Det här är inte en berättelse om de sicilianare som bestämde sig för att stanna och försöka förändra saker inifrån. De är fler än man tror. Det är heller inte historien om dem som bestämde sig för att ge sig av. Den här är historien handlar om dem som gav sig av, blev framgångsrika – och valde att komma tillbaka.
Pino Cuttaia och tvåstjärniga Michelin-restaurangen La Madia i byn Licata
-Tar du illa upp om jag kallar dig för arbetarkocken?, frågar min kollega.
Pino Cuttaia, skrattar, och svarar att absolut inte alls. Han påpekar också att han vill bli kallad kock, inte ”chef” som det så fint heter på engelska och italienska. Vi befinner oss på Pino Cuttaias restaurang La Madia, en av två sicilianska restauranger som har två stjärnor i Guide Michelin. Den andra är Ciccio Sultanos Duomo di Ragusa Ibla. Pino Cuttaia öppnade år 2000, fick sin första stjärna 2006 och nummer två 2009.
La Madia ligger i byn Licata, en liten fattig fiskarby som har problem med det mesta. När jag och mina kollegor kör in i byn tittar vi med stora ögon på de slitna husen, de enkla små bottegorna med grönsaker där allt som blir över, blast och blad, ligger ute på trottoaren. Trimmade motorcyklar åker förbi i våldsam hast. Höga röster. En svartklädd dam vilar sina trötta ben medan hon pratar med en man utan tänder. Vi ser ingen turist så långt ögat kan nå. Inga skyltar skrivna på engelska, eller rättare sagt, det finns inte ens en skylt som visar var La Madia ligger. Vi följer google maps och när det står att vi ska vara framme tittar vi alla på varandra med frågande blickar, kan det här vara rätt?
Det är det. På andra sidan gatan hänger en enkel skylt med La Madias namn. En av gästerna som vi stöter på berättar att stadens borgmästare aldrig varit på restaurangen. I Licata är det många som vill att saker och ting inte förändras.
På väggen inne i matsalen står ett av Pino Cuttauas citat, ”min hemliga ingrediens är mitt minne”.
-En person vill alltid komma hem, det spelar ingen roll om du kommer från ett skjul eller ett slott. Du vill alltid tillbaka till dina rötter, säger Pino medan vi småpratar innan lunchen börjar.
När Pino Cuttaia var liten, bestämde familjen sig för att flytta till norra Italien. När han gick ut skolan var det självklart att han också skulle börja jobba i någon av Piemontes många fabriker. Det var endast under helgerna han kunde göda sin stora passion – att laga mat. En passion som inte gick att hejda, och som till slut tog över.
Efter år av hårt arbeta på restauranger som ”Il Sorriso” a Soriso ( i Novara) och ”Il Patio” a Pollone (Biella), flyttade han tillbaka till Licata tillsammans med sin fru Loredana. Tillsammans öppnade de La Madia. Ett modigt beslut. Licata är långt ifrån det mesta. Långt ifrån tevekockarnas strålkastare. Långt ifrån modenyckernas snabba vändningar. Hit måste man åka för att man vill, och det är svårt att inte vilja när man en gång provat Pino Cuttaias kök. Det är opretentiöst trots den avancerade tekniken. Pinos rätter tar dig med till Siciliens kärna. Till dofter och smaker som format Pinos liv. Precision från norr och ingredienser från söder. En resa. En berättelse. Om att komma hem.
Mer info: ristorantelamadia.it
Mandranova – olivolja extra vergine, elegant resort och en son som kommit hem
Mandranova är en gård som varit i familjen di Vincenzos ägor sedan generationer. Men det var först Giuseppe di Vincenzo som tillsammans med sin hustru Silvia bestämde sig för att satsa på olivoljeproduktion. 1995 planterade de in lokala olivsorter som biancolilla, coratina, cerasuola, nocellara del Belice och giarraffa. Idag har man tio tusen olivträd och är en av Siciliens mest uppskattade olivoljeproducenter, att det är extra vergine behöver jag nog inte nämna.
Man har även öppnat sitt hem för utomstående gäster. Ett tiotal vackra rum har inretts med familjens vackra textiler och antika möbler. På borden och på den öppna spisen står inramade familjeporträtt. Ett av fotona är på Gabriele di Vincenzo, Silvias och Giuseppes son. Gabriele har precis kommit tillbaka hem efter kockstudier på anrika kockskolan ALMA grundad av Gualtieri Marchesi, och efter att ha arbetat på tvåstjärniga Michelin-restaurangen VUN i Milano.
När mamma Silvia talar om sin son lyser hennes ögon av stolthet. Det är genom henne Gabriele fått sitt intresse för matlagning.
-Vi lagar fortfarande mat tillsammans för våra gäster, berättar hon. Jag gör traditionella recept som Gabriele gör om, ibland tycker jag att han är för teknisk, berättar hon och ler stort.
Middagen som jag äter hos Mandranova är utsökt. Endast lokala råvaror, de flesta från det egna grönsakslandet. Det är traditionella recept som med Gabrieles tekniska färdighet gör middagen till en fantastisk erfarenhet. Gårdens olivolja gör så klart sitt för att förhöja smakerna på råvarorna. Det är maträtter som känns lätta, puré gjord på ärtor med färska bondbönor med grillad ricotta är en explosion av smaker och dofter. Så enkelt och så gott!
Restaurangen är inte öppen för allmänheten utan endast för gårdens gäster.
-Vi lagar samma mat till alla våra gäster, vi gör inte a la carte, berättar Silvia. Men vi anpassar oss efter alla allergier, intoleranser eller speciella dieter. Vi vill att man ska kunna känna sig precis som hemma, här hos oss på Mandranova, fortsätter hon.
Jag frågar Gabriele varför han lämnade Milano, karriären, för att komma tillbaka hit, till den isolerade sicilianska landsbygden?
-jag vill bara laga mat, svarar han med sin ödmjuka framtoning.
-Och just nu försöker han lära upp kökspersonalen, skrattar Silvia.
Mer info: mandranova.com
Bonsignore, finanshajen som lämnat Milano för att komma tillbaka Sicilien och satsar på vin
-Det viktiga är att man är övertygande när man pratar med dem. Ett nej måste vara ett nej, man får absolut inte vara vag, då försöker de ta över, berättar Luigi Bonsignore.
Vi sitter i hans snygga och antagligen dyra sportbil på väg till flygplatsen. Han kör i racerfart eftersom jag riskerar att missa flyget efter en lång och försenad lunch.
Han berättar om det första mötet med den som han beskriver som ”självutnämnde chefen” över arbetarna på den vingård han köpt tillsammans med sin fru Debora Greco, strax utanför den lilla avlägsna byn Naro, i Agrigento. En ”självutnämnd chef” som fick sparken direkt.
-I finansvärlden är det inte stor skillnad. Man får aldrig visa sig svag, bara att här är det inte virtuellt, det är på riktigt.
Trots de många åren som framgångsrik konsult i finansvärlden har han inte glömt sitt sicilianska ursprung, Luigi Bonsignore. För något år sedan bestämde han och Debora sig för att ändra liv, sälja huset i Milano och flytta tillbaka till Sicilien med sina tre söner och börja göra vin.
-Vi vill lägga oss i en högre prisklass, satsa på kvalitet, vi kommer även öppna ett relais och satsa på vinturism, berättar Luigi, medan han visar oss runt på gården där allt är work in progress. Vingårdar planteras om, den vackra men nedgångna villan ska rustas upp, gräset ska klippas.
-Vi arbetar ekologiskt från start, berättar Luigi, en av anledningarna är att vi antagligen kommer att bo här på gården med våra söner, fortsätter han.
För tillfället producerar man två viner. Ett vin som heter Cubburio gjort på nero di avola och syrah, och ett riktigt bra Grillo, DOC Sicilia gjort på hundra procent grillo. Vinprodktionen följs av den allt mer framgångsrika önologen Tonino Guzzo som samarbetar med flertalet framgångsrika gårdar på Sicilien.
En sak är säker. Man ska aldrig underskatta återvändare som har ett mål i sikte.
Mer info: bagliobonsignore.it
Åsa Johansson är BKWines fotfäste i Italien. Hon bor i Florens sedan tidigt 2000-tal och hon är passionerat intresserad av allt italienskt. Hon kom till Italien för att läsa statskunskap och blev kvar.
[box type=”info” style=”rounded” border=”full”]
Sicilians mat och vin upplever man bäst på plats, goda sicilianska viner och den läckra maten! Kom med själv på en vinresa till Siclien med BKWine
Res till världens vindistrikt med experterna på vin och specialisten på vinresor.
Vinresor med den bästa maten. BKWine vinresor.
[/box]
