Att besöka en Master Class är berikande oaktat ämnesområde eller inriktning. En engagerad föreläsare med stark anknytning och ett stort hjärta för det aktuella området. Ett samtal inte bara om vinerna utan om orten, området och om människorna. Michael Palij hälsade välkommen och bemästrade konstycket att hålla tempot och intresset på topp under drygt två timmar.
Michael, med ursprung från Kanada, tog en Master of Wine 1995 och har sedan dess varit en av Italiens främsta fanbärare. Tiotalet odlare var på plats och fick utrymme att presentera sina viner kombinerat med lika många ostproducenter.
De inledande tio vinerna var att jämställas med en envig, barbera mot barbera superiore. Smaksak kan tyckas men barberavinerna passerade helt utan uppmärksamhet. Med tillägget superiore får vinet ett års lagring på ekfat och först då börjar vinet ta plats, uppvisa detaljer och lite spänning.
Bussi Piero, Dacapo, Poderi Cusmano och Baldi Pierfranco visade alla fyra upp snygga viner med förnimbara inslag av ek, nätta tanniner, röda bär och torr frukt. Tydligt drickfärdiga med årgångar mellan 2015 till 2017. Att lägga till några tior extra för en superiore känns fullständigt rimligt oavsett vad du skall använda vinet till.
Föreställningen fortsatte och en kvinna från Tenuta Garetto presenterade dagens mest gnistrande solstråle, Grignolino D´Asti 2018. Det är fullt förlåtligt om inte hela världen känner till grignolino, som så vitt jag vet bara odlas i Piemonte. Ljust rubinröd och i solsken lätt att förknippa med en mörk rosé. Men där slutade likheterna. Doften var krispig, detaljrik och med en minerallik ton av tändsticksplån. Framför mig ser jag en varm sommarkväll på terrassen, grillad vit fisk med något salt tillbehör och ett glas av den vackert ljusröda drycken. Sin bleka färg till trots fanns en tydlig tanninstruktur som gav ryggrad åt vinet. Två dagars skalmaceration och lagrat på ståltank. En riktig läckerbit.
Färden fortsatte och vi bekantade oss med druvor som ruché och freisa. Åter igen en smaksak men det är inte dessa druvor som kommer att locka mig tillbaka till Piemonte.
Dagens tredje och avslutande uppställning av glas var fyllda med nebbiolo från Monferrato och tre kraftpaket från Nizza. Nebbiolovinerna bjöd på igenkännande toner och ett konstaterande att vinerna från 2015 och senare inte riktigt är mogna att dricka.
De tre avslutande glasen från Nizza attraherar rimligen samma publik som faller för amarone. Tät i färg, struktur och känsla. Besvärande hög alkohol och upplevelse av mängder av torkad frukt. Barbera i en helt ny skepnad. Il Botolo Nizza 2015 (beställningsnummer 74075 på Systembolaget) var ett snyggt och kompromisslöst flirtande för grabbarna med hår på bröstet. Vital med bra tryck, doft av målarlåda, tobak och tung röd frukt. Tät, krävande och med integrerade fat och massiv känsla av alkohol.
Jag tackar Michael Palij för en inspirerande föreläsning men innan jag lämnar lokalen stannar jag upp hos de lokala ostproducenterna och har svårt att slita mig. Jag konstaterar att det är helheten som bygger Piemontes dragningskraft. Maten, vinet och människorna.
Besök eventet på www.e4quality.it med en del roliga video-tävlingsinslag av unga i akt och mening att promota området.
Ciao
Sven-Olof Johansson är en vinentusiast i Stockholm med lång erfarenhet av att prova vin.
