Det är en disig morgon, ganska sval trots att det fortfarande är augusti. Bergen, de östra Helan Mountains som skiljer det kinesiska vindistriktet Ningxia från Gobiöknen och Mongoliet, syns knappt. Somrarna brukar dock bjuda på rikligt med både sol och värme. Vintrarna däremot är kalla, riktigt kalla, under minus 20. Det klarar inte vinrankorna som därför måste klippas ner och täckas med jord. Mellan november och mars ligger vinrankorna osynliga och skyddade mot kylan.
Ningxia ligger sydväst om Beijing, knappt 2 timmars flygresa bort. Jag var där i slutet av augusti för att sitta i juryn och bedöma viner i tävlingen “Ningxia Helan Mountain East Foothills Awards 2017”. Jag hade också tillfälle att besöka en del av vingårdarna i regionen.
Detta är den svenska versionen av Britts artikel ”Chinese Wines: The Quest For Quality And Prestige In Ningxia”, ursprungligen publicerad på Forbes.com.
Ningxia är Kinas mest omtalade vinregion för närvarande. Den har lyckats komma fram i rampljuset på ganska kort tid. Smarta marknadsförare och ambitiösa vinmakare jobbar hårt för att göra regionen känd runt om i världen. For 20 år sedan var det få som hade hört talas om vin från Ningxia. Många av egendomarna här har tillkommit de senaste 5-10 åren. Man håller fortfarande på att lära sig. Producenterna själva säger att de saknar erfarenhet och teknik. Många tar hjälp och råd av franska önologer.
Samtidigt är de otåliga och vill snabbt sätta en prestigestämpel på sin region. En rangordning av egendomarna, inspirerad av 1855 års klassificering i Bordeaux, har just påbörjats. Kanske är det i tidigaste laget.
Å andra sidan är det kanske rätt väg att gå. En klassificering ger prestige (men inte sällan också bekymmer, titta på Saint Emilion). Ningxia-producenterna är heller inte rädda för att ta rejält betalt för sina bästa viner. I Kina (och säkert också i andra länder) betyder ett högt pris i sig prestige.
Idag har Ningxia runt 40 000 hektar vinodlingar. Det är en ganska fattig provins och staten ser gärna att vinindustrin utvecklas. ”Staten ger bidrag till folk som slår sig ner här”, berättar fransmannen Thierry Coustade som gör vin på lilla egendomen Silver Heights. Vad som än har fått hit folk så har det blivit en intressant samling egendomar i många olika storlekar. De flesta är privatägda, av kineser eller utlänningar. Kinesiska staten finns representerad genom Chateau Yunmo som ägs av statliga livsmedelsföretaget COFCO.
Druvorna från detta snyggt designade ”slott” används framför allt till Great Wall-vinerna. Men en del används till egen etikett. Den kinesiske vinmakaren har erfarenhet från Chile, Frankrike och Australien. Här i Ningxia har han varit i två år. Hans viner är bra, med stramhet och syra. Välkände Michel Rolland från Bordeaux är konsult.
Den svinkalla vintern är förstås en nackdel när man odlar vin. Vinrankorna lever inte i mer än 20 år sägs det. Men det är inga problem, menar Thierry Courtade. ”Vi kan göra högklassiga viner i alla fall”.
Och andra förutsättningar finns för att göra kvalitetsvin. Under sommaren är det som sagt varmt men temperaturen sjunker på natten vilket gör att vinerna får en bra syra. Det är en torr region som bara får 200 mm regn om året. Det betyder naturligtvis att man måste konstbevattna men fördelen är att man sällan har problem med svampsjukdomar. Och vatten han man i den närliggande Gula floden.
Är det alltså en barnlek att vara ekologisk? Kanske. Jättelika Ho-Lan Soul har drygt 3000 hektar vinodlingar som planterades 2007. ”Här var öken, bara sten och sand tidigare”, säger verkställande direktören Mr Chen Qi. Han köpte marken, drygt 6000 hektar, från staten och planterade 3300 hektar med vinrankor.
”Allt är ekologiskt certifierat, i Kina, EU och USA”, säger han stolt. ”Luften är ren, här finns inga fabriker, det är idealiskt för ekologisk odling”, fortsätter han. Miljöförstöringen är ett allvarligt problem i Kina, att vara ekologisk kommer att locka konsumenter, tror han. 200 personer jobbar i vingården, och de utökas till 2000 vid skörden. Även Ho-Lan Soul har en konsult från Bordeaux, önologen Stephane Toutoundji. Denna stora firma gör viner i alla prisklasser. I de allra högsta smakade jag en riktigt bra syrah med en härligt intensiv druvkaraktär och en kryddig, trevlig och balanserad cabernet sauvignon.
Många inspireras av Bordeaux. Röd Bordeaux. Rött är kinesernas lyckofärg. Kanske en anledning till att det är framför allt röda viner som lockar de nyvakna kinesiska konsumenterna. Cabernet sauvignon, merlot och de andra Bordeaux-druvorna finns hos varje producent i Ningxia.
En av mina cabernet-favoriter kommer från Château Yuange, en egendom med runt 60 hektar och en produktion av 150 000 buteljer. Första årgången var 2010. Deras Château Yuange Cabernet Sauvignon har precis rätt balans och struktur. Eken håller sig i bakgrunden vilket är positivt. Det finns annars en tendens här att ge vinerna lite för mycket eksmak.
Silver Heights gör också några fina cabernet sauvignon, några av dem blandade med lite merlot. Emma Gao Yuan driver gården tillsammans med sin man Thierry Courtade. Hon kommer från Ningxia. När hon var praktikant på Château Calon Segur i Saint Estèphe träffade hon Thierry som jobbade där. De startade i Ningxia 2007 och 2014 byggde de sin nya källare. De producerar nu 50 000 flaskor. Jag tycker om deras viner. De har karaktär och personlighet.
Syrah är, inte oväntat, en annan populär druva. Mer oväntad är sydfranska marselan, en korsning mellan cabernet sauvignon och grenache. Den gör bra ifrån sig här och verkar omtyckt av producenterna. Den trivs i den ofta mycket sandiga jordmånen. Ho-Lan Soul gör en imponerande marselan.
Under min resa provade jag även trevliga vita viner på bl.a. chardonnay och italian riesling. ”Vitt vin har inte så stor marknad i Kina”, säger Yang Weiming, vinmakare på Château Yuanshi. Även om vitt egentligen passar bättre till kinesisk mat, tycker han. Hans trevliga Chardonnay 2014 är oekad och har en klassisk, fin och ren citrusfrukt och lite fetma i smaken.
Att sälja vitt som dessutom är mousserande, det är en utmaning. Men skam den som inte försöker. Sedan 2014 finns Champagne Moët & Chandons ägare LVMH i Ningxia med sin Domaine Chandon. Produktionen är på 220 000 flaskor. Vinerna är lätta och fruktiga viner och görs helt och hållet för den kinesiska marknaden. Storsäljarna är demi-sec med 45 gram socker. Kineserna vill ha sina bubblor söta.
I det stora hela känns vinerna i Ningxia lovande. De har bra syra och tanniner, viktiga ingredienser i rött vin. Om vinmakarna är försiktiga och inte överdriver eklagringen så kan nog framtiden bli riktigt ljus. Nu är nästa steg att locka hit turister. Man planerar en Ningxia wine route. Den största producenten, Mr. Chen Qi på Ho-Lan Soul, kommer snart att ha hotell, restauranger och temapark på sina ägor. Han är övertygad om att fler och fler kineser kommer att upptäcka tjusningen med vin. Och helst då Ningxia-vin förstås.
Detta är den svenska versionen av Britts artikel ”Chinese Wines: The Quest For Quality And Prestige In Ningxia”, ursprungligen publicerad på Forbes.com.
