Man kan tycka det är konstigt att jag kallar Willi’s Wine Bar för den första riktiga vinbaren i Paris. Naturligtvis kunde man slinka in på många parisiska barer och kaféer före 1980 och ta ett glas vin. Ofta blev det dock en Beaujolais eller en sauvignon av oklar härkomst i glaset. Willi’s stora urval och det faktum att producenten nämndes för varje vin gjorde att just denna vinbar var annorlunda. Det var inte bara “un ballon de beaujolais, s’il vous plait”. Nu är Paris full av sådana vinbarer, men Willi’s var först.
Paris första riktiga vinbar öppnades av engelsmannen Mark Williamson för 40 år sedan. Läget i första arrondissementet, på 13, Rue des Petits Champs, kunde inte vara bättre. En smal charmig gata i hjärtat av Paris, nära operan, Palais Royal och Louvren.
Willi’s fyller faktiskt 41 i år, men eftersom restaurangerna i Frankrike var stängda en stor del av 2020 firar vi Paris första vinbar i år i stället.
Detta är en längre version av en artikel publicerad på Forbes.com.
Vi var inte i Paris när Willi’s öppnade men jag minns mitt första besök där i början av 1990-talet. Vinlistan var imponerande, med stor betoning på Rhône-dalen (fortfarande Marks stora specialitet) men även på Languedoc. Det är många producenter från dessa distrikt som jag upptäckte tack vare Willi’s. Namn som man aldrig hade hört talas om från vindistrikt som inte var bland de kända. Tänk vad tiderna förändras.
Och var annars i Paris kunde man hitta sherry och till och med tyska viner? Willi’s har gjort sitt till för att diversifiera fransmännens vinvanor. Kan man tänka sig ett bättre sätt att lära sig mer om vin?
Mark har använt lockdown-tiden till att skriva en underbar och underhållande bok om 40 år med Willi’s. ”Immoveable Feast, forty years of feeding the French” har han döpt den till och den innehåller en blandning av minnen från Mark, från vänner i vinbranschen som hjälpt och stött honom, recept och roliga teckningar.
Jag uppskattade speciellt att läsa om en okänd Sylvain Fadat som kom upp från Languedoc till Paris 1991 i sin gamla Peugeot 305 (vet du varför Peugeots modeller alltid har en nolla i mitten? Det var hålet för att stoppa in veven ifall man behövde handstarta motorn…) och försökte sälja sitt vita från ugni blanc och sitt röda från carignan, inte de mest trendiga druvorna på den tiden. Han och Mark fann varandra naturligtvis. Nu har Sylvain och hans Domaine d’Aupilhac stjärnstatus och hans viner säljs till de priser som de förtjänar att få.
Men det är Rhône-vinerna som hela tiden står i centrum. Om du går till Willis (hur kan du låta bli?) ta en titt på Rhône-urvalet. Det kommer att få dig att önska att du är där för mer än bara en lunch eller en middag.
Patricia Wells, amerikansk journalist och kokboksförfattare, skriver i boken hur hon bilade ner från Paris och träffade Marcel Guigal, August Clape och Jean Louis Grippat. Detta var 1978, ingen av dem var de stjärnor som de är idag. Patricia var tidigt en stor Rhône-älskare och hon kunde inte förstå hur parisiska restauranger kunde ignorera denna fantastiska region. Hon var själaglad över att Willi’s ville vara annorlunda.
En annan god vän som figurerar i boken är Jonathan Livingstone Learmonth (kallad ”the gull”) som redan 1983 gav ut andra upplagan av sin bok The Wines of The Rhône, ett verkligt pionjärverk och en bibel för Rhône-entusiaster. Boken lanserades på Willi’s Wine Bar och flera odlare kom upp till Paris för att medverka. Gérard Chave var där med sin son Jean-Louis, då 16 år, idag en av de stora i Hermitage. Gästerna kunde njuta av en Chave Hermitage 1978, en Guigal Condrieu 1982, en Guigal Hermitage Blanc 1980 och en del andra pärlor från norra Rhône. Åh, tänk om vi ändå hade varit där, men det var långt innan vi kom till Paris.
Nästa gång du kommer till Paris, planera ett besök på Willi’s. Du kan njuta av ett glas (dvs ett par stycken) i baren eller sitta ner för en läcker måltid vid något av de allt för fåtaliga borden. Men besök även systerrestaurangen Macéo på samma gata, nummer 15. Vinbaren är i typiskt parisisk bistro-stil men Macéo är elegant och klassisk (men likväl mycket rimligt prissatt).
Och runt hörnet, på rue Richelieu, ligger Paris första kombinerade tapas-bar/vinbar/vinbutik, The Juveniles, som Mark och hans gode vän Tim Johnston öppnade 1986 och som nu drivs vidare av Tims dotter Margaux. Hos denna trojka hittar du vinlistor som borde göra många andra parisiska restauranger gröna av avund.
Du kan köpa boken Immoveable Feast på Amazon. Men ännu hellre, du kan skaffa dig den i baren på Willi’s eller Macéo, medan du njuter av ett gott glas vin (välj något som du aldrig hört talas om!) och något gott att äta. Och kanske kan du då få chansen att lyssna till ytterligare någon av Marks historier. Han finns nästan alltid där någon stans.
Och Mark, grattis till de första 41 åren.
