Något nytt från Alsace?
Ja, får jag nog svara på den frågan efter mitt besök på den årliga Alsace-vinmässan i Stockholm arrangerad av Vins d’Alsace i samarbete med Sopexa. 28 utställare / producenter, både gamla och nya för Sverige, lämnade många intryck efter sig som jag skulle sammanfatta i:
- Mycket varierade vinstilar
- Breddning av sortimenten
- fler grand cru-viner
- Crémant d’alsace nästan överallt
- Pinot noir viner hos många producenter
- Ökande andel ekologiska och/eller biodynamiska viner
Vinstilarna varierade från mycket torra till mycket söta, oräknat vendange tardive-viner. Jag kunde spåra en tendens till ökade restsockerhalter. Om detta är en trend i Alsace idag, som ett resultat av ett antal varmare år (de flesta årgångar som provades vara 2013 eller 2014), eller om det är ett försök att anpassa vinerna till svensk smak kan man bara spekulera i. Alsace är ju traditionellt känt som ett område med torra viner även om restsötma i pinot gris och gewurztraminer har varit märkbar p g a den normalt lägre syran i dessa viner.
Att bredda ett sortiment är ju ett vedertaget sätt att nå fler människors smak och därmed få fler kunder, dvs ökad försäljning. Här spelar kanske konkurrensen inom Alsace mindre roll än konkurrensen från övriga Europa, främst övriga Frankrike, Tyskland och Österrike.
Alla vill på olika sätt höja statusen på sina viner och förebilder finns ju på nära håll i Bourgogne i form av olika klassificeringar av vingårdslägen, cru:er.
I Alsace finns sedan år 1983 en fungerande grand cru-klassificering som i dag omfattar 51 vingårdslägen. De är av varierande kvalitet och ibland mycket utspridda. Totalt omfattar dessa 51 lägen bara en liten del av regionens produktionsareal för AOC-viner på 15 000 ha.
Volymmässig produceras ca 40 000 hl vilket ungefär motsvarar 4 % av totalen i Alsace.
Av intresse är att några producenter har valt att ställa sig utanför denna klassificering då man anser att de egna högkvalitetsvinerna är så väletablerade att grand cru-beteckningen inte tillför något eller att grand cru-beteckningen för närvarande omöjliggör nedärvda samplanteringar som man vill bevara.
En av dessa producenter, Hugel, har i stället börjat använda ett eget begrepp, grossi laüe, för att beteckna ett toppläge, troligen influerad av de nya företeelserna i Tyskland, erste Lage och grosses Gewächs. Denna nya klassificering i Tyskland har inte varit utan kontroverser.
Detta med vingårdsklassificering har alltid varit kontroversiellt, särskilt när det gäller samplanterade vingårdar, där ju olika druvsorter växer blandat och skördas blandat vilket medför att man t ex inte har exakt kontroll över hur stora andelar av olika druvor som ingår. Det finns några undantag där det ar tillåtet med samplantering i grand cru-vingårdar, men till exempel Marcel Deiss har länge kämpat för att få många av sina lägen godkända att betecknas som grand cru utan framgång. De bästa lägena hos Deiss bär i stället bara vingårdsnamn.
Om grand cru vinerna svarar för ca 4 % av produktionsvolymen i Alsace så svarar idag AOC Crémant d’Alsace för hela 25 % och är således mycket betydelsefull. Med ca 250 000 hl når man en knapp tiondel av den årliga produktionen i Champagne. I Alsace använder man för crémant druvsorterna pinot blanc, riesling, pinot gris, chardonnay och auxerrois, och dessutom pinot noir, som får användas både i vita och som enda druva rosé-crémant. AOC Crémant d’Alsace etablerades 1976, men mousserande vin hade långt dessförinnan producerats med méthode traditionelle, dvs på samma sätt som i Champagne med en andra jäsning på flaska. Lagringstiden på jästfällningen är dock normalt kortare än i Champagne.
Den tredje företeelsen, pinot noir viner, är intressant ur flera aspekter. Druvan är långtifrån ny i Alsace. Röda druvor förekom mycket tidigt här och var vanliga på medeltiden, däribland pinot noir. Kunskapen om druvan försvagades emellertid över åren främst genom de många oroligheter och skövlingar som långe plågat detta gränsområde. Druvan svarar idag för ca 10 % av totala produktionsarealen, men då ska man komma ihåg att en stor del av dessa druvor används i crémant d’alsace.
Som jag nämnde inledningsvis så fanns pinot noir att prova hos många utställare, så produktionen av röda pinot noir viner ökar men inte lika fort som i Tyskland till exempel. Betingelserna för att göra bra pinot noir viner i Alsace är på många sätt idealiska, så varför är inte ökningen större?
Förutom kunskapen om druvan, som tar tid att bygga upp, så är det några andra faktorer som bidrar, och de hänger delvis ihop. Pinot noir är en mycket känslig druva som förekommer i en stor mängd kloner som passar i olika mikroklimat. Fel val kan vara ödesdigert. Att odla pinot noir innebär alltså ett större risktagande än med traditionella vita druvor i Alsace.
En annan faktor som hänger ihop med risktagande är grand cru-begreppet. I dag får inte pinot noir-viner framställda av druvor från grand cru-lägen etiketteras som grand cru. Detta gör att odlaren troligen får ut bättre priser på sina vita grand cru-viner än vad han kan få ut av pinot noir. Så varför då ta risken? En ändring verkar vara på gång; ett antal odlare ansöker i år om grand cru status för pinot noir i vissa lägen, så håll utkik. Vilket år som helst kan vi få se en röd grand cru från Alsace!
Ytterligare en tydlig tendens var att ekologiska och biodynamiska viner är mer vanligt förekommande. En orsak till detta, förutom en ökad efterfrågan, kan vara att de flesta producenter på mässan var små odlare som har lättare att ställa om sin produktion till framförallt biodynamisk odling.
Nästan samtliga av de viner jag provade var biodynamiska och/eller ekologiska och de allra flesta med någon typ av certifiering.
Domaine Michel Fonné
Bland de producenter som sade sig vara helt biodynamiska fastnade jag för Domaine Michel Fonné, i Bennwihr, vars viner genomgående höll en hög klass utan att ha överdrivet hög sötma. Vinmakaren Michel Fonné producerar viner på 12 ha från 7 olika druvor. Vingården är hållbarhetscertifierad och bär Tyflo-symbolen Nyckelpigan.
Riesling 2013 Rebgarten är gjort på druvor från 55 år gamla stockar. Vinet var smakrikt, med mineralton och välbalanserat. Utmärkt till fisk och ljus fågel. Tyvärr ännu ej på Systembolaget.
Pinot Blanc 2014 Tradition, importörernas beställningssortiment (via Systembolaget) 74031, 95 kr, hade bra fräschör och är utmärkt till skaldjur eller som aperitif.
Muscat 2014 Tradition är en torr muscat som känns klockren till vit sparris. Ej på Systembolaget
Pinot Gris Tradition 2014, importörernas beställningssortiment 70438, 109 kr hade en druvtypisk doft (svamp, skog, mylla), var smakrik, hade bra balans, och restsocker på bara 5 g/l. Fin till kittostar, smakrik fisk eller något lättare vilt.
I sortimentet fanns också en Gewürztraminer Grand Cru Marckrain 2010, importörernas beställningssortiment 176124, 189 kr, mycket smakrik med bra syra som gav fin balans i vinet. Till ostar, fruktdesserter. Läget Marckrain är på ca 50 ha och ligger nära Bennwihr. Jordmån kalkmärgel.
Jean Bichier & Fils
En annan intressant liten producent var Jean Bichier & Fils i Sant-Hippolyte som i ett samarbete med Julien Schaal har tagit fram ett par riktigt bra grand cru viner som kunde avsmakas. Bägge var biodynamiska.
Alsace Grand Cru Altenberg de Bergheim Complantation 2013, importörernas beställningssortiment (via Systembolaget) 76874, 199 kr, mycket smakrik med toner av honung och lagom mycket syra för att utmana den relativt höga sockerhalten. Vinet kommer till sin rätt till gåslever eller smakrika kittostar typ pont l’eveque.
Vingårdsläget är ca 35 ha med sydligt läge och kalkrik jordmån med höga fossilinslag. Det här vinet är ett undantag där samplantering tillåts. I vinet ingår riesling och gewurztraminer.
Alsace Grand Cru Rosacker Riesling 2014 är samarbetets flagskepp med mineralitet, inslag av aprikos och citrus och en fin syra, bra struktur. Ett härligt vin till hårdostar och getostar. Läget Rosacker är ett av de bästa i Alsace med mycket kalkrik jordmån och fin exponering i sydöst, ca 25 ha stort. Tyvärr finns vinet ännu icke i Sverige.
Hugel
Famille Hugel är alltid pålitliga med sin standard Hugel Gentil, Systembolaget 2108, 111kr, och sin Classic-serie. Det kan vara av intresse att veta att Gentil är ett gammalt Alsacebegrepp för en cuvée av de bästa druvsorterna i Alsace. I det här fallet använder man störst andel sylvaner som annars är vanligare i Franken.
Rolig nyhet för mig i år var Riesling 2010 Grossi Laüe (ej Systembolaget), en mycket bra riesling med kraft, ren frukt, viss mineralitet och en härlig balans mellan syra och sötma. Ett vin till smakrika fiskar eller skaldjur nu eller med några år i källaren.
Som nämndes ovan deltar inte Hugel i grand cru-samarbetet, men druvorna till detta vin har producerats i ett central stycke av grand cru-gården Shoenenbourg, med idealisk jordmån för mineraliga viner.
Det andra riktigt bra vinet jag noterade var Gewurztraminer 2010 Famille Hugel Grossi Laüe (ej Systembolaget) som lämnade ett stort intryck med en generös men elegant doft av blommor, en mjuk honungslen smak med syrliga inslag, och en mycket lång eftersmak. Det här vinet passar till mycket, till gåslever såväl som till ostbrickan med blåmögelost. Druvorna har producerats i grand cru läget Sporen som utmärker sig för ett rent östligt läge och mycket fosforrik jordmån som ger smakrika eleganta viner.
Hos Hugel kunde man också prova en mycket välgjord pinot noir som hörde till serien ”Famille Hugel Classic” och visade på att det går att göra högkvalitativ pinot noir också i Alsace om man är noggrann i hela processen från vingård till flaska. Vinet är fräscht med ren frukt och inte mer tanniner än att det ger en bra struktur i upplevelsen. Tyvärr inte på Systembolaget ännu, men i Europa ligger prislappen på ca 15€
Marcel Deiss
En annan producent som ihärdig gör sina bästa viner som complantation är ovan nämnda Marcel Deiss från Bergheim som går sin egen väg. Han anser att samplantering tillsammans med biodynamisk odling är ett led i att få ut maximalt av växtplatsen i det slutliga vinet. Han har arbetat biodynamiskt i många år.
Man siktar mot att bara ange växtläget, årgången och producenten på flaskan.
Det fanns viner från Langenberg, Engelgarten, Schoffweg och Grasberg alla med olika stilar beroende på geografi och mikroklimat. I sanning terroir-viner med mycket uttryck!
Bäst i min gom var nog Grasberg 2011 som hade mycket av allt inklusive finess. Väl värd sina 369 kr i importörernas beställningssortiment (via Systembolaget), 74939. Grasberg är en Deiss-vingård som ligger högst upp på Altenberg de Bergheim och vetter mot nordost. Mycket mager kalkrik jordmån med fossil.
Langenberg, det svalaste av lägena med mager granitjordmån, finns i importörernas beställningssortiment (via Systembolaget) 92031, 259 kr. Det är smakrik, har en frisk syra och fin mineralitet. Det här var den första samplanteringen Deiss gjorde på granitjord.
Domaine Weinbach
Hos Domaine Weinbach-Famille Faller i Kaysersberg, hittade jag en mycket druvtypisk Gewurztraminer Cuvée Laurence 2013 i Primewines restaurangsortiment, kraftfullt men samtidigt elegant både i doft och smak. Medelhög syra och 29 g restsocker per liter gör vinet passande till aperitif, asiatisk mat eller ostar typ pont l’eveque. Druvorna är odlade i kalkmärgel vid Altenbourg.
I importörernas beställningssortiment (via Systembolaget) 88049, 359 kr, finns också Gewurztraminer 2014 Cuvée Théo som imponerade med fin balans och bra struktur.
Ett annat vin på samma druva härifrån var Grand Cru Fürstentum 2013 som med 48 g/l restsocker kändes riktigt bra till färsk gåslever. Tyvärr ej i Sverige.
Fürstentum är ett av de bästa lägena i Alsace med jordmån av kalkmärgel och sandsten som ger både kraft och elegans till vinerna.
Sedan 2005 är alla Domaine Weinbach’s vingårdar biodynamiskt odlade.
Wolfberger
En producent som var svår att missa var Wolfberger som egentligen är flera eftersom det är ett kooperativ och ett av de största i Alsace, störst när det gäller grand cru-lägen där man idag har 15 st.
Kooperativet består idag av 480 vinodlare som tillsammans har 1200 ha vingårdar. Man satsar stort på hållbarhet och har ett stort antal ekologiska viner.
Av dessa fastnade jag för Wolfberger Crémant d’Alsace Brut i importörernas beställningssortiment (via Systembolaget) 77065, 139 kr. Pinot blanc och chardonnay 80 / 20. Härlig friskhet och fin balans med 8 g restsocker.
Vidare hittade jag:
Pinot Noir Tradition 2014, krispig och elegant, tyvärr ej i Sverige ännu.
Grand Cru Rangen 2012 Riesling i importörernas beställningssortiment (via Systembolaget) 73254, 424 kr. Mycket elegant och välbalanserat med viss kryddighet och ett utmärkt val till en smakrik fisk eller kittostar. Läget Rangen, ett av de bästa i Alsace, vetter rakt mot syd, är mycket sluttande samt består av vulkaniska bergarter. Särskilt lämpat för riesling.
Grand Cru Muenchberg 2013 Riesling i importörernas beställningssortiment (via Systembolaget) 74847, 188 kr, tar också druvor från vulkanisk jordmån, och läget på Muenchberg är i söder. Vinet är smakrikt och välbalanserat och mer överkomligt prismässigt än Rangen.
Fler producenter
Några ytterligare viner från små producenter som jag tyckte var riktigt bra:
Domaine Bernhard Reibel Chatenois, Pinot Gris 2014 Hahnenberg i importörernas beställningssortiment (via Systembolaget) 79287, 169 kr, mycket fräscht för att vara en pinot gris. Välbalanserat. Ekologiskt.
Albert Schoeck / Jean Geiler Ammerschwihr, Crémant d’Alsace Rielsing Brut i importörernas beställningssortiment (via Systembolaget) 76567, 129 kr, mycket frisk och smakrik. Producenten representeras på Systembolaget bara med Alsace 2014 Systembolaget 2135, 77 kr, ett utmärkt friskt instegsvin, men följande vin hade jag gärna sett i importörernas beställningssortiment (via Systembolaget):
Grand Cru Mambourg Riesling 2010, frisk och ren smakrik frukt och mineraltoner. En typisk Alsace-riesling från ett bra år. Mambourg är en av de större grand cru vingårdarna med sina knappt 62 ha och kalkmärgel i jordmånen.
La Cave des Vignerons de Pfaffenheim hade en utsökt vendange tardive i form av Gewurztraminer 2011 Cuvée Saine Catherine i importörernas beställningssortiment (via Systembolaget) 74307, 199 kr (375 ml).
Chateau de Riquewihr Domaines Dopff & Irions Grand Cru Schoenenbourg 2011 i Mondowines restaurangsortiment, var härlig med angenäm kryddighet, fräschör och balans. Gärna till smakrikare fiskrätter eller kittostar. Schoenenbourg är ett av de bästa grand cru lägena och har kalkmärgel med inslag av gips.
Domaine Pfister i Dahlenheim uppvisade en smakrik och torr riesling från Engelberg, Grand Cru Engelberg Riesling 2012. Engelberg är känt sedan mycket länge och klassat som ett medelbra grand cru läge med jordmån av kalkmärgel . Exponering mot söder. Vinet går att få tag på i Triplus Vinhandels restaurangsortiment.
Slutligen vill jag nämna Bott Frères i Ribeauville vars pinot noir får bilda någon sorts slutscen i en förhoppning att många fler av de bra pinot noirer som nu dyker upp i Alsace också ska hitta vägen till Sverige.
Pinot Noir 2014 Tradition, ca 10€ på plats. Elegant vin med ren frukt, bra syra och mjuka tanniner från varsam ekfatslagring i stora fat (foudres).
Carl-Erik Kanne är aktiv Munskänk och pensionär med tid att botanisera och kommentera det allt större flödet av kvalitetsviner. Carl-Erik skriver om vinprovningar och vinarrangemang i Stockholm för BKWine Magazine.
