Medelhavets största ö, en skattkammare av vin, gastronomi och upplevelser
”Utan Sicilien lämnar Italien inget spår i själen, Sicilien är nyckeln till allt”, lär Goethe ha sagt. Visst lämnar Sicilien spår i själen. Det är inte bara maten, vinerna och det vackra landskapet som fäster sig på näthinnan. Det är något annat. Något man inte riktigt kan sätta fingret på. De stolta människorna, folklivet och tiden som aldrig verkar ta slut. Det är många intryck man får med sig efter att ha besökt Europas största ö. Åsa Johansson berättar.
Sicilien har haft många herrar. Greker, spanjorer, araber, normander och många andra har varit här och lämnat spår i form av kultur, arkitektur, seder och bruk. Sicilien var länge en viktig strategisk punkt. Den som kontrollerade Sicilien hade makten i hela medelhavet. Många har striderna varit om ön och kanske är det inte konstigt att sicilianarna är kända för att till en början vara misstänksamma mot nykomlingar.
När så småningom spanjorerna upptäckte Amerika föll Sicilien i glömska och lämnades mer eller mindre åt sitt eget öde. Sicilien lever sitt eget liv. Även om det italienska fastlandet bara ligger ett stenkast bort på andra sidan Messinasundet är det symboliska avståndet ändå stort.
Sicilien är Sicilien
Sicilien är inte Italien. En siciliansk vän frågade en gång om jag besökt Sicilien? När jag svarade ”nej men jag har varit i södra Italien”, fick jag ett torrt svar att ”Sicilien är inte Italien, Sicilien är Sicilien”.
Och visst är Sicilien Sicilien. Ingenting annat.
Italien är ett fantastiskt vinland. Man har en oräknelig mängd lokala druvsorter, olika produktions- och beskärningsmetoder, ett varierande landskap och ett soligt klimat.
I allt detta är Sicilien ett alldeles eget mikrokosmos. Med många olika druvor, uppfinningsrika producenter och ett stort utbud av stilar på vin, erbjuder man ett fantastiskt område att besöka för vinentusiaster.
Från att ha försett norra Italien med billigt vin till produktion av starkvin, och efter boomen på nittiotalet då nero d’avola gjorde succé runt om i världen, söker man nu efter sina rötter. Efter sitt ursprung. Många producenter använder sig allt mindre av barrique, man för fram lokala inhemska druvor och allt fler vill göra viner med ursprungskaraktär. Det händer helt enkelt väldigt mycket på Sicilien just nu.
På Etnas branta sluttningar
Sicilien består mestadels av kullar. Endast fjorton procent är plattland. Det märker man när man kör runt på de snirkliga vägarna och förstår att Google Maps beräkning av tiden inte stämmer det minsta. Det tar tid att köra på de smala vägarna. Men det är mödan värd.
Att ta sig upp på vulkanen Etna är inget för den som lider av åksjuka. Lite då och då får man stanna vid stängda järnvägsbommar som fortfarande sköts manuellt. Här gick tågen tätt en gång i tiden för att frakta stora mängder vin ner till hamnen i Catania. Vin som sedan skickades vidare till norra Italien för produktionen av de en gång så populära starkvinerna.
Väl uppe på Etnas branta kullar möts man av svart vulkanisk jord full av mineraler. Här växer de lokala druvorna nerello mascalese och nerello cappuccio på hög höjd, mellan 300-800 meter över havet. Dessa två druvor är basen i områdets DOC. Etna DOC tillåter både en rosso och rosato medan den vita varianten, Etna Bianco DOC, görs på druvorna carricante och catarratto.
Nerello Mascalese: Kungen av Etna
Nerello mascalese ger viner med svag färg, tuffa tanniner och i bästa fall komplexa viner. En känslig druva som behöver mycket omvårdnad både i gård och i källare. På Etna är temperaturskillnaderna mellan dag och natt stora och hjälper till att balansera alkohol och polyfenoler i det annars så varma klimatet.
Gården Pietradolce som ligger på Etnas nordöstra sida startade sin produktion 2005. Man har tio hektar med mark på mellan 600-800 meter över havet.
– Vi har valt att odla lokala druvor som nerello mascalese, nerello cappuccio och den gröna catarratto. Vi tror på Etnas inhemska druvor, säger Pietradolces vinmakare Giuseppe Parlavecchio.
Deras Archineri, Etna Rosso 2010 DOC, är en hundraprocentig nerello mascalese. Ett elegant och komplext vin som ger mersmak. Etiketten på Archineri är en kvinna med svart hår och en lång röd klänning som påminner om glödande lava.
– Etiketten symboliserar ”La donna vulcano”, berättar Giuseppe Parlavecchio.
Etna skyddar och ger liv med sin svarta bördiga jord. Hon är trots sitt mullrande och spottande av lava sedd som en pålitlig vän. Därför är Etna den enda italienska vulkanen som uttalas i feminin form. Till skillnad från sin maskulina kusin Vesuvius som tvärtom i folkmun beskrivs som hämndlysten och opålitlig.
Ett stenkast från Pietradolces vingårdar ligger gården Girolamo Russo. Här började man buteljera sina egna viner 2005 och man har på kort tid nått goda resultat. Även Giuseppe Russo som äger gården har stark tro på framtiden och ser de lokala druvorna och Etnas klimat och jordmån som en enorm tillgång.
– Vi måste fortsätta arbeta målmedvetet och jag är säker på att vi kommer att kunna göra ännu bättre viner med åren, säger Giuseppe Russo.
[divider_flat]
Siracusa och den bortglömda Moscaton
Ett par mil söderut ligger den vackra havsstaden Siracusa som byggdes om i barockstil efter jordbävningen som förstörde hela staden 1693. Här finns den vackra Domkyrkan och torget uppkallat efter Arkimedes. Antagligen var det just i Siracusa han uttalade sitt berömda uttryck ”Eureka!”. I Siracusa finns även en arkeologisk park med en fantastisk och väl bevarad grekisk teater. Den äldsta stadsdelen heter Ortigia och är ett virrvarr av små snirkliga gator fyllda med mysiga bottegor och restauranger med havet som bakgrund.
Den traditionella druvan kring Siracusa är den aromatiska moscaton. Numera är det endast ett fåtal producenter som gör det söta dessertvinet Moscato di Siracusa DOC. En av dessa är gården Pupillo.
Gården Pupillo, Azienda Agricola Pupillo, är ett levande museum. Carmela Pupillo, den unga ägarinnan till gården, som visar oss runt pekar på vattenkanalerna i trädgården som byggdes av araberna, hon visar en takpanna som antagligen är flera tusen år gammal och lägger nonchalant handen på en romersk pelare som står lutad mot väggen. Allt som om det vore det mest naturliga i världen att ha så gamla och värdefulla saker runtomkring sig.
Det känns som att gå runt i ett museum trots att vi faktiskt är på besök hos en vinproducent. Strax utanför gården ligger ett industriområde där det ryker ur skorstenar och blinkar från neonskyltar. Det är typiskt för Sicilien att två helt skilda världar och epoker möts på ett minimalt avstånd.
På Pupillo gör man inte som alla andra. Bland annat vill man producera en moscato som liknar Piemontes Moscato d’Asti: frisk, lätt mousserande och med låg alkohol. Något som inte är helt enkelt i det varma klimatet. Man experimenterar även med en torr moscato som inte liknar något annat vi smakar under vår resa.[divider_flat]
Siciliens enda DOCG: Cerasuolo di Vittoria
Druvorna nero d´avola och frappato bildar tillsammans Siciliens enda DOCG: Cerasuolo di Vittoria. Namnet kommer antagligen från vinets körsbärsfärg. (ciliegia = körsbär). Traditionellt sett är det ett friskt och blommigt vin som bör drickas utan någon längre lagring.
Arianna Occhipinti är ett stjärnskott på den sicilianska vinhimlen. Hon är en ung målinriktad kvinna som på kort tid lyckats skapa sig ett namn inom den italienska vinvärlden. Hennes mest kända vin heter SP68 och är en Cerasuolo DOCG som består av sjuttio procent frappato och trettio procent nero d´avola. Det är ett lätt, friskt vin med en lång eftersmak av björnbär. Alkoholen är förvånansvärt låg med bara 12,5% alkohol.
– Vårt mål är att behålla frukten och friskheten och göra ett vin med ursprungskaraktär, berättar Alessandro Criscino som är Ariannas högra hand i arbetet på gården.
En som dragit arbetet med att behålla frukten i vinerna ett steg längre är vingården COS. Giuseppe Occhipinti (som är Ariannas farbror) lagrar sina viner i terrakottakärl.
– Terrakottakärlen fungerar på samma sätt som ett fat och vinet andas precis lagom. Men utan att få smak av träet, förklarar man på COS.
”På Sicilien äter man som om man skulle dö imorgon och bygger hus som om man vore odödlig”
Maten är viktig på Sicilien. På Sicilien finner man fantastiska råvaror och grönsaker fulla med smak. Den sicilianska matkulturen är en fantastisk blandning mellan olika kulturer, inland och hav, smak och doft.
Araberna tog med sig apelsiner, kronärtskockor och ris. Grekerna oliver och druvor. Spanjorerna nya sätt att tillaga fisk. Perserna couscous som tillagas med fisk på den Siciliens västra sida. Recepten och traditionerna är många.
Man behöver inte äta på fina krogar för att äta gott på Sicilien. Öns snabbmat är ett potpurri av färg och smak. I barer och stånd säljs arancini, risbollar med olika fyllnader som sedan friteras. Eller varför inte prova en sfincione? Ett pizzaliknande bröd med ansjovis, lök och tomat.
Den sicilianska snabbmaten ger inte bara mättnad för billig penning utan garanterar även en rejäl smakupplevelse. Det är svårt att inte äta bra på Sicilien. Och det är svårt att sluta. Bli inte förvånade om ni upptäcker att ni suttit flera timmar vid bordet, precis som riktiga italienare gör. Det går av sig självt.
Oliver har man också gott om. Biancolilla, carolea, nocellara, moresca och tonda är olika olivsorter som används till fina olivoljor som används till det mesta i det sicilianska köket.
Och visst känns det som om vi äter som om vi skulle dö imorgon. Precis som ordspråket säger. Sicilien lämnar spår. Men inte bara i själen.
Mer om Sicilien:
- Förföriska Sicilien, en ö med vin, oliver, mat och sol mitt i Medelhavet
- Sicilien i bild: vin, mat, vingårdar, historia och landskap i foto
[box type=”info”]Det här är bara några av de skatter och upplevelser som man hittar på Sicilien. Längtar du efter att uppleva mer av vinerna och maten på Sicilien så kom på en vinresa med BKWine. Ta en titt på våra reseprogram eller våra skräddarsydda resor![/box]
