Världens efterfrågan på mousserande viner. Vilka är vinnarna och förlorarna? | Britt på Forbes

Vinkonsumenter världen över dricker mousserande viner som aldrig förr. Producenter och vinjournalisters budskap har nått fram. Dessa viner kan drickas vid alla tillfällen och inte bara vid festliga sådana. Produktionen av bubbliga viner har ökat med 57 % sedan 2002. Nu ligger den på 2,5 miljarder flaskor (20 miljoner hl). Det är knappt 8 % av världens totala 32,5 miljarder flaskor vin (260 miljoner hl).

Jag har tittat på aktuella siffror, på vilka länder och regioner som producerar alla dessa bubblor och hur marknaden ser ut lite mer i detalj för produktion, export, konsumtion etc.

Denna artikel publicerades ursprungligen på Forbes.com i en kortare version.

Idag ser ligan ut så här, de fem länder med störst produktion av mousserande vin:

1. Italien, 5,3 miljoner hektoliter, eller 660 miljoner flaskor, 27 %
2. Frankrike, 4,4 milj hl, 550 miljoner flaskor, 22 %
3. Tyskland, 2,8 milj hl, 350 miljoner flaskor, 14 %
4. Spanien, 2,1 milj hl, 260 miljoner flaskor, 11 %
5. USA, 1,3 milj hl, 162 miljoner flaskor, 6 %
6. Övriga, 4 m hl, 500 milj flaskor, 20 %

Det mousserande vin som görs i störst kvantitet i världen idag (volym) är prosecco. Så självklart leder Italien bubbelligan. Landet gör 27 % av allt mousserande vin i världen, följt av Frankrike med 22 %. Tillsammans med Tyskland (14 %), Spanien (11 %) och USA (6 %) står de för 80 % av världsproduktionen.

Resterande 20 % görs av diverse olika länder. De som har visat störst ökning över perioden 2008–2018 är Australien, Brasilien, Storbritannien och Portugal.

Mousserande vin exporteras i större utsträckning än stilla viner. En stor del av vinexporten från Italien, Frankrike och Spanien är mousserande: 19 % för Italien, 14 % för Frankrike och 9 % för Spanien. Dessa tre länder stod för 85 % av världens export av mousserande vin 2018.

Det är bara 9 % av världens viner på exportmarknaden som är mousserande men de står för hela 21 % av värdet av världens vinexport. Men som vi kommer att se är detta värde inte jämnt fördelat mellan länderna.

Vem dricker upp alla dessa bubblor?

Tyskland dricker mest bubbel i världen (men mycket produceras inom landet). Därefter kommer Frankrike, USA, Ryssland och Italien.

De två största importörerna är Storbritannien och USA, som 2018 importerade 1,4 miljoner hektoliter vardera. Därefter kommer Tyskland (0,7 miljoner hl), Belgien (0,4 miljoner hl) och Ryssland (0,4 miljoner hl).

Räknat i värde är USA den största importören, följt av Storbritannien, Japan, Tyskland och Singapore. (Singapore återexporterar sannolikt en hel del av det.)

Italien: proseccos osannolika framfart

Italien gör 5,3 miljoner hektoliter mousserande vin (660 miljoner flaskor), vilket är mer än 10 % av landets totala vinproduktion. Och detta naturligtvis tack vare de enorma framgångar världen över som prosecco har haft och fortfarande har.

Det görs nästan 500 miljoner flaskor prosecco om året. Den stora appellationen Prosecco DOC står för merparten. Det populära vinet produceras i nordöstra Italien, framför allt i Veneto. Men det finns en liten produktion av prosecco också i grannregionen Friuli Venezia.

Prosecco DOC etablerades 2009 och har idag runt 28 000 hektar och en produktion på cirka 3,5 miljoner hektoliter (435 miljoner flaskor). Det gör Prosecco DOC till den överlägset största DOC-regionen i Italien.

Druvan som används heter även den prosecco. Officiellt kallas den dock – i alla fall inom EU – sedan 2009 för glera. Detta namn existerade redan som synonym för druvan i regionen Friuli Venezia. I denna region, strax norr om Trieste, ligger också en liten by kallad Prosecco.

Som en (stor) del i den satsning på prosecco som man gjorde fr o m 2009 ingick att göra om prosecco från ett druvnamn till en geografisk region. 2009 ansökte därför Prosecco Consorzio om en namnändring av druvan. En av orsakerna till denna strategi var att ett druvnam inte kan skyddas som en ”appellation”. Man kunde alltså inte skapa en DOC kallad ”prosecco” så länge det var ett druvnamn. Men däremot kan man skydda ett geografiskt namn. Därför ville man ändra ordet ”prosecco” till att vara ett geografiskt namn för att hindra andra att använda ordet prosecco för sina viner gjorda på den druvan.

Prosecco är idag ett skyddat geografiskt ursprung och druvan får inte längre kallas prosecco. Andra regioner/länder inom EU kan inte använda ordet (och länder utanför EU kan inte sälja ”prosecco” inom EU). Men däremot finns det andra länder, utanför EU, där druvan fortfarande kallas prosecco och där man gör vin under namnet prosecco (t.ex. Australien och Nya Zeeland)

Mellan åren 2000 och 2005 tredubblades planteringarna av glera.

Prosecco är i stor utsträckning ett opretentiöst vin, en volymprodukt, snabbt framställd med höga skördeuttag och en andra jäsning på trycktank. Bra prosecco finns och priset är en indikation. Lite dyrare lönar sig. Köp brut istället för dry och extra dry (båda dessa är ganska söta).

Andra mousserande viner från Italien har också sett en ökning av sin försäljning, som t ex Franciacorta DOCG i Lombardiet och Trento DOC i Trentino, båda med den andra jäsningen på flaska (ofta kallad ”traditionella metoden”).

Italien exporterar 3,9 miljoner hektoliter (485 miljoner flaskor) vilket är 43 % av världens export av mousserande viner. Detta är en ökning per år sedan 2002 med mer än 10 %.

I värde ligger exporten på 1,5 miljarder euro, vilket är 25 % av världens totala exportvärde för mousserande viner.

Vad som händer nu, i krisens spår, är svårt att sia om. Kommer prosecco att kunna fortsätta sälja sin stora produktion? Kanske blir lösningen att dra ner på skördeuttagen – som idag är mycket höga – och satsa mer på kvalitets-prosecco? Glera är en oprövad druva för stilla viner men kanske blir det nu tillfälle att se vad den duger till.

Frankrike: Ingen slår Champagne vad gäller pris

Frankrike producerar inte lika mycket mousserande vin som Italien men säljer å andra sidan sina viner till högre priser.

Produktion ligger på 4,4 miljoner hektoliter, alltså runt 550 miljoner flaskor mousserande vin. Av detta är knappt 60 % champagne.

43 % av den totala produktionen av mousserande vin exporteras. 2019 exporterade Frankrike runt 240 miljoner flaskor. Av detta stod champagne för 156 miljoner. Frankrike står för 21 % av världens export i volym vilket är en nedgång från 33 % år 2000.

Men Frankrike står fortfarande för 52 % av världens totala exportvärde för mousserande viner. Men 2003 var siffran 70 % så det är en substantiell sänkning på 15 år. Frankrikes export av mousserande vin är värd 3 miljarder euro, alltså dubbelt så mycket som Italiens.

Champagne

Champagne är inte världens största mousserande vin i volym men totalt överlägset när vi tittar på värde. Champagne står för 12 % av volymen av mousserande vin i världen men för 33 % av värdet. Hemmamarknaden för champagne har minskat något men exporten fortsätter att öka. 2019 låg omsättning på 5 miljarder euro, ett nytt rekord för regionen.

2018 blev för första gången exportmarknaden för champagne större än hemmamarknaden. Trenden fortsatte för 2019 då 51 % såldes på export och 49 % i Frankrike. Den franska marknaden minskade med 4 %. De tre största exportländerna i volym 2019 var Storbritannien, USA och Japan.

I värde var USA överlägsen etta, därefter kom Storbritannien och Japan. Exporten till USA ökade med 8,3 %. Även Japan stod förra året för en ganska stor ökning, 5,2 %. Båda dessa länder köper mer dyra prestigechampagner än andra länder. I Europa ökade Italien med 12,7 % och Spanien med 3,3 %.

Champagne har i stort sett nått sin produktionskapacitet. Appellationen Champagne AOP är fullplanterad. Gränserna för Champagnes drygt 34 000 hektar sattes 1927 och arealen inte utvidgats sedan dess. 2019 producerades 360 miljoner flaskor champagne med ett skördeuttag på 12 361 kilo per hektar (ca 80 hl/ha). Den totala försäljningen var 298 miljoner flaskor.

Med maximalt tillåtet skördeuttag (15 500 kg/ha, 97 hl/ha), skulle man kunna producera runt 400 miljoner flaskor per år som mest. Men med tanke på vädrets, och, kanske i ännu högre grad, marknadens nyckfullhet, verkar det osannolikt. Såhär har de senaste fem årens försäljning varit:

• 2019: 298 milj flaskor
• 2018: 301 milj flaskor
• 2017: 307 milj flaskor
• 2016: 306 milj flaskor
• 2015: 312 milj flaskor

Hur kommer Champagne att klara sig i konkurrensen om efterfrågan på mousserande viner minskar? I Champagne menar man ofta att champagne inte konkurrerar med andra mousserande viner. Kanske stämmer det till viss del. Det är fortfarande en oslagbar fördel att ha den prestigefulla image som Champagne har. Champagne är onekligen ett av världens mest kända varumärken.

Men prosecco, cava och andra har börjar kavla upp ärmarna. Kvaliteten ökar och med den prisvärdheten. Champagne kommer mer och mer att behöva anstränga sig för att hålla kvar sin attraktionskraft. Trenden att satsa mer på dyra prestigechampagner som lockar konsumenter utanför Europa och som ytterligare betonar champagnes exklusivitet, är kanske en väg att gå.

För andra konsumenter kan miljöfrågan vara viktigare. Champagne var trög i starten men nu satsar man även här på miljövänliga åtgärder, framför allt hållbar odling. Man kan redan visa på goda resultat som minskat koldioxidutsläpp, minskad kvävegödning och minskad användning av bekämpningsmedel.

Crémant

Crémant-vinerna, den andra stora kategorin mousserande i Frankrike, har haft stora framgångar den senaste tiden. Åtta regioner i Frankrike får göra crémant-viner: Alsace, Bourgogne, Bordeaux, Limoux, Loire, Jura, Die och Savoie. Tillsammans producerar de 110 miljoner flaskor, en tredjedel av champagnes produktion. Störst är Alsace och Bourgogne som tillsammans står för cirka 50 % av crémant-produktionen.

Alla crémant görs med en andra jäsning på flaskan. Varje region använder sina lokala druvsorter. Minimitiden för lagring på flaska innan försäljning är 12 månader, varav 9 månader måste vara på fällningen.

Det var i Alsace det började. 1976 fick regionen sin AOC crémant d’alsace. Från början var crémant ett mousserande vin från Champagne med lägre tryck än en champagne, runt tre bar istället för champagnes sex bar. Den mest kända var Crémant de Cramant. På 1970-talet var det ett vin som var omodernt och knappast gjordes längre. Så det var nog ingen större uppoffring för Champagne att avstå från att använda beteckningen. Speciellt som crémant-producenterna fick lova att inte längre använda beteckningen méthode champenoise.

Crémant d’alsace har haft oerhörda framgångar de senaste åren. Försäljningen har ökat från 1 miljon flaskor sålda 1979 till dagens över 30 miljoner. Idag står detta mousserande vin för mer än en fjärdedel av vinproduktionen i Alsace.

Crémant de bourgogne kommer på andra plats i storlek med sina 20 miljoner flaskor. På tredjeplats kommer crémant de loire med 22 miljoner flaskor. De resterande fem har alla små volymer.

Exporten av crémant har ökat kraftigt de senaste sex åren. Crémant-producenterna i Loire och i Bourgogne exporterar cirka 45 % vardera av sin produktion, crémant d’alsace cirka 20 %.

Spanien: stor export men låga priser, trots cava

Spanien gör 2,1 miljoner hektoliter mousserande vin, 260 miljoner flaskor. Den allra största delen av detta är cava.

Spanien är den tredje största exportören av mousserande vin, med en siffra strax under Frankrikes. 1,8 miljoner hektoliter, med andra ord 225 miljoner flaskor bubbel, skickas på export, främst till USA, Tyskland och Belgien. Jämfört med Frankrike är det en mycket större del av den totala produktionen av mousserande som exporteras, hela 88 % 2018. Men vinerna exporteras till mycket, mycket lägre priser.

Cava fick ett stort uppsving i början av det nya seklet och tack var det har Spanien sedan år 2002 fördubblat volymen av sin export. Exportvärdet är 0,5 miljard euro vilket är bara 7 % av det totala exportvärdet av mousserande vin i världen.

Cava

Det gjordes 244 miljoner flaskor cava 2018. Arealen ligger på 37 900 hektar. Cava kan produceras i hela Spanien men merparten görs i Katalonien. En cava framställs alltid med den andra jäsningen i flaskan och med minst 9 månaders flasklagring.

2018 exporterades 165 miljoner flaskor cava vilket är 67,5 % av cavas totala produktion. Jämfört med året innan var det en ökning i volym med 1,8 % och i värde med 4,3 %. På tio år har exporten av cava ökat i volym med mer än 25 %. Dubbelt så mycket säljs på exportmarknaden som på hemmamarknaden.

Cavas anseende har höjts de senaste åren, inte minst genom att vissa producenter, ofta mindre odlare, visat att det går att göra högklassig och karaktärsfull cava. Cava-industrin domineras av de två stora husen Codorníu och Freixenet (nu ägt av tyska Henkell) och det är inte alltid lätt för mindre producenter att komma fram.

Genom att införa olika kategorier av cava vill man nu motivera producenterna att höja kvalitetsribban och därmed också statusen på vinet och i förlängningen även försäljningspriset. Kategorin cava de paraje calificado skapades 2017 med detta i åtanke. Denna kategori kräver minst 36 månaders lagring. Dessutom finns cava reserva med minst 15 månaders lagring och cava gran reserva med minst 30 månader.

Kategorin traditionell cava med minst 9 månaders lagring är dock totalt överlägsen med en produktion av 212 miljoner flaskor (86 % av produktionen).

Vissa är missnöjda trots införandet av cava de paraje calificado. Nio producenter har bildat en utbrytargrupp kallad corpinnat där reglerna för odling och tillverkning är ännu strängare. Vad konsekvenserna för cava kommer att bli – om några – återstår att se.

Spanien ligger mycket långt efter Frankrike och Italien i exportprisligan (och det gäller inte bara de spanska mousserande vinerna utan även de stilla vinerna). Spanjorerna behöver komma på hur de ska få exportmarknaden att bättre uppskatta deras viner och därmed kunna förbättra prisbilden. Positiva tecken finns. 2018 ökade produktionen av de kategorier cava som säljs till högre priser. Ekologisk cava ökade med hela 76 % och gran reserva och cava de paraje calificado med 20 %.

Tyskland: Dricker mest bubbel i världen

Tyskland gör 2,8 miljoner hektoliter mousserande vin, 350 miljoner flaskor. Tyskarna älskar sin sekt och bubbel överhuvudtaget. De dricker mest av det i hela världen, 3,2 miljoner hektoliter. Tyskland är också det vinland som producerar störst andel mousserande vin i förhållande till stilla vin. 2018 stod det mousserande vinet för hela 28 % av den inhemska vinproduktionen.

Dessutom finns världens största producent av mousserande vin i Tyskland. Det är Henkell & Co som blev störst 2018 när företaget köpte spanska cava-producenten Freixenet. Henkell står nu för 8 % av världsproduktionen av mousserande viner.

Det mesta sekten som görs i Tyskland är inte särskilt framstående. Men landet har de senaste åren fått uppmärksamhet för sin lilla (men växande) kvantitet av högklassig sekt. Leta efter Deutscher Sekt bestimmter Anbaugebiete (b.A.) från en av landets 13 vinregioner. Dessa görs vanligen med tankjäsning men flaskjäsning förekommer. Winzersekt (odlarsekt) måste göras med den traditionella metoden, alltså den andra jäsningen på flaska.

USA: Stor ökning av både konsumtion och produktion

Produktionen av mousserande vin i USA är 1,3 miljoner hektoliter (162 miljoner flaskor). Sedan 2008 har produktionen ökat med 4 % årligen.

Konsumtionen av bubblor i USA har ökat med 7 % varje år de senaste tio åren. Landet ligger på tredje plats i världen, efter Tyskland och Frankrike. 2018 dracks 325 miljoner flaskor i USA. Av dessa har runt hälften producerats i landet, framför allt i Kalifornien.

Champagne står för 6 % av konsumtionen i USA. Eller rättare sagt, champagne från Champagne. Amerikanska producenter får (till Champagnes förtret) kalla sina mousserande för champagne under vissa förutsättningar. Vingården måste ha grundats innan mars 2006 och det geografiska ursprunget måste anges tillsammans med ordet champagne, t.ex. California Champagne.

Torrt eller sött?

Det är nog många som har köpt en prosecco, eller annat mousserande vin, dry eller extra dry och trott att de fått ett torrt vin. Men så är det inte. Det speciella bubbelspråk som Champagne har gjort känt över hela världen gäller för samtliga mousserande viner som produceras inom EU, och många utan för EU använder liknande normer. Alltså gäller följande för sockerhalten:

Brut nature: ingen dosage och mindre än 3 gram restsocker (RS, socker som inte jäst ut) per liter

Extra brut: mellan 0 et 6 gram RS socker per liter

Brut: mindre än 12 gram

Extra dry/extra sec: mellan 12 och 17 gram

Dry/sec/trocken: mellan 17 och 32 gram

Demi-sec/halbtrocken: mellan 32 och 50 gram

Doux/mild: mer än 50 gram

(Notera att ett vin med t.ex. 1 g RS kan kallas brut nature eller extra brut eller brut. Uttalet av brut är ungefär ”brytt”.)

Statistik från www.oiv.int, www.docava.es och wineinstitute.org