessutom sorter som är kapabla att producera strålande viner: petit manseng, gros manseng och petit courbu. När vinet är vitt så är appellationen det besynnerliga Pacherenc du Vic-Bilh (pasherenk dy vik-bij). Vic-Bilh är ett gammalt namn för regionen och pacherenc betyder på bearnaisiska vinranksstöttor i rader. De tre druvorna kan kompletteras med den gamla lokala druvan arrufiac och med sauvignon blanc.
Här har man ett speciellt klimat med en mycket varm och fin eftersäsong vilket betyder att druvorna kan plockas mycket mogna, ibland inte förrän i november eller december. Därför varierar vinerna från torra och halvtorra till riktigt söta. Man kan faktiskt skörda från samma druvstockar men vid olika tillfällen.
Pacherenc du Vic-Bilh är framför allt ett fantastiskt sött vin, gjort på sent skördade druvor (vanligen inte med ädelröta), mycket aromatiskt och mycket friskt tack vare sin höga syra.
Det finns även en i fantastiskt god torr variant, kraftfulla, friska aromatiska. Om det är torrt så måste det vara markerat på etiketten: ”sec”.
Petit manseng är den högklassiga druvan som framför allt används för de söta vinerna. Den har extra tjockt skinn och kan därför sitta kvar på vinstocken länge, ibland ända in i december, utan att angripas av röta. Vinerna påminner om ananas, grapefrukt, rostat kaffe, mango, fläderblom, mint…
Petit och Gros Manseng används även i Jurançon.
Läs våra provningskommentarer om detta vin här: I glaset: Bra viner vi provat sedan sist, december 2020.
Madiran och Pacherenc du Vic-Bilh på Systembolaget
En mager skörd med endast sex att välja på, nästan bara i ”beställningssortimentet”.
Madiran:
- Alain Brumont finns förstås med Château Bouscassé och Torus och dyker emellanåt upp i tillfälliga varor
- Finns även Chateau Barréjat och Domaine Laogue, men dem är jag inte närmare bekant med
Pacherenc:
Ett enda vin i monopolsortimentet och tre i beställningssortimentet. Alla utom ett från den alltid pålitlige Brumont.
Jurançon
Nästa etapp på vår färd söder ut mot Pyrenéerna blir Jurançon. Kanske tar vi förs ett stopp i Pau, marskalk Bernadottes hemstad, innan han importerades till Sverige och blev kung. Eller den religiöse kanske stannar till i Lourdes, en av Frankrikes mest besökta attraktioner, en vallfärdsort som varje år tar emot 5 miljoner pilgrimer (en ung flicka fick en uppenbarelse där 1858).
Jurançon breder ut sig på sluttningarna som utgör Pyrenéernas fot. Det är ett vackert, för att inte säga spektakulärt landskap med vingårdar på branta sluttningar. Varför det inte är mer känt är ett mysterium. Men det har kanske sin förklaring i att det inte är särskilt stort. Och mycket av vinet som de gör är sött.
Jurançon är alltid vitt, men det kan vara både sött och torrt. Det är ett av Frankrikes, och världens stora men oupptäckta vita viner. De söta kan vara verkligt storartade. De görs på sent skördade druvor och blir intensivt aromatiska med exotiska frukter, honung och mycket annat.
Läs våra provningskommentarer om detta vin här: I glaset: Bra viner vi provat sedan sist, december 2020.
Men det är de torra som kanske är mest anmärkningsvärda. Det är oftast kraftfulla och intensiva, och med en härlig syra som ger dem liv och volym. En del personer säger ”vibrerande syra” om olika viner och jag har aldrig riktigt begripit vad det är. Men kanske är det just detta. Ofta har den en karaktär av mogna men mycket friska, syrliga, mogna äpplen. Det är en unik kombination av kraft och friskhet. Man kanske kan jämföra dem med chenin blanc, men med fyllighet och munkänsla som är helt annorlunda. Ett vin att upptäcka.
De torra vita måste obligatoriskt ange ”Jurançon sec” på etiketten.
Både de torra och de söta görs huvudsakligen på gros manseng och petit manseng. De måste ingå med åtminstone 50 % i vinet. Det finns många likheter med Pacherenc du Vic-Bilh. Man kan även använda courbu, camaralet och lauzet, tre traditionella druvsorter. Av de två sista finns mycket lite kvar.
Jurançon sträcker ut sig över 1300 hektar, som klättrar upp längs bergssluttningarna. Höjden över havet är dock inte exceptionell. Även om det är bergigt så håller man sig runt 300 m.ö.h..
Jurançon på Systembolaget
Två viner i monopolsortimenet och fyra i beställningssortimentet. Att prova:
- Château Jolys
- Domaine Cauhapé
- Clos Lapeyre
Läs våra provningskommentarer om detta vin här: I glaset: Bra viner vi provat sedan sist, september 2020.
Irouléguy, i gränslandet
Allra längst ner i söder hittar vi Irouléguy, just innan man når gränsen till Spanien. Vi är nu bara en mil från gränsen och uppåt 1000 meter över havet även om vingårdarna huvudsakligen håller sig nere på mellan 200m och 400 m. Men vi är verkligen uppe bland bergen. Storslaget och mäktigt.
Irouléguy är nog en av de minst kända appellationerna i Frankrike, och även en av de geografiskt minsta (bortsett från udda saker som t.ex. Bourgognes grand cru). Man har bara 240 hektar, vilka tolv producenter delar på. Man fick sin appellation 1970 så firade nyligen 50 år.
Runt 70 % av produktionen är rött vin. Huvuddruvan är tannat, 85 % av arealen är planterad med den. Den kan kompletteras med cabernet franc och cabernet sauvignon. Det finns alltså en del paralleller med Madiran, en bit norrut. Vinerna är tämligen kraftfulla med gott om tanniner och färg, ibland lite lantligt robusta. Som landskapet.
Även för det vita vinet delar man druvor med Madiran/Pacherenc de Vic-Bilh: gros manseng, petit manseng och en aning petit corbu. Men bara 15 % av produktionen är vit.
Man har även en tradition av att göra eau de vie på olika frukter.
Irouléguy på Systembolaget
Det finns ett vitt och ett rött, Domaine Brana, som är en av de största producenterna, och Domaine Ilarria, likaledes en av de mest kända.
När man väl passerat Irouléguy är man i Spanien, men det är en annan historia.
Mer om ovanliga druvor i den här artikeln: Uttråkad av cabernet och chardonnay? Leta efter något lokalt och bortglömt! | Britt på Forbes.
