”Är vi i Irak?”, frågar en medresenär och tittar ut genom bilfönstret. ”Jag tycker det ser ut som Tunisien”, säger en annan. ”Är vi på rätt ställe?”, undrar nummer tre. Jo, vi är på rätt ställe. Vi är på ön Pantelleria. En droppe jord på sexton gånger åtta kilometer där vi börjar förstå att inget är så som vi trott att det skulle vara. Droppen Pantelleria är också en källa till ett av Italiens märkligaste viner, passito di pantelleria. BKWine Magazines Åsa Johansson berättar om en fantastisk resa.
Jag hade förväntat mig att Pantelleria skulle vara en Capri-liknande ö med mysiga fiskebyar, pastellfärgade hus och fina stränder. Den synen suddas snabbt ut när vi ser de branta klipporna ner mot det mörka medelhavet. Fiskebyarna finns inte. Här lever man av jordbruk. Befolkningen, får vi veta, var tvungen att söka sig inåt land, bort från kusten för att undvika pirater som härjade kring Pantelleria en gång i tiden.
Traditionellt levde man i så kallade dammusi. Det är Hobbit-liknande låga hus byggda av vulkaniska stenar med vågformade tak. Tak gjorda för att samla in det värdefulla regnvattnet i vattencisterner. En del av dessa dammusi har man gjort om till lyxiga sommarbostäder. Till exempel har modeskaparen Giorgio Armani ett av sina sommarhus på ön.
Så några pastellfärgade hus finns det inte heller. Utöver de traditionella dammusi består de små byarna av lådformade hus med vit flagnande färg som påminner om nordafrikanska byar. Eller möjligen irakiska. Som min första medresenär ironiskt påpekade.
Passito di Pantelleria
Men på Pantelleria gör man ett av Italiens finaste dessertviner: passito di pantelleria. Det är ett dessertvin vars färg varierar från gyllengul till mörk bärnsten. Stoppa ner näsan i ett glas med passito di pantelleria och känn dofter av torkade fikon, persika, honung och aprikos. I de mer komplexa hittar du även timjan, dadlar och vilda örter.
Passito di Pantelleria görs på druvan zibibbo. Det var antagligen romarna som tog med druvan zibibbo till Pantelleria från Egypten. Även om det finns delade meningar om druvans ursprung. Ian d´Agata skriver i sin bok ”Native Wine Grapes from Italy” att en del forskare tror att druvans ursprung är Sicilien eller Grekland. Han skriver också att en del forskare tror att zibibbo är en korsning mellan moscato bianco och druvan axina de tres bias. En annan version är att det är en korsning mellan moscato bianco och black marocco.
Man är i vilket fall överens om att det var araberna som började torka druvorna. Namnet zibibbo kommer från det arabiska ordet zibib som betyder russin. Det officiella namnet är annars moscato d´alessandria och druvan tillhör den stora muscat-familjen. Zibibbo har stora kompakta klasar.
Druvorna är också större och saftigare jämfört med till exempel moscato bianco. Zibibbo har tjockt skal och jämfört med andra typer av moscato klarar zibibbo både värme och hård vind. Något som är nödvändigt på Pantelleria! Den är däremot känslig för oidium. Den totala arealen med zibibbo-odlingar på Pantelleria ligger på mellan 600 och 800 hektar.
”Tidigare var det cirka 6000 hektar med vinodlingar när man sålde zibibbo som bordsdruva. De flesta på ön levde av produktionen av bordsdruvor, tills när kärnfria druvor blev populära”, berättar Fabrizio Basile från vingården Cantina Basile.
Vindens dotter
Namnet Pantelleria kommer från arabiskan bent-el rhia. Vindens dotter. Ett passande namn märker man efter ett tag. Det blåser. Hela tiden. Men det är inte bara öns namn som präglats av vinden. Till exempel växer öns olivträd som små halvmetershöga buskar. Man kan knappt tro att de är olivträd. De böjer sig för vinden och söker skydd hos den svarta vulkaniska jorden.
Citron- och apelsinträd klarar inte heller den starka vinden. För att skydda den värdefulla frukten byggde man traditionellt en hög cirkelformad mur runt träden. Ett cirkelformat rum, ett fruktträd och den blå himlen som tak. Det är en mystisk och vördnadsfull känsla man blir uppfylld av när man går in i en giardino pantesco. Här har människan förstått vikten av att skydda det naturen ger.
Alberello di Pantelleria, en del av Unescos Världsarv
Druvorna zibibbo växer på vinrankor beskurna som små buskar, en beskärningsbetod som kallas alberello på italienska (gobelet / bush vines). Pantellerias alberello-rankor blev invalda på Unescos Världsarvslista i november 2014. Öns politiker hoppas att detta ska öka intresset för Pantelleria och att antalet turister som tar sig till den inte direkt lättillgängliga ön ska bli fler.
Vingårdarna med zibibbo ligger på branta terrasser byggda av vulkaniska stenar. Det mörkblå Medelhavet som ändlöst sträcker sig bort mot horisonten är en ständig bakgrund. Landskapet är otroligt dramatiskt och känns ogästvänligt och förförande på en och samma gång.
För att skydda vinrankorna från den starka vinden gräver man på många gårdar gropar kring vinrankorna. Men det finns även andra sätt att skydda rankorna från den hårda blåsten.
”Vi experimenterar med skydd byggda av bamburör som sätts ut i vingården när vinden blåser alltför starkt”, berättar José Rallo från vinproducenten Donna Fugata.
Zibibbo solar utan solkräm
Det är inte bara vinden som gör att det krävs extra många timmars arbete ute på fälten. För att göra passito di pantelleria torkar man druvorna i runt trettio dagar innan de pressas. Det är ofta inte hela klasar man lägger att torka utan enbart druvorna. För att undvika att druvorna går sönder avstjälkar man för hand. Självklart är det även handskörd som gäller.
Det finns tre olika metoder för att torka druvorna. Den mest förekommande är att låta druvorna torka på bastmattor fästa på rektangulära träramar. Dessa måste man vända på lite då och då för en så jämn torkningsprocess som möjligt.
”Vi har även plasttak som vi fäller upp under natten för att undvika fukten som ibland kommer upp i nittio procent”, säger José Rallo från Donna Fugata.
Det mer traditionella sättet att torka druvorna är att lägga dem direkt ute i vingården. Numera lägger man dem på plastmattor eller nät och inte direkt på marken. En del lägger dock fortfarande druvorna på en bädd av hö direkt på marken. Sedan vänder man på druvorna för hand, druva för druva, så att de alla får lika mycket sol.
”Vi lägger druvorna nära en stenmur som skyddar mot vinden och som gör att det blir riktigt varmt”, säger Fabrizio Basile från gården Cantina Basile.
På gården Pellegrino torkar man istället druvorna i ett torkrum med stora fläktar.
”Att vi torkar våra druvor på det här sättet är inget vi hymlar med. Vi tycker helt enkelt att detta är det mest säkra och pålitliga sättet att arbeta på”, säger vinmakaren Enea Poma.
De torkade druvorna förlorar upp till femtio procent av sin vätska. De blandas sedan med must från druvor som inte torkas. Man skördar alltså två gånger. Första skörden av druvor, som man lägger att torka, brukar starta i mitten på augusti. Skörd nummer två av druvor, som man pressar direkt, börjar sedan i början på september.
Varje gård har sitt eget ”recept” på andelen torkade druvor som blandas med must från nypressade druvor. På detta sätt behåller man en friskhet i vinerna som väger upp allt det söta. Efter macerationen pressar man en andra gång. De flesta låter sedan vinet ligga på ståltank innan det buteljeras.
En av de få som lagrar sin passito på fat är Sebastiano de Bartoli. Han är son till den bortgångne Marco de Bartoli, mytomspunnen producent av marsala. Gårdens namn är Bukkuram. Det betyder vingårdens fader på arabiska och kommer från contradan där De Bartolis vingårdar ligger.
”Jag lagrar mina två passitoviner, Il Sole di Agosto och Bukkaram Padre della Vigna, på fat. Vinerna utvecklas enligt mig bäst på det sättet och blir mer komplexa”, säger Sebastiano.
”Pantelleria är generös men väljer sina gäster”
Pantelleria är inte bara en droppe i medelhavet utan även i den stora vilda vinvärlden. Men tänk vad många nyanser, dofter och historier en sådan liten droppe kan innehålla. Pantelleria förvånar och bekräftar. Välkomnar och avlägsnar. En ö full av motsägelser.
Förvånansvärt många av de Passito di Pantelleria som jag provar är eleganta och med en bra syra. En del av vinerna känns dock fortfarande lite trötta och är allt för söta. Iallafall för min egna personliga smak.
Har du inte möjlighet att åka till Pantelleria, som absolut är värt ett besök, så kan du ändå upplev denna underliga och fantastiska ö i ett glas med Passito di Pantelleria. I Italien avslutar vi ibland middagar eller långa söndagsluncher med ett glas Passito di Pantelleria. Istället för dessert. Speciellt under vintertid kan det passa att dricka ett glas som för tankarna till soligare breddgrader. Kanske blåser det till lite i håret också. Man vet ju aldrig riktigt vad vindens dotter har för sig.
Favoritproducenter på Pantelleria
Donna Fugata
Familjen Rallo som äger Donna Fugata var en av de allra första att tro på Pantellerias potential, när man redan var en etablerad producent av marsala på Sicilien. På Pantelleria har man idag 68 hektar med vingårdar. 2010 planterade man även en ny experimentell vingård på 0,6 hektar med 33 olika kloner av zibibbo.
”Tillsammans med professor Attilio Scienza från Universitetet i Milano vill vi korsa olika kloner för att få fram allt starkare vinrankor med zibibbo”, säger Antonio Rallo.
Donna Fugata gör två olika dessertviner: Kabir som är en gyllenfärgad välbalanserad moscato di pantelleria med doft av torkad aprikos och fikon. Snäppet högre upp ligger Donna Fugatas Passito di Pantelleria Ben Ryé som mer eller mindre är ett kultförklarat vin i Italien. Det är ett meditationsvin, som lugnar även de mest oroliga själar. Att prova!
Donnafugata, tel. +39 0923 724 244, www.donnafugata.it
Cantina Basile
Fabrizio Basile lämnade sitt jobb som polis i Rom 2006 och flyttade tillbaka hem till Pantelleria. Nu driver han Cantina Basile tillsammans med sin fru Simona. Totalt har man 6 hektar varav 3,2 hektar med zibibbo. Resten är röda druvor. ”Större delen av vår produktion på 18 000 (halv)flaskor säljer vi under somrarna genom direktförsäljning på gården”, berättar Fabrizio. Fabrizios Passito di Pantelleria Shamira är ett gyllengult aprikosdoftande vin med smak av sol. En perfekt avslutning på en lång middag istället för dessert.
Cantina Basile, tel. +39 0923 917205, www.cantinabasile.com
Dietro l´Isola
Salvino Gorgone som äger vingården är så nervös när vi kommer att han knappt får fram ett ord. ”Salvino är inte så van att ha journalister på besök och han tycker mest om att vara ute i vingården”, säger Donato Lonati, önolog på gården och en av Italiens mest välkända vinprofiler. Donato Lonati är också professor vid Turins universitet i önologi.
Salvino Gorgone odlade tidigare kapris men när kaprisplantorna totalförstördes efter ett insektsangrepp sadlade han om och planterade zibibbo istället. Totalt på sina 3,5 hektar gör han varje år cirka 10 000 (halv)flaskor med Passito di Pantelleria Dietro l´Isola. Namnet betyder ”bakom ön”. Vingården ligger på Pantellerias södra del. Vinet är stilrent med fräscha raka aromer och en bra syra.
Dietro l´Isola, tel. +39 0923.916203, www.passitodietrolisola.it
De Bartoli, Contrada Bukkuram
Sebastiano de Bartoli, en ung man i trettioårsåldern, driver gården De Bartoli på Pantelleria efter sin pappas bortgång. Ingen lätt uppgift med tanke på att pappa Marco de Bartoli var en av de mest framträdande personligheterna på Italiens vinscen. Fortfarande är De Bartolis marsalaviner några av de mest eftertraktade.
En föraning om vilken press det måste vara under skörden är alla de skulpturer som står uppstaplade inne i lagringslokalen. ”Varje år när skörden är över gör jag en staty. Det är nog därför skulpturerna alltid ser så oroliga ut”, säger Sebastiano och ler.
Men Sebastiano med sin tillbakadragna och samtidigt karismatiska personlighet ser ut att ha det mesta under kontroll. Så verkar det i alla vara fall när vi smakar vinerna. Il Sole di Agosto och Bukkuram Il Padre della Vigna är viner man inte glömmer i första taget.
De Bartoli, tel. +39 0923.918344, www.marcodebartoli.com
Passito de pantelleria i Sverige: på Systembolagets sökfunktion hittade jag endast ett Passito di Pantelleria (plus en moscato di pantelleria), inte då i Systembolagets sortiment utan på beställningssortimentet.
Åsa var inbjuden till Pantelleria som journalist och vinskribent.
Åsa Johansson är BKWines fotfäste i Italien. Hon bor i Florens sedan tidigt 2000-tal och hon är passionerat intresserad av allt italienskt. Hon kom till Italien för att läsa statskunskap och blev kvar.
