När det är jul i Italien kommer den eviga frågan om det ska vara pandoro eller panettone upp på tapeten. Den höga, sockerkaksliknande kakan som säljs i färgglada pappkartonger i alltifrån supermercato till små delikatessaffärer är ett måste. Men ska det vara pandoro eller panettone? Och vad är skillnaden?
-Mamma, i år kan vi väl bara köpa pandoro, säger sonen och tittar med bedjande ögon på mig.
Pandoro är en italiensk julkaka påminner om en sockerkaka. Den är drygt 30 centimeter hög och säljs i färgglada pappkartonger i var och varannan affär i Italien innan jul. I kartongen finns även en påse florsocker som man häller i påsen med kakan och sedan skakar ordentligt så att sockret sprids ut i ett jämnt vitt skikt över hela. Mina barn äter pandoro till frukost varje dag i december, ända fram till julafton. Glöm havregrynsgröt och rågbröd, här är det snabba kolhydrater som gäller. – Men det är nyttigare än Nutella, hävdar sonen när jag påpekar att det inte verkar jättesunt att äta pandoro till frukost varje dag.
Pandoro kommer från området kring Verona i nordöstra Italien. Historien förtäljer att det var familjen Scala, som regerade i området under medeltiden, som står bakom skapandet av detta italienska julbröd. Pandoro betyder guldbröd och sägnen berättar att familjen Scala ville skapa en efterrätt som ingen skådat tidigare. Med det i åtanke gjorde familjen Scalas bagare en hög sockerkaka med riktigt bladguld på toppen. Därav namnet.
Det finns ett datum som officiellt fastställer födelsen av pandoro, åtminstone ur kommersiell synvinkel, och det är den 14 oktober 1884. Det var då Domenico Melegatti deponerade ett patent på en efterrätt hos det italienska jordbrukministeriet för ”pandoro”, gjord på sockerkaksdeg och med åttakantad form.
Men det finns även en version från Milano som heter panettone, som är något lägre, rund till formen och som innehåller kanderad frukt. Min personliga favorit.
Enligt legenden föddes ”il panettone” genom ett misstag. Ludovico il Moro som tillhörde familjen Sforza, som regerade i Milano i slutet av 1500-talet, hade bett om en exklusiv efterrätt till sin julbankett. Men under julafton brände Sforzas kock tyvärr kakan men till räddning kom en av kökets hjälpredor, en viss Toni. Han bestämde sig för att ta sin egen julkaka som stod och jäste och ge den till sin herres firande. Han arbetade degen flera gånger med mjöl, ägg, socker, russin och kanderad frukt. Resultatet var fantastiskt: Sforza uppskattade det så mycket att de beslutade att kalla julbrödet, ”pan de Toni”, Tonis bröd, som idag har blivit ”panettone”.
En av de första att producera panettone i större skala är Angelo Motta, än idag en av de mest sålda panettone i Italien.
Både pandoro och panettone går att köpa för ett par euro i supermercato men det finns även riktiga lyxversioner. Till exempel de gjorda i samarbete med designers och stjärnkockar. Märket Fiasconaro, llanserar denna jul den första panettonen gjord med vin från den sicilianska producenten De Bartoli. Förpackningen är designad av modehuset Dolce & Gabbana, med ett vackert mönster som påminner om målningarna på traditionella sicilianska vagnar.
Eller varför inte prova den italienska kocken Niko Romito, tre stjärnor i Guide Michelin, som gör en panettone med choklad där han tagit fram en speciell surdeg just för detta ändamål. Kakan kostar dryga 55 euro styck. Smakar det så kostar det.
Men en av mina personliga favoriter kommer från Sicilien och heter Di Stefano. Det är en panettone som är gjord med sicilianska delikatesser, som mandel, pistagenötter och kanderade sicilianska apelsiner. Och bäst av allt är att i min pandoro-älskande familj får jag ha den alldeles för mig själv!
Åsa Johansson är BKWines fotfäste i Italien. Hon bor i Florens sedan tidigt 2000-tal och hon är passionerat intresserad av allt italienskt. Hon kom till Italien för att läsa statskunskap och blev kvar.
