Hur blir vinregioner internationellt berömda? Vissa regioner har ju fördelen att ha varit kända och uppskattade i århundraden, som Bordeaux och Bourgogne. Det kan tyckas omöjligt att andra vinregioner skulle komma upp i samma statusklass. Men det händer. Ett bra exempel är Priorat i spanska Katalonien. Appellationen var i skymundan i många år och försvann nästan. Sedan, på 1990-talet, hände något som höjde Priorat till berömmelse. Ett vin från 1998 fick minnena att komma tillbaka.
Kvällens middagsvin serverades blint. Jag smakade mörka bär och lite kryddor, vinet var kraftfullt, vitalt. Jag gissade på en 2016, kanske ett Rhône-vin. Det visade sig att det var en Priorat från 1998. Jag blev inte ledsen, snarare förundrad över att vinet kändes så ungt. Trots allt är druvurvalet liknande i de två distrikten.
Denna artikel publicerades ursprungligen i en kortare version på Forbes.com.
Priorat i Katalonien i norra Spanien har ett mycket gott rykte i den internationella vinvärlden. Det är den enda spanska vinregionen, förutom Rioja, som fått ursprungsbeteckningen DOCa, Denominación de Origen Calificada, på katalanska stavat DOQ (för qualificada). Vissa viner har fått kultstatus och priserna är höga även om det varierar mycket mellan producenterna.
Det kallas Priorat på katalanska. Om du talar kastiliansk spanska, dvs ”vanlig” Spanska, så är det Priorato. För att komma dit kör du söderut från Barcelona. Det är inte särskilt långt, men den sista delen av vägen är smal och slingrar sig uppför bergen så du bör räkna med en två timmars bilresa.
Priorat lyckades nå toppen på bara 30 år tack vara några få producenters entreprenörsanda. De skapade inte ett nytt vindistrikt. De förändrade något som redan fanns.
Priorat ligger lite undangömt uppe i bergen i regionen Tarragona, ungefär 100 kilometer sydväst om Barcelona. Namnet kommer från klostret Priorat de Scala Dei (Klostret av Guds Stege), uppfört på 1100-talet. Det sägs att en herdepojke såg en ängel stiga ner från en himmelsk stege just här och därför byggde munkarna ett kloster på platsen. Munkarna började odla vin. De gjorde kraftiga, mörka och kärva viner.
På 1800-talet grundades vinegendomen Cellars dei Scala Dei och hade vissa framgångar internationellt med sina viner. Men vinlusen i slutet av 1800-talet tvingade ägarna att ge upp. (Läs om hur Europas vinindustri räddades från phylloxeran av … Texas.) Det var inte förrän 1973 som man återupptog arbetet på egendomen. Då fanns det få vinproducenter kvar i Priorat. Vinerna rönte inte mycket uppmärksamhet. Det var känt – om alls – som platsen där mörka och rustika religiösa viner producerades. Men i slutet av 1980-talet började det hända saker i den lilla staden Gratallops, nu en sorts centralort i Priorat.
En grupp entusiastiska odlare med ambitioner bestämde sig för att visa vad man kan åstadkomma i Priorat. De visste att här fanns potential. De var tio stycken. Några av dem hade redan varit i Priorat några år. De bestämde sig för att samarbeta i en sorts kooperativform. Målsättningen var att göra viner av hög kvalitet. Alla vinerna skulle heta “Clos”-något, för att skilja dem från de traditionella Priorat-vinerna.
De restaurerade gamla terrasserade vingårdar, byggda av munkarna för många hundra år sedan. De planterade franska druvsorter som cabernet sauvignon, merlot och syrah, blandade dessa med garnacha från gamla vinrankor och höll nere avkastningen. Lång och varm extrahering och en stor andel ny ek gav ytterligare koncentration. Det blev rika och kraftfulla viner, ofta med alkoholhalter upp emot 15 % och en rejäl dos med tanniner och vanilj.
Vinerna blev kända som kraftpaket vilket tilltalade många vinkonsumenter. Efter några få år var Priorat väl förankrat på vinets världskarta.
Bland pionjärerna fanns numera världskändisen Álvaro Palacios med Clos Dofi och Clos l’Ermita, Rene Barbier med Clos Mogador, Daphne Glorian med Clos Erasmus, José Luis Pérez med Clos Martinet och Carles Pastrana med Clos de l’Obac. Alla dessa fem finns fortfarande kvar även om kooperativ-tanken dog ut ganska snabbt och en del ”clos” har försvunnit i namnen (Clos Dofi är nu Finca Dofi, Clos l’Ermita bara l’Ermita, Clos Martinet är Mas Martinet). Och många nya har tillkommit.
Idag gör 109 producenter i Priorat sitt eget vin. Här finns också runt 500 odlare som inte gör vin utan som säljer sina druvor till kooperativ eller större vingårdar. Den totala arealen är drygt 2000 hektar.
Landskapet är speciellt. Vinrankorna växer främst på svårarbetade skiffersluttningar, en skiffer som här kallas llicorella. Sluttningarna är ofta branta, upp till 60 % lutning förekommer. Är det riktigt brant har man byggt terrasser, ibland med inte mer än två rader av vinrankor per terrass. Det är dyrt att producera vin här eftersom många vingårdar är svåra att mekanisera.
När man kör upp till Priorat kan man se att det är en gammal jordbruksregion. På de branta sluttningarna, som nu huvudsakligen är täckta av buskar, finns det gott om spår av gamla terrasser, som inte längre är underhållna, men som en gång för länge sedan byggdes för att odla något. Förmodligen vinstockar. Så det finns utrymme för expansion om Priorats framgång fortsätter.
Somrarna ar heta med ofta 35 grader och mer. Vintrarna är kalla och temperaturerna kan gå under nollstrecket. I januari i år (2021) kom det en halvmeter snö. Höjden över havet varierar från 100 meter upp till 750 meter. Skördeperioden är lång, från mitten av september till början av november.
De mest odlade druvorna är garnacha (garnatxa på katalanska) och carinyena (carignan, eller mazuelo i resten av Spanien där Cariñena är förbehållet en appellation med det namnet), cabernet sauvignon, syrah och merlot. De ovanliga vita priorat-vinerna görs på bara 130 hektar. Druvorna är främst garnacha blanca och macabeu.
Vinerna är fortfarande kraftfulla, kompakta och täta men idag tenderar producenterna att använda lite mindre ny ek. Vinerna klarar lagring bra precis som min 1998:a. Vinet var för övrigt en Barranc dels Closos 1998 från den utmärkta producenten Mas Igneus.
Priorat börjar nu på ett nytt kapitel i sin framgångssaga med en klassificering som introducerades 2019. Druvornas ursprung och växtplats ska ytterligare understrykas. ”Vines de Vila”, by-viner, kommer från en av de tolv Priorat-byarna. Några av de kända är Gratallops, Porrera, Falset, Escaladei, Torroja och Solanes del Molar. För att göra ett by-vin, till skillnad från bara en DOQ (DOCa) Priorat, måste man följa strängare regler.
”Vin de Paratge” är ett vin som kommer från ett mindre område inom by. Reglerna är strängare för avkastning, vinrankornas ålder, vinets lagring etc. ”Vinya Classificada” är en ”single vineyard”med en exceptionell terroir. ”Gran vinya classificada” är den högsta nivån och också en ”single vineyard”. Här är avkastningen begränsad till 3000 kg/hektar, vilket är mycket lite, och 80 % av vinstockarna måste vara minst 35 år gamla.
Vad effekten blir av denna nya klassificering återstår att se.
Några Priorat-odlare att lägga på minnet är:
- Gran Clos,
- Mas Igneus,
- Clos Figueras,
- Mas Doix,
- Celler Vall Lach,
- Buil et Giné,
- Mas d’en Gil,
- Clos i Terrasses (Daphne Glorian),
- Clos Mogador,
- Mas Martinet
Tips från Systembolaget är två viner från Gran Clos:
- Finca el Puig 2017, Gran Clos, 219 kr (2737)
- Gran Clos Priorat, 2014, 349 kr (95826)
Denna artikel publicerades ursprungligen i en kortare version på Forbes.com.
Res
Vill du verkligen upptäcka Priorat-vinerna, landskapets storhet och gastronomin i Katalonien så kan du komma med på en vinresa med BKWine
Res till världens vindistrikt med experterna på vin och specialisten på vinresor.
De storartade vinresorna. BKWine vinresor.
