Trots att det bara ligger på 60-90 minuters avstånd med bil eller tåg från Madrid är ”Garnacha de Gredos” ett fortfarande okänt område inom vinindustrin jämfört med andra av Spaniens kända kvalitetsvinregioner. Etableringen som en modern vinproducerande region satte fart i början på 1990-talet men avstannade med krisen 2008 som lamslog begynnande ansträngningar. Även lokala stridigheter, en oförmåga eller ovilja att anamma moderna marknadsföringsmetoder och bristande regler för en gemensam ursprungsbenämning har satt käppar i hjulen. De hårt arbetande och visionära odlarna och bodegorna har hamnat långt ifrån ett erkännande som deras unika situation och vin förtjänar. Garnacha de Gredos är ett av de sällsynta ”oupptäckta områden” i den gamla världen, där vinernas kvalitet i allmänhet står i proportion – om inte överstiger – de priser som vinerna har. I alla fall för tillfället.
Här följer en beskrivning av olika gårdar som ger en bra överblick av området som nämnts i min tidigare artikel om Garnacha de Gredos. Listan är långt ifrån fullständig.
Garnacha Alto Alberche
Rafael ”Rafa” Mancebo, en gång rådman i byn Navaluenga är idag områdets drivande kraft. Han arbetar som ordförande för Vinos de Cebreros-konsortiet och berättar att Parkers provsmakning av Garnacha på vinmässan Wine Future 2009 bidragit till att höja intresset för druvan. ”Allt detta hände när en grupp personer som träffades på vår årliga vinfest började prata om vårt egna projekt. Vi trodde att vi skulle kunna göra vin, buteljera, och skapa vårt eget varumärke. Det här hände för mer än ett decennium sedan under den tiden när EU uppmuntrade till att ta bort vingårdar. Vi ville visa andra små producenter att de också kunde göra goda kvalitetsviner och på så sätt behålla sina vinstockar. Priset som kooperativet betalade dem vid den här tidpunkten var förolämpande låg – detta är en unik plats ”
Garnacha Alto Alberche ägs av en disparat grupp bestående av medlemmar från sex familjer som samarbetar med arbetet, plus att de har byggt vinkällaren själva. Deras vinmakare är José Maria Grande, son till en av ägarna. Deras varumärke är 7 Navas, en hänvisning till de byar i västra delen av Alberche-dalen. Det är därifrån druvorna kommer för deras Joven, -Roble och Selecciónblandningar.
Mancebo gör två viner från enstaka vingårdar som heter Fincas Faustina och Catalino, den senare med en överväldigande mängd kvarts i jorden som ger mer reflekterat solljus för snabbare mognad. Båda har handmålade etiketter gjorda av en lokal organisation av handikappade som på detta sätt får in extra pengar från tryckkostnaderna.
Den första kommersiella årgången var 2006 då José Maria Grande fortfarande studerande på vinuniversitet men: ”min familj har alltid haft vinstockar, jag arbetade på vingården bredvid oss som ägs av min farfar. Här har vi mer färgintensitet och syra i vår Garnacha och mer mineralitet men man måste vara särskilt noggrann vid skördetiden då sockernivån kan skjuta i höjden ”, berättade han. Men han har lyckats behålla en bra syra och ett lågt pH på 3,3 vid slutet av jäsningen.” I andra delar av Spanien är det ett problem, men det är det inte här på grund av våra låga nattliga temperaturer som är en konsekvens av de höga höjderna. ”
Favoriter: Joven, Roble, Catalino, Faustina
https://bodegagarnachaaltoalberche.com
Daniel Ramos – Zebreros
Efter att ha vuxit upp i denna region från 10 års ålder, började Daniel Ramos intresse för jordbruket att ta vid när han fick ta hand om sin farfars trädgård. Senare studerade han jordbruksteknik som han så småningom gav upp för vinodling när han upptäckte att ”vin var mycket mer än vad mina föräldrar upplevt som vindrickare. När jag avslutade mina studier hos Jose Penin träffade jag Telmo Rodriguez som ville starta något i denna region. Vi började i två olika byar, inklusive den som Rodriguez kör nu i staden Cebreros, Bodega Pegaso.”
Han arbetar som konsult på Bodega Don Juan del Águila som har fler än 300 odlare i sitt kooperativ. Ett kooperativ som en gång riskerade att stänga när den lokala konsumtionen minskade och man blandade vinerna med andra regioners mer framgångsrika viner. Ramos lät producenterna specialpressa i del Águila, en större, mer tekniskt skicklig anläggning och har sedan dess gjort tre årgångar på sin egen El Tiemblo.
För Ramos är skillnaden mellan att arbeta i källaren med Garnacha som odlas i sandjordar kontra de som odlas i skifferhaltig jord ”mineraliteten som skifferjordarna ger och starkare dofter från terroir, däribland de omgivande örter och mörkare frukter medan övriga är mer lättillgängliga, mer blommiga och fruktiga.”
Ekologisk odling följs strikt, vindruvorna uppmuntras att mogna långsamt för att maximera mognaden, ingen jäst tillsätts och jäsningsprocesserna är ibland väldigt långa.
Ramos smeknamn som tonåring var ”K’pi”. Det hade ha förtjänat genom att ha tillbringat sitt första årtionde i Australien innan han flyttade till Gredosbergen där han kallas” Kapten Australien ”. K’pi är varumärket för hans ingångsviner medan Zerberos är namnet på den högre nivån. Vinproduktionen sker i en blandning av stål, glasfiber, PVC, fransk ek och Tinajas (lerkrukor).
Han har alltid odlat ekologiskt, och har bett sina leverantörer att göra detsamma. Skördeuttagen är låga, särskilt på de äldre Garnacha-stockarna. Ramos krossar druvorna med hjälp av fötterna och använder en korgpress för sina viner, är förtjust i långa jäsningar och har varken kyl- eller uppvärmningsaggregat. Han tillsätter ingen jäst eller andra tillsatser.
Favoriter: La Movida, Arena, A + P, Pizarra, El Berraco (alla är Zerberos varumärke)
https://www.newspainwines.com/bodega.html?bodega_selector=34
Don Juan del Águila
Grundades 1962, El Barracos by-kooperativ hade sitt Gaznata-varumärke som skapats i ett samarbete med Ramos efter ett möte där han deltog och då man diskuterade att slå igen. Den unge vinmakaren föreslog en integrerad plan för att rädda bodegan som sedan dess har gått från framgång till framgång med det nyligen skapade Jara-varumärket som lanserades kort efter Gaznata. Några av Ramos tekniker som beskrivs i tidigare stycke används även här dock i mindre strikt form. Vinerna är jämförelsevis lägre i pris men inte i kvalitet.
Favoriter: Rosado, Joven, Gredos
Vinos Ambiz
Italienskfödd men uppväxt i Glasgow, Fabio Bartolomei samarbetar med Ramos och de hyr en gammal byggnad i El Tiemblo. ”Jag är inte en ideologisk anhängare, jag kommer att använda svavel vid behov men undvika det när jag kan. Jag är välsignad med ett mycket bra klimat så jag har endast varit tvungen att använda det vid sällsynta tillfällen. Jag vill uttrycka terroir, druvsort, klimat, årgång och det enda sättet att göra det är att inte manipulera vinet, inte göra det alltför funky. Att arbeta naturligt är inte en ursäkt för att göra dåliga viner.”
Vingården som har en kapacitet på 1,2 miljoner liter vilket vida överskrider de 15 000 liter, som båda hade förväntat sig att produktionen skulle ligga på deras första årgång 2012. Och de har ännu inte kommit nära sin maximala potential.
Bartolomei äger inga vingårdar men köper garnacha, albillo real, och sauvignon blanc från lokala odlare och från en mer känd vinframställningsfamilj från vilken Ramos får några av sina sauvignon blanc. Man varken klarar eller filtrerar vinerna.
Favorit: Garnacha Sotillo
https://vinosambiz.blogspot.com.es
Bernabeleva
I skuggan av Guisando Hill, platsen för drottning Isabellas kröning, började Bernabeleva projektet 2007 då familjen Álvarez-Villamil ärvt en gård med tillhörande vingårdar. De bestämde sig för att göra vin från egna druvor som tidigare sålts till det lokala kooperativet. De anställde också Priorats Raúl Pérez som konsult.
De 34 hektaren med vinodlingar ligger på andra sida vägen från vingården. Mest planterade druvan är garnacha med små mängder av tempranillo och moranillo, listan, preto, mission, tillsammans med albillo real och macabeo för ett torrt vitt och muscat en petit grains planterades 2008 för torra och söta vita. Lägre höjd och regnigare än Cebreros hävdar de bidrar till att ge mer mineralitet och vildblommiga dofter till viner. Granit och sand är toppskiktet i jorden i trettio centimeter som sedan övergår i hård granit. Deras ekologiska odlingsmetoder innebär bland annat att man använder kogödsel från djur på plats, samma metoder används i de vingårdar som de hyr.
Blå druvor får macerera med hela klasar upp till 45 dagar, vita upp till 5 dagar vilket bidrar till att ge albillo ännu mer av sin redan djupa färg. Husets stil är modern och ren, fräsch och frisk, lätt kropp. Detta gör vinerna lättillgängliga för de amerikanska konsumenterna. Hjälper gör också etiketten där gudinnan Diana sitter grensle en björn medan hon håller ett glas vin.
Favoriter: Garnacha de Viña Bonita, Cantocuerdas Albillo
Marañones
Ägs av önologen Fernando Garcia och Fernando Cornejo, som båda började genom att arbeta med Telmo Rodriguez på Cerbreros men ville göra något så långt bort som möjligt från vad Telmo gjorde. Jag visades runt på deras 26 hektar med ekologisk- och biodynamiska odlade Cebreros-vingårdar på San Martin de Valdeiglesias av direktören Alvar de Dios.
Det mesta planterades 2008, mestadels nord- nordvästligt läge för att minimera solexponering eftersom ”somrarna här är extremt varma och vi söker efter friskhet i våra viner”, sade den unge direktören.
Hästar används för arbetet i vingården med att klippa gräs och ogräs i de lägre liggande platserna medan deras gödsel fungerar som naturlig gödning. En bit av den inhemska blå moranillo odlas bland garnacha, något som de Dios säger att nästan varje vingård gör. Moranillo kallas ibland felaktigt cariñena. Marañones jäser sin moranillo separat för användning i ett av sina basviner. De Dios, en till synes samvetsgrann typ, betonar han att varje vingård får sin specifika omvårdnad.
Favoriter: Marañones, Peña Caballera
https://bodegamaranones.com/en/index.html
Canopy
I den allra sydligaste delen av Gredos hittar vi Belarmino Fernandez, en nyckelspelare och initiativtagare i Garnacha de Gredos som tillsammans med Alfonso Chacón Gil tar hand om 8 hektar med syrah som planterades 1996 och som man använder till vinet Malpaso. Detta trots att ”vildsvin äter upp 30% av skörden, och väljer ut de bästa klasarna till sig själva”, utropade Fernandez i sin El Rosal vingård.
2004 lämnade Belarmino en restaurang där han arbetade som sommelier och med vinimport. Alfonso drev under många år hotell, restaurang och en vinbar. Medan deras företag i Madrid och Toledo frodas med tillfällig hjälp av annan personal gör de trots allt fortfarande det mesta själva. ”När du presenterar en flaska vin till dina kunder kan de omöjligen veta det arbete som krävs att göra det ”, sa krögaren Fernandez. Detta ledde till att de släpper ett ungt rött vin utan ekfatslagring, eftersom importörerna efterfrågar billigare och mer lättdruckna viner. I detaljhandeln i USA säljs vinet för tio dollar. Trots detta är det inte deras målsättning, för det är rätt meningslöst att använda så pass fina druvor från så gamla rotstockar till den här typen av viner.
Vingården El Rosal ligger på 800 meters höjd där jordmånen består av granit. ”Eftersom det inte odlas andra grödor runtomkring påverkas man mer av omgivande aromatiska växter som kan märkas i vinerna”, sade Chacon. ”Detta isolerar oss också från föroreningar från jordbruk och hjälper till att hålla våra vinodlingar välmående.”
De arbetar jorden med fårgödsel som de hävdar bryts ned lättare än andra typer av gödsel och besprutar med kopparsulfat. De undviker plöjning för att behålla det naturliga marktäcket. ”Vi har låga skördeuttag, cirka 1000 kilo per hektar, det skulle vara mer om vildsvinen inte åt upp så mycket”, klagade Fernandez.
Ingen jäst tillsätts, hela klasar under jäsningen och de blandar druvor med must under jäsningen genom att trampa druvorna med fötterna. De använder temperaturkontrollerade vertikala plastkärl på 1500 liter för pressning och jäsning, alla jordlotter jäser separat, och man kallmacererar.
Favoriter: Malpaso, K(a)os
https://www.bodegascanopy.com/es/
Garnachas unicas CB
Ett partnerskap som inkluderar Guillermo Fernandez och Carlos Arenas, som skapat deras varumärke Maldivinas med ett andra varumärke La Movida. De vinifierar på El Barraco-kooperativet. De är vänner sedan 20 år men hade tidigare ingen erfarenhet av vin.
De började köpa vinstockar i Ribera del Duero men kostnaderna var för höga så man bestämde sig för starta en gård i Gredos. ”Det var känt för bulkviner men vi såg massor av möjligheter i området. Vi letade efter vingårdar och först köpte vi jordlotter i La Movida. Det var en dyr hobby så vi bestämde oss för att göra det till ett företag”, säger Arenas som förhandlade om fler vingårdar medan de arbetade sina egna.
De arbetar i skifferjordar i La Movida med 20-45 cm tjockt toppskikt, och granit- och sandjordar som kräver en längre period för druvorna att mogna. Man gör bara en lätt grönskörd så att ”druvorna fortfarande skyddas från solen. De skördar varje jordlott för sig för att må perfekt mognad och för att varje exponering kommer till sin fulla rätt”. De arbetar uteslutande med garnacha utan något intresse av att ändra på det. För tillfället.
Deras viner, liksom många andra viner i högre kategorier, är mer accepterade på exportmarknaderna än i Spanien på grund av den rådande ekonomiska situationen. ”Rioja och Ribera dominerar fortfarande i hela Spanien”, säger han beklagade.
Naturlig jäst, kallmaceration på 3-5 dagar, mjuka extraktioner, och ingen klarning eller filtrering är normen här. ”Vi vill behålla friskheten i vinerna och integrera syrligheten. Vi är försiktiga, även gällande skördetiden – om du dröjer bara lite grand så drar socker- och alkoholnivåer lätt i höjden. Det är svårt att arbeta i kooperativet där det är så mycket aktivitet under skördetiden, men det är också bra att ha personer som Daniel och Ruben som delar med sig av deras information till oss”. Fernandez och Arebas öppnade sin bodega i år.
Favoriter: La Movida, Doble Punta ”Garnacha de Gredos ”
Alonso
Ruben Díaz Alonso och José Bragado är killarna bakom Rubens självbetitlade projekt. Han gör anspråk på att vara ”den enda i Cebreros-gruppen som verkligen är inhemsk”, en hänvisning till hans födelseort här på kullarna.
Att arbeta med vinstockar var en talang som han ärvde och lärde sig direkt från sin farfar, en man som både odlade och gjorde vin tills Francos administration tvingade mindre odlare att sälja sina druvor till kooperativ. Ruben var en professionell fotograf som började arbeta i fastighetsbranschen med att köpa och sälja vingårdar, något som hans farfar hjälpte till med genom att ge råd. Under ett av dessa vingårdbesök fyllde den äldre den yngre med en nyfikenhet som 1999 blev en besatthet med ”en önskan att bevara ett arv som snabbt höll på att försvinna”.
Den yngre Alonso ville göra vin men hade ingen erfarenhet av vinproduktion så han blev vän med Daniel Ramos och Telmo Rodriguez som tidigt såg området som en plats för mer än bulkviner. Det var hans druvor som såldes till Jimenez-Landi och Raul Perez Bierzo som gjorde det högt rankade vinet av Parker, ”El Reventón”. Under denna process ville han integrera traditionella metoder tillsammans med den burgundiska modellen att differentiera vingårdar och ha lägre skördeuttag. Man är också den enda bodegan som experimenterar med fatjäsning för röda viner.
Från och med 2010 använder man naturjäst och pressar alla druvor med fötterna. Deras garnacha kallmacerar 6-7 dagar, sedan 18-25 dagar jäsning, och upp till fyra månaders maceration efter jäsning. Alla vingårdar är ekologiska och man får hjälp av en åsna med arbetet i vingårdarna på grund av att de är så pass branta och ligger på 850-1080 meters höjd. Alla Albillo Reals vingårdar ligger i norrläge.
Favorit: Cerro de la Estrella
Pegaso
”Detta är inte ett vingårdsprojekt, det är för att visa byn Cebreros,” intygar Telmo Rodriguez om sitt 1999 Pegaso-projekt. Marken och huset tillhör en vän som 1999 köpte en del av det som en gång var en 3000 hektar stor finca som sedan delades upp och såldes. ”Min inställning till detta projekt var att ge tillbaka något av min framgång till denna region som nästan höll på att dö. Vi investerade i bra fat, maskiner, och har tre personer som arbetar heltid i vingårdarna. Stora investeringar för en produktion som ligger på 13.000 flaskor per år.”
Med hjälp av Daniel Ramos satte han igång att köpa närliggande övergivna vingårdar, sådana som ägarna behöll av sentimentala skäl och som endast var villiga att sälja när omständigheterna krävde det. Samma man som arbetade i vingårdarna här sedan 15 års ålder tar nu hand om dem för Telmos räkning, 70 år senare.
Föga förvånande, med tanke på Rodriguez breda erfarenhet och internationella framgång, är Pegaso Gredos mest moderna vingård. Rodriguez tillsätter inte jäst eller svavel tills den malolaktiska jäsningen är klar. ”Jästen här måste vara fantastisk eftersom vinerna lätt kommer upp i 16 %. Vi tar även madre (jästsvampar) till vår Toro-vingård för att använda där.” Pegaso använder mestadels 500-liters fat.
Favorit: Barrancos de Pizarra
https://www.telmorodriguez.com/index.php/en/wines/cebreros
Läs den första delen av denna serie på två om Garnachas de Gredos: Garnachas de Gredos, ett vindistrikt inte långt från Madrid.
David Furer är en amerikansk vinskribent. Artikeln har tidigare publicerats i en något annorlunda variant på San Francisco Wine Schools blogg.
[box type=”info” style=”rounded” border=”full”]
Spanien är ett av de mest spännande vinländerna idag. Det händer mycket här. BKWine har ingen vinresa just nu till Garnachas de Gredos. Däremot kan du komma med till två andra spännande vindistrikt i Spanien; på vinresan till Katalonien med Priorat och även på vinresan till klassiska och moderna Rioja.
Res till världens vindistrikt med experterna på vin och specialisten på vinresor.
”World’s Top Wine Tours”! BKWine vinresor.
[/box]
