Sol, hav och sand i Grekland är inte dåligt, men det är ännu bättre om du får några bra viner också. Ett härligt resmål är öarna i Joniska havet. Där hittar några ovanliga viner, gjorda av lokala druvsorter som perfekt matchar den grekiska maten. BKWine Magazines gästskribent Marina Mirzabekian tar dig med på ett grekiskt äventyr.
Alla känner till Grekland och dess pittoreska stränder. Men vad vet du om grekiska viner?
Faktum är att vin var så viktigt för antikens greker att de tillbedde det i form av en Gud – Dionysus. Enligt myten var kungen Οeneus en gång värd för Dionysus. Vid avresan beslutade guden sig för att ge kungen en vinranka. Kungen planterade den och när frukten mognade åt han några druvor och gjorde en druvsaft av de andra druvorna. Efter ett tag insåg han att de måste ha genomgått jäsning och slutprodukten var en trevlig dryck – vin.
Denna text är inspirerad av ett nyligt besök på några av de joniska öarna i Grekland.
De Joniska Öarna
Låt mig först ge dig en kort sammanfattning av de Joniska öarna. Alla sju öarna ligger utspridda i Joniska havet, i södra delen av Adriatiska havet. De är mycket påverkade av det närliggande Italien. Romarna har dominerat i denna del av Grekland i århundraden. Följaktligen, och fortfarande i dag, visar musiken, språket, arkitekturen, kulturen, folket, maten och vinet spår av Italien.
Utan tvekan står ön Cephalonia för den största delen av vinproduktionen och har tre PDO-viner (geografiska appellationer).
Lokala druvsorter: robola, muscat, mavrodaphne
Det finns tre huvudsakliga lokala druvsorter. Robola, som är flaggskeppet på ön, anses vara en av de bästa kvalitetsdruvorna i Grekland. Den kan karakteriseras av ”gout de terroir” i den meningen att den uttrycker karaktärer av vingården där den odlas. Citronfärgad, med medellång kropp och arom av citrus, grönt äpple och päron dominerar. Efter att man lagrat vinerna i ekfat ger Robola lite honungsaromer också.
Sedan har vi den mångsidiga muscat, en av de antika druvorna i Grekland, varav man främst gör söta viner. Majoriteten av dem är gjorda av soltorkade druvor för att höja nivån på sötma i vinet. Det är också endast söta viner som omfattas av PDO-klassificeringen. Medelkraftig syra, rosor, citrusskal och spår av honung när vinet är ungt och marmelad och torkad frukt när det åldrats lite.
Sist och inte minst, den aromatiska och romantiska mavrodaphne. Det finns två versioner av vad som är ursprunget till namnet Mavrodaphne. Den charmiga versionen är att en man som heter Gustav Clauss älskade en flicka, Daphne. Hon hade svart hår och svarta ögon. Svart på grekiska är ”mavro”. Han förlorade henne i tidig ålder och därför namngav han druvsorten mavrodaphne för att hedra henne. Den mindre romantiska versionen är att druvan namngavs efter druvans svarta skal och doften av lagerblad (daphne på grekiska).
Faktum är att Clauss bosatte sig i staden Achaia i norra Peloponnesos. Han grundade en av de mest framgångsrika vingårdarna i Grekland, Achaia Clauss Winery. Även om det finns några torra viner gjorda av mavrodaphne, är bara de söta (vanligtvis från soltorkade druvor) PDO-viner. När de lagrats i ekfat får vinet kraftig färg och blir fylligt. Bland de läckra dofterna hittar du framförallt plommon, torkade fikon, choklad och kaffe.
Ön Lefkada
En av de viktigaste öarna i Joniska havet är Lefkada. Det är förvisso inte den största aktören inom vinproduktionen i området, men det finns två ovanliga druvsorter som nästan uteslutande odlas på ön. Vi besökte en stor vingård i Lefkada, Lefkaditiki Gi Winery. Den ligger inbäddat bland de många bergen i Lefkada, med vinodlingar och olivträd. En så typisk grekisk scen. Den röda druvan vertzami är planterad på 70% av vingårdarna. Den har extremt mycket antocyaniner, den har mer av dessa föreningar än cabernet sauvignon. Den har en stor potential för att lagras, vanligtvis upp till två år. Plommon, kanel, vanilj och torkade körsbär dominerar.
Min man och jag var överens om att det mest distinkta vinet var det torra vinet från druvsorten vardea. Vinet jäser tillsammans med skalen i 24 timmar, och lagras på ekfat i 6 månader. Resultatet är ett sommarvin med uppfriskande syra, lätt men samtidigt ett komplext vin, perfekt för att para ihop med grekisks skaldjur.
När du planerar ditt besök på de Joniska öarna, berika din sol-hav-sand-upplevelse med lokala viner i kombination med traditionella rätter. Smaskens!
Marina Mirzabekian, med vinutbildning från WSET, skriver om armeniska och grekiska viner och vinregioner, född i Grekland bor hon i Armenien sedan många år tillbaks.
