Är VeriVin SWA001 den heliga gralen för att bekämpa fusk med vin?
Vinbedrägerier kan vara av den spektakulära typen, att sälja oäkta Romanée-Conti, eller det kan vara av en mer vardaglig typ, att sälja bulkvin som inte är vad det påstår sig vara. I båda fallen kan det stå mycket pengar på spel. Det finns två stora svårigheter med att bekämpa vinförfalskningar. Till att börja med, vinet är ofta i en sluten behållare (en flaska) som inte kan öppnas och provas. För det andra, är vin en så komplex vätska, så det är svårt att göra en exakt analys. VeriVin är en ny teknik som utvecklats av en start-up i Oxford som kan lösa dessa problem. Jag pratade med grundaren av VeriVin, Cecilia Muldoon.
Rudy Kurniawan, Hardy Rodenstock, The White Club är bara några av de mest kända. Många fler namn har denna sak gemensamt. De får en att tänka på vinbedrägerier. Falskt vin. Vinfusk. Löjligt dyra flaskor som inte är riktigt vad de låtsas vara, det är vad man i första hand kommer att tänka på när man tänker på förfalskningar i vinbranschen. En flaska Yquem från 1784 som hittades bakom en tegelvägg i en källare i Paris. En sällsynt Clos St. Denis från den exklusiva Domaine Ponsot i Bourgogne som säljs på auktion i New York, men från en årgång när domänen inte gjorde något vin. Romanée Conti från Domaine de la Romanée Conti, världens dyraste vin, i en flaska med en sönderriven etikett, med underligt nog med exakt samma avrivna hörn på flaskan vid mer än en vinprovning.
En kortare version av denna artikel har publicerats på Forbes.com.
Men i själva verket är detta bara den mest spektakulära typen av vinbedrägerier. Det händer också i andra änden av skalan, för riktigt billigt vin. Till exempel den franska vinhandlaren som sålde motsvarande 18 miljoner flaskor pinot noir till en amerikansk vinproducent för att bli en komponent i ett billigt vin blandat i USA. Med ett litet problem: det gjordes inte så mycket pinot noir i hela det vindistrikt det påstods komma ifrån, och i själva verket var det en blandning av cabernet och merlot.
Utmaningen är naturligtvis att det är väldigt svårt att autentisera ett vin exakt. Det är särskilt komplicerat när det gäller sällsynta flaskor, de som säljs på auktion eller genom mycket specialiserade vinhandlare för tusentals eller tiotusentals dollar. Man vill verkligen inte öppna den sällsynta flaskan och ta ett prov för att sätta det i en maskin för att analysera vinet, till exempel genom en gaskromatografianalys. Det förstör ju i själva verket allt värde på objektet du vill autentisera.
Men det kan vara nästan lika svårt att förvissa sig om att pinot är pinot eller att vinet kommer från den vinregion som det påstås komma från. Det finns för närvarande inget idiotsäkert sätt att identifiera, till exempel, en druvsort eller ett ursprung.
Samtidigt kan stora summor pengar stå på spel.
Hur stort ett problem detta är är svårt att veta. De som drabbas av vinbedrägerier eller förfalskade viner tenderar att vara mindre benägna att offentliggöra det. Men vi kan vara ganska säkra på att det är ett större problem än vad som illustreras av de få välkända fallen.
Vad man skulle önska sig är en icke-förstörande analys – dvs. något som inte påverkar innehållet eller kräver att man tar ett prov – och som exakt identifierar vad som finns i flaskan. Problemet är naturligtvis mindre när det gäller vin som inte är i flaskor, till exempel bulkprover, eftersom provtagning inte är ett problem, men analysens hastighet och noggrannhet är fortfarande avgörande.
En ny teknik, som håller på att utvecklas av en start-up baserad i Storbritannien, som heter VeriVin, kan vara på väg att lösa detta problem.
VeriVin hoppas snart ha en lösning som med stor precision kommer att kunna verifiera att ett vin är vad det påstår sig vara baserat på två olika tekniker.
Den första delen av deras lösning är en typ av ”optisk skanner”, eller mer specifikt, en spektroskopimaskin baserad på Ramans spridningseffekt.
Namnet kommer från CV Raman. Han var en indisk fysiker som upptäckte effekten 1928 och beskrev den i en uppsats som heter ”Molekylär diffraktion av ljus”. 1930 tilldelades han Nobelpriset för sin fysikforskning.
Så här fungerar det:
Man lyser ett ljus in i flaskan. En del av ljuset ”reflekteras” tillbaks av vätskan i flaska. Man analyserar sedan ljuset när det kommer ut ur flaskan och ser hur det har förändrats.
Enkelt! Inte riktigt.
Till att börja med så måste ljuset vara väldigt specifikt och kontrollerat. För detta använder de en laser. När ljuset passerar genom vinet ”förändras” det på grund av Raman-effekten. Ljuset som passerar genom vinet samverkar med elektronerna i vinets molekyler. Detta orsakar små förändringar i energin i ljuset och dess riktning. Vilken typ av förändringar det är beror på vad som finns i flaskan. Ljuset ”sprids” på grund av interaktionen mellan elektronerna i vinets molekyler och ljusfotonerna. Hur det sprids beror på vinets exakta beståndsdelar. Man kan, med lite god vilja, jämföra det med hur en prisma skapar en regnbåge av ljuset som passerar genom det (även om det vetenskapligt inte är samma sak).
En del av ljuset reflekteras tillbaks genom flaskan och fångas av en sensor i apparaten.
Så, genom att analysera ljuset som kommer ut ur flaskan, vilka förändringar som har skett, kan man avgöra med viss noggrannhet vad som finns inuti flaskan. Man skulle kunna säga att ljuset som kommer ut ur flaskan ger ett slags ”fingeravtryck” av vad som finns inuti. VeriVin kallar det vinets ”signatur”.
Vad som gör detta lite mer komplicerat än så är att ljuset måste passera genom två glasväggar, flaskan, på väg från lasern till sensorn. Om allt var i ett laboratoriesammanhang så skulle man kunna exakt kontrollera vilken typ av glas det är, men om man får någon gammal flaska vin vilken som helst så vet du verkligen inte mycket om vilken typ av glas det är. För att få VeriVin att fungera måste de alltså ”subtrahera” glasets effekt från analysen. Jag antar att detta måste vara en av de stora utmaningarna i lösningen.
Så låt oss säga att man löser allt detta. Nu har vi ett fingeravtryck av vinet. Hur kan man då exakt avgöra vad det är? Det är den andra delen av lösningen.
VeriVin planerar att lösa detta genom att bygga en databas med information från tusentals prover som en ny vinanalys kan jämföras mot. En blandning av maskininlärning och artificiell intelligens. Ju fler flaskor och viner de analyserar, desto mer exakt blir resultatet. Med tiden hoppas de kunna exakt identifiera, till exempel, varifrån ett vin kommer och kanske till och med exakt vilket vin det är.
Men jag måste erkänna att även om jag har en fysikexamen förstod jag inte alla exakta detaljer i förklaringen när jag nyligen pratade med Cecilia Muldoon på en webbkonferens för att få en närmare inblick i vad de gör. Cecilia är grundaren och VD för VeriVin. Hon har en doktorsexamen i experimentell atom- och laserfysik från Oxford University, och det är förstås ingen överraskning att när hon gick på Oxford var hon kapten för Oxfords vinprovningsteam. (Nej, jag vet inte om de vann mot Cambridge det året.) Hon startade VeriVin 2018, fem år efter examen från Oxford, och har nu ett team på cirka åtta som arbetar heltid eller deltid på projektet.
”Vi har ytterligare tre månaders utveckling kvar innan den är klar”, säger Cecilia, ”vinhandlare specialiserade på samlarviner är en av de första typerna av användare som vi ser framför oss”. Men hon påpekade också att det kan vara mycket relevant för de som handlar med bulkvin eller andra volymviner som vill verifiera att det de har fått levererat från leverantören faktiskt motsvarar de prover som de fattade köpbeslut på.
När tekniken med tiden används mer och mer kommer analysens noggrannhet att förbättras. ”Ju fler prover vi har bearbetat, desto bättre kan vi analysera resultaten från den spektroskopiska analysen. Alla resultat lagras i vår databas och bidrar till förbättrad precision”. Detta är naturligtvis något som kan vara ett problem för vissa potentiella användare – att informationen samlas in och lagras – men Cecilia understryker att uppgifterna är helt säkra och privata och endast används för att förbättra resultaten. Jag föreställer mig att det är något som kommer att behöva klargöras i alla användaravtal.
VeriVin-maskinen är stor som en stor portfölj, och har namnet SWA001. På ena sidan finns ett fack som man kan öppna och sätta i en flaska. Sedan stänger man luckan, trycker på knappen och maskinen gör sin magi.
Så hur kan en vingård eller en handlare få tillgång till VeriVin? ”Vi planerar en hyresmodell tillsammans med prenumeration”, säger Cecilia, ”och kanske också att tillhandahålla den som en tjänst”. En annan möjlighet kan vara att köpa en VeriVin-maskin från dem. Cecilia var, förståeligt nog, ovilliga att nämna ett pris officiellt men nämnde en siffra som var flera gånger lägre än andra enheter baserade på liknande teknik, och som inte ens analyserar vin… Tekniken används redan, med liknande enheter, för att analysera olika material, vätskor, gaser och fasta ämnen, samt för flera vetenskapliga tillämpningar.
För framtiden har de också planer på att utöka teknikens applikationer och använda den till andra vätskor. Whisky och andra spritdrycker, olivolja, honung, hälsovård och andra.
De är nu i den sista utvecklingsfasen med kanske bara månader till officiell lansering. De letar också aktivt efter pilotkunder, eller vad de kallar utvecklingspartners, så om du tycker att det här låter som ett spännande verktyg och du är villig att prova, kan nu vara det perfekta tillfället att kontakta dem. Deras webbplats: https://www.verivin.com/
Om VeriVin fungerar som man hoppas kommer det verkligen att hjälpa till att kasta ett starkt ljus på några mörka hörn av vinindustrin och ta bort den bittra eftersmaken på många investerares tunga.
