Är det någon skillnad på viner gjorda av kvinnliga vinmakare och manliga vinmakare? Gör kvinnor annorlunda viner? Kanske var det hypotesen, eller så var det bara en (god) förevändning att bjuda in ett antal skickliga kvinnliga vinmakare till ett seminarium på internationella kvinnodagen. BKWines Anette Zellén Söderström rapporterar om kvinnligt och manligt i vinet.
Behövs det en speciell dag enbart för kvinnor i vinindustrin? Att arbeta med vin har alltid varit en manlig företeelse, åtminstone när det gäller det ”viktiga”. Kvinnor har fått vara med att plocka och sortera, men inte mer än så. Nu har det naturligtvis även historiskt funnits duktiga kvinnor, se bara på Madame Louise Pommery.
I samband med internationella kvinnodagen arrangerade Terrific Wines, en svensk vinimportör, en heldag med kvinnliga vinmakare med på Sheraton i Stockholm.
Regine le Coz
Regine le Coz berättar om sin vision för att göra kvinnorna hörda i detta mansdominerande yrke. Först vid 32-års ålder fick hon upp ögonen för vin, men då öppnades de på vid gavel. För 8:e gången anordnar hon vintävlingen Femmes et vins de Monde där enbart kvinnliga jurymedlemmar bedömer vinerna som tävlar. Vingårdarna som tävlar har inga krav på manligt eller kvinnligt. Det är ett mycket prestigefyllt pris där vinmakare världen över kan få priserna brons, silver eller diamant.
Vi fick smaka olika vinnare från tävlingen 2013, bla en cabernet sauvignon från Cypern, några vita från Rumänien, Spanien och Tjeckien.
Allt vin provas blint och bedöms av grupper om 5 jurymedlemmar i varje grupp. Det enda man får veta om vinerna är färg, restsötma och alkohol. Efter det att samtliga jurygrupper bedömt vinerna sammanställs poängen och i de flesta fall är alla överens, enligt Regine. Även paketeringen är viktigt och blir den sista poängen som avgör vilken valör vinet tillslut får.
Det är bara Femmes et vins de Monde som har utmärkelsen Diamant, men för att få behålla denna unika medaljutmärkelse har de fått ge avkall på guld (som delats ut tidigare år).
Mer om vintävlingen Femmes et vins de Monde.
Nästa man ut är en kvinna, förstås.
Francoise Feuillat-Juillot
Francoise Feuillat-Juillot är från Montagny (Côte Chalonnaise). Hon berättar att hon började arbeta på vingården för ett antal år sedan. Mannen som ägde vingården hade inga barn och när han senare gick bort tog hon med hjälp av investerare över vingården och köpte även en del andra egendomar runt omkring. Ingen av vingårdarna är speciellt stor, den största är 4 ha den minst 0,15 ha.
I samtliga glas presenteras premier cru-viner, all men med helt olika karaktärer.
En del är krispigt mineraliga, likt vin från Chablis, medan andra är smörigt lena. Alla med syror som får tänderna att vilja ta en lite paus.
Ett extra omnämnande får Montagny 1er Cru Cuvee Les Grappes d’Or 2011. En fantastiskt välbalanserad chardonnay där flera vingårdar bidragit med druvor. Drick nu eller om ett par år.
Mitt favoritvin i denna flight får bli ett vin som jag rusar till Systembolaget för att köpa: Montagny 1er Cru Les Coeres 2011 179:- (beställningssortimentet)
Druvor från 60-80 år gamla stockar gör vinet oerhört komplext. Uttaget blir lågt pga de gamla stockarna och endast 10 000 flaskor görs (4 hektar vingårdar). Vinet har lagrats på nya ekfat vilket gör vinet mjukt och välbalanserat. Francoise äter gärna fisk till detta vin.
Är dessa viner kvinnliga? Kanske inte, men det märks i hennes ledord: Passion, emotion & elegance. Hennes hemsida har en mycket kvinnlig touch: www.feuillat-juillot.com
Sarah Goedhart, Hedges Family Vineyards
Sarah Goedhart kommer från Hedges Family Vineyards, Red Mountain Washington State. Sara berättar hellre om Washington State än om sig själv. Om ett härligt torrt område som blir stekande hett på dagen men iskallt på kvällen. Vilket ju är tur eftersom druvorna måste få återhämta sig. Resultatet blir mogna, fylliga druvor där syran finns kvar. Gröna druvor har lite svårare att klara sig.
Hedges är en relativt ny vingård. Man startade så sent som 1987 och hela familjen är engagerad i vinmakandet. Sarah assisterar sin farbror som är vinmakaren, hennes ena bror är konstintresserad och fick därför en för honom passande uppgift, att skapa vackra etiketter.
Flaggskeppet är HFE Red Mountain 2010 171:-. Väldigt publikfriande, karamellig doft och snäll eftersmak med svart vinbär och chokladfudge. Druvblandning: cabernet sauvignon, merlot, syrah, cabernet franc och malbec.
Man gör ett par riktigt bra syrah-viner, framför allt Bel Villa Vineyard Syrah 2010, 199:-. I doft som en Crozes Hermitage, svalt vin med svartvinbär och peppar, detta sparar jag gärna något år eller två.
Man gör också en merlot som jag trodde var ett starkvin när jag doftade på det, men som var torrt, gott och balanserat. Vidare en cabernet sauvignon som var ett skolexempel med doft av svart vinbär, ceder och tobak. Även i munnen kom svartvinbären fram men också den mer mogna smaken av ceder, läder.
Sist ut var en malbec som doftade och smakade blåbär, som en efterrätt, men utan att vara söt.
Dessa viner finns dock inte på Systembolaget än.
Clotilde Davenne, Les Temps Perdus
Under 17 år var Clotilde ansvarig vinmakare hos Jean-Marc Brocard, en erfarenhet hon haft nytta av när hon tog steget ut och blev egen.
Hennes viner är krispiga, torra och eleganta, där min favorit är Chablis Grand Cru Le Clos 2008, det blir inte så mycket bättre än så här. Priset är förstås därefter: 499:-.
På vårkanten kommer jag att köpa mig ett fång av Bourgogne Rosé 2013 (släpps 2 maj). Endast 119:-. Var beredd på en hallon- och jordgubbssymfoni utan att vara kladdigt på något sätt. Det här är rätt att dricka som det är eller till lite snittar med sälta.
Vi fick också en annorlunda uppvisning i sauvignon blanc, från Bourgogne! I Saint Bris, strax utanför Chablis ligger Clotildes vingårdar med sauvignon blanc-druvor, ett riktigt undantag från ”chardonnayregeln” i Bourgogne och väldigt speciella.
De äldre beter sig inte som några andra SB jag druckit tidigare.
Det blev en vertikalprovning av Saint Bris Sauvignon Vielles Vignes. På Systembolaget finns 08:an i magnum för 382:-.
Saint Bris Sauvignon Vielles Vignes 2012: Tydlig SB doft men mer åt nässlor än åt fläder, i munnen krusbär, citrus hög syra men ändå fylligt. Alldeles för ung.
Saint Bris Sauvignon Vielles Vignes 2011: jordig, fyllig doft, SB aromerna mindre tydliga. I smaken gräs och gröna toner med tydlig mineral.
Saint Bris Sauvignon Vielles Vignes 2010: Den här kommer från en magnumbutelj och visar tydliga SB toner i både smak och doft, fläder, nässlor, mineraler och syra.
Saint Bris Sauvignon Vielles Vignes 2009: Fyllig men mer blommig doft än ovan, SB toner är svåra att hitta i både doft och smak, beter sig mer som en Chablis.
Saint Bris Sauvignon Vielles Vignes 2007: En otroligt välbalanserad SB, svår att dofta sig till, men smakar ljuvligt av vita blommor, med drag av gröna toner. Syran finns kvar men är mer inbäddad.
Saint Bris Sauvignon Vielles Vignes 2006: Doftar tropiska frukter, nästan lite sött, hittar absolut ingen SB i doften eller smaken som är mjuk, balanserad, lite citrus men mer åt apelsin, ananas.
Rolig provning där jag tänker köpa en magnum och behålla den ett par år innan jag öppnar den för att få tonerna som i 06 och 07.
Mer om Clotilde Davenne: https://www.clotildedavenne.fr/ [divider_flat]
Giulia Negri, Barolo Girls
Giulia står längst fram i rummet, uppenbarligen förtjust över att så många kommit för att lyssna på henne. Lite aning generad börjar hon med att säga ”ni som kan så mycket, vill ni verkligen komma och lyssna på mig som kan så lite?”
Nu är det en stor underdrift. Giulia som trots sina 22 år har en massa år bakom sig av vinintresse och vinmakande kan mycket, väldigt mycket.
Hennes farfars farfar började plantera vinstockar på ägorna i Barolo. Vit tryffel växer på ägorna och med glimten i ögat berättar hon om sin galna farfar som drog upp varenda vinstock. Han ville hellre odla tryffel, planterade massor av träd för att få tryffeln att trivas, men den spred sig inte. Det var hennes föräldrar som planterade nya stockar och det går uppenbarligen väldigt bra.
Den delen av Barolo där Giulia odlar sina druvor ligger högt upp på vackra sydsluttningar, alldeles i närheten av tryffelområdet.
I mars tar hon sin universitetsexamen, och därefter skall hon satsa all sin tid på vimakeriet. Nu känns det nog som att satsningen funnits där rätt länge. Som 18-åring pryade hon på en vingård i Bourgogne eftersom kärleken till pinot noir var stark. Det är den fortfarande och hon tog med sig kloner både från pinot noir och chardonnay och odlar dessa druvor tillsammans med nebbiolo.
Pinot nero är hennes innovation i vingården, och just nu är det väldigt mycket testande fram och tillbaka för att få det rätt. Det blir inte som i Bourgogne, men hon är uppenbarligen stolt över sitt experiment.
Den här tjejen blir man glad av att sitta och lyssna på, energin är påtaglig och jag längtar efter att få prova hennes viner.
Pinot Nero 2012: tydliga hallontoner. Det smakar väldigt gott, mycket frukt och hallon, bra balans mellan syran och tydliga tanniner som säkert kommer att rundas av i framtiden.
Pinot Nero 2011: i doften mer som en pinot noir men i smaken är det lite annorlunda, viol, tanniner. Hade nog satt vinet på den italienska kartan men druvan? Ingen aning om jag satt den rätt. Trevligt vin och väldigt drickvänligt.
Barolo la Tartufaia 2009: rosor, körsbär i doft och smaken likaså, mjukare än jag är van vid med nebbiolo druvor, men fortfarande krävs tilltugg.
Barolo la Tartufaia 2008: rosor, körsbär även här, men också nötter och svamp, lite eldig, fortfarande full med tannin men på helt rätt väg.
Barolo la Tartufaia 2007: Giulias första årgång, den här doftar härligt av körsbär och värme. Smaken är mjuk, rund, med körsbär och eftersmak av lakrits. Att drickas nu.
Barolo la tartufaia 2005: fortfarande med färgen i behåll doftar och smakar det här vinet körsbär och lakrits. Mycket tannin, går att lagra.
Barolo La Tartufaia 2008 finns i Sverige för 265:- i beställningssortiment.
Jag hoppas verkligen att hennes pinot nero kommer till Sverige. De var roliga att prova och framför allt riktigt bra.
Om det är en Barolo som skall intas till middagen, kommer jag att välja hennes, men inte förrän 2008:an fått lugna sig lite.
Paula Fernandez Trabanco: “mencia, en druva värd att vänta på”
Nu beger vi oss till Bierzo ett distrikt i Leon i regionen Castilla y León i Spanien. Laura, som är här idag för att hjälpa Paula, berättar att Bierzo är ett mycket bördigt område där man odlar mycket grönsaker och fruktträd. Inte förrän man kommer allra högst upp på bergen och kullarna så kommer vingårdarna. Där får rötterna kämpa ordentligt i branterna, med grus och skiffer som gör underlaget väldränerat. Lutningen gör att man skördar manuellt.
Vinerna till dagens provning kommer från den lilla appellation DO Bierzo.
Först ett vardagsvin, Baltos 2011, 91:- i beställningssortimentet. Det odlas 400 meter över havet. Doft av ceder, svartvinbär, tobak, rena cabernetdofter alltså, men också en sötaktig doft. Första lagringen sker på franska fat och andra sker på amerikanska. Jag hade satt detta vin som ett från Kalifornien med sin lite sötaktiga vaniljdoft. Inte riktigt i min smak, men jag är rätt övertygad om att många skulle gilla detta.
Sedan kommer en vertikalprovning av Bembibre:
Bembibre 2008: Ganska neutral doft till att börja med, efter ett tag kommer ceder och mörka bär fram. Odlad på 700-800 m ö h. Gamla vinrankor gör det till ett otroligt komplext vin i smaken med tydliga svart vinbärstoner och kola i eftersmaken. Bra struktur, men något spretigt fortfarande.
Bembibre 2007: Beställningssortimentet 249:-. I doften finns plommon, läder och tobak. Smaken är rund, elegant mer åt torkad frukt, läder och kola i eftersmak.
Bembibre 2006: Beställningssortimetet 259:-. Liknande dofter som i 07:an men även med viol. I munnen mogen, bärig, eldig smak. Klara men balanserade tanniner. Svårt år vädermässigt, vilket gör vinet oerhört koncentrerat.
Bembibre 2005: Det kan lika gärna sägas på en gång. Det här är en fullträff. Ett fantastiskt år rent vädermässigt gör detta vin till en riktig favorit, och nu förstår jag deras namn för denna provning. Druvan mencia ÄR värd att vänta på. Ett mjukt, bärigt, inte alls lika sötaktigt i smak och doft som de andra årgångarna. I eftersmak finns körsbär och lakrits. Det här är gott!
En rolig och annorlunda provning med druvan mencia där man kan sammanfatta att den är värd att vänta på!
Efter en heldag tillsammans med dessa fantastiska kvinnor kan man ju undra om det är någon skillnad? Jag menar på kvinnligt eller manligt?
En sak är i alla fall säker, de är modiga och äventyrslystna. En sak de har gemensamt är experimentlystnaden och man får nog säga att vinerna är väldigt eleganta i stort.
När jag frågar dem vilka utmaningar de tycker sig ha som kvinnor, är de flesta överens om att det är bara att kämpa på. De har varit med så länge att det inte bereder så många svårigheter längre. I USA är det inga som helst problem, i Frankrike finns fördomar och lång historia med motstånd mot kvinnliga vinmakare. Eller som Giulia sa ”det är nog mer min ålder än mitt kön som ställer till problem just nu”. Det problemet är ur världen tämligen snart, en tjej med mycket skinn på näsan och trots åldern, redan mycket erfaren.
Provningen arrangerades av Terrific Wines.
Anette Zellén Söderström skriver på BKWine Magazine företrädesvis om vin och vinprovningar i Stockholm. Hon är en entusiastisk vinprovare med lång provningserfarenhet och har just börjat utbilda sig till sommelier.
[box type=”info” style=”rounded” border=”full”]
Är det en ren slump eller finns det någon annan orsak? Det är i alla fall så att ganska många av de vinmakare vi besöker på BKWines vinresor är kvinnliga. Kom med på en vinresa och träffa vinmakarna och bedöm själv. Är det någon skillnad?
Res till alla världens vindistrikt med experterna på vin och specialisten på vinresor.
[/box]
