Klassificeringen av Bordeaux 1855, en kort introduktion

Nu är det dags att planera jul- och nyårshelgernas middagar. Kanske kommer det att stå en Bordeaux på bordet någon av dagarna. Kanske rentav en Grand Cru Classé 1855?

Det är nu drygt 150 år sedan den mest berömda av alla vinklassificeringar gjordes, den i Bordeaux 1855. Klassificeringen gjordes till Världsutställningen i Paris 1855 och att människor fortfarande skulle prata om den så här långt senare, det var det nog ingen som kunde drömma om då.

Först hade man överhuvudtaget inte tänkt vara med på Världsutställningen och när Handelskammaren i Bordeaux väl fick i uppdrag att göra en lista på de bästa vinslotten i regionen, ja då var det bara en månad kvar till utställning skulle öppna. Men det ställde inte till något problem. Listan med 60 slott i Médoc (och Château Haut-Brion i Graves) samt 27 slott i Sauternes, blev klar på två veckor!

Här kan du se hela listan med alla slott som klassificerades i Bordeaux 1855.

Undvik provsmakning!

Hur klarade man det? Jo, genom att inte provsmaka ett enda vin. De slott som kom med på listan, och som därmed hädanefter kunde kalla sig Grand Cru Classé 1855, var helt enkelt de som hade de dyraste vinerna. De viner som folk är beredda att betala mest för, måste vara de bästa, resonerade Handelskammaren (eller så hade man helt enkelt inte tid att göra på något annan sätt…).

Men vad anledningen än var, när man tänker efter, finns det något bättre opartiskt mått på ett vins ”kvalitet” än vilket pris konsumenterna är beredda att betala?

Klassifikationen har inget att göra med terroir

Börjar man gräva i den gamla 1855-klassificeringen kommer det fram en sak som inte är uppenbar vid första anblicken, nämligen att den inte har något med terroir att göra. Det är slotten som varumärke som är klassificerade.

Ett bra exempel på detta är Château Desmirail, Grand Cru Classé i Margaux och ett vin som jag för övrigt tycker om så ingen skugga ska falla över detta slott. Desmirail förlorade i alla fall sina vinrankor till Château Palmer på 1920-talet (poker, kanske?), men grand cru classé-statusen fick behållas eftersom det är slottet som är klassat, inte vingården. 1981 köpte Lucien Lurton Desmirail och började rekonstruera vingården med ny mark.

Det är ju ganska uppenbart att det sedan 1855 har hänt ganska mycket ute i vingårdarna. De flesta klassade slott har idag en bra mycket större areal än de hade 1855.

Skolbetygens inflytande

Att rangordna vinslott i klassificeringar är ett ganska franskt fenomen. Kanske har denna mani med det franska skolsystemet att göra, där man hela tiden rangordnas i skolklassen efter prestation. Det är onekligen en bra metod att ge prestige åt vissa viner och andra distrikt/länder skulle nog gärna ha något liknande system.

Vad tjänar en klassificering för syfte?

Vi pratade med Laurent Cogombles, president i Pessac-Léognans producentförening, för ett par år sedan när det var aktuellt att Graves skulle uppdatera sin klassificering från 1950-talet. Laurent är skeptisk till klassificeringar över huvudtaget.

Det enda rättvisa man egentligen kan basera en klassificering på är priset, menar han, precis som man tyckte 1855. Och för att hitta de dyraste vinerna behöver konsumenterna knappast en klassificering som vägledning.

På en stentavla?

Bordeaux Grand Cru Classé 1855 har förändrats en gång på alla dessa år och den kommer aldrig att förändras igen. Den är gjuten i betong, att betrakta som ett historiskt monument.

Kanske dags att försöka få den inskriven på UNESCOs världskulturarvslista?

När du köper Bordeaux-vin, har du någon nytta av klassificeringen? Skriv en kommentar!