Handla vin från vilken vinbutik som helst utomlands och få det hemskickat. Lagligt.

Det har varit mycket debatt i media nyligen om nätvinhandlarna. Ett sätt att handla vin på internet lagligt är att handla hos dem. Speciellt de som är registrerade som ”distanshandlare” gör det extra lätt för dig. Men du kan faktiskt handla från vilken vinbutik som helst i Europa. Helt lagligt.

Reglerna annars lite kluriga att förstå sig på vad gäller att handla vin (eller annan alkohol, sprit, öl) på internet. Jag har tidigare beskrivit i ganska stor detalj hur man ska göra för att handla vin lagligt på internet.

Om jag handlar från en vanlig vinhandel i t.ex. England?

Men det har varit en fråga som legat och grott i huvudet, som jag inte fått riktigt grepp om: Vad gäller för regler om jag någon enstaka gång vill handla från någon butik eller producent vilken som helst, t.ex. i England?

Säg t.ex. att jag hittat några spännande viner hos Berry Brothers & Rudd i London. Och så beställer jag dem på deras sajt och fyller i formuläret för leverans till min adress i Sverige. Och betalar.

Lite mer formellt beskrev jag det så här i en fråga till Skattemyndigheten:

”Låt oss säga att en privatperson i Sverige köper vin från en butik i (t.ex.) England, på distans (t.ex. via telefon eller internet).

Säljaren (vinbutiken i England) ordnar transporten via en transportfirma, direkt till köparen i Sverige. Enligt de regler du Skatteverket beskriver så borde då säljaren vara registrerad som distansförsäljare.

Nu är det ju dock svårt för svenska myndigheter att ställa krav på juridiska personer i andra länder, så det är svårt att se hur svenska myndigheter kan ställa det kravet på en butik i England.

Eller kan svenska myndigheter på något sätt hävda att svensk lag gäller för en butik i England?

Är det i den situationen tillfyllest att den svenska köparen anmäler köpet till Skattemyndigheten och betalar in moms och punktskatt? (trots att säljaren faktiskt ordnade transporten) Det är ju svårt att hävda i den situationen att säljaren gjort något fel, eftersom han följt brittisk lag (svensk lag gäller ju inte i Storbritannien).

Eller är det något i detta som jag missförstår?”

Och visst var det något som jag, på sätt och vis, missförstått…

”Tillfällig distansförsäljare”

Jag fick ett, som vanligt, mycket vänligt svar från Servicejouren (som om man hade akutfall!) på Skatteverket:

Reglerna om punktskatter när alkohol, tobak och energiprodukter flyttas mellan olika medlemsstater bygger på EU-rätten, så motsvarande regler som finns i Sverige finns också i England. Det är Punktskattedirektivet 2008/118/EG som reglerar detta och samtliga medlemsstater i EU är alltså skyldiga att stifta egna lagar som följer vad som står i det Direktivet.

Länk till direktivet:

https://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2009:009:0012:0030:SV:PDF

I det fall du beskriver (det är alltså frågan om distansförsäljning, men bara en enstaka leverans) kan den engelska butiken anmäla sig som s.k. tillfälligt registrerad distansförsäljare, se sid 6 i denna broschyr:

https://www.skatteverket.se/download/18.2b543913a42158acf800025515/1357314598356/53502.pdf

På motsvarande sätt är en svensk butik skyldig att registrera sig som distansförsäljare i England om den skulle sälja alkohol till en engelsk medborgare genom distansförsäljning.

Så, jo, butiken i England måste åtminstone göra en tillfällig registrering som distansförsäljare. Enligt reglerna.

Och i praktiken?

Men det finns ju en praktisk sida av det hela också. Så även om jag nu fått klart för mig hur regelverket säger, så är jag inte övertygad om att det alltid måste fungera så i praktiken…

Jag är t.ex. inte övertygad om att alla länder stiftat lagar i enlighet med detta EU-direktiv.

Det är ju inte alltid så att alla länder omedelbart implementerar allt… Och då kanske inte den lagstiftningen som Skatteverket hänvisade till finns implementerad I vinbutikens land.

Jag kan också mycket väl tänka mig att OM

1. även om säljaren inte är registrerad, och
2. även om säljaren ordnar med transporten (två fel, alltså)
3. men om du (köparen i Sverige) betalar in den skatt som du ska, i förväg osv enligt de punktskattetariffer och regler som gäller (bortsett från 1 och 2)

SÅ kommer det att fungera. Du kommer att få hem dina buteljer. Det är visserligen inte helt enligt EU-direktivet, men skulle Tull och Skatteverk verkligen bry sig?

Jag vet inte om det är sant. Jag kan inte påstå att det fungerar. Men jag kan gissa. Och enligt vad jag hört sägas (eller läst i kommentarerna här), så finns det folk som har gjort det, och det har fungerat utmärkt.

Det finns många berättelser på bloggar och i vinforum om vinentusiaster som köpt vin från ”vilken vinbutik som helst” utan att vinbutiken registrerat sig som ”tillfällig distanshandlare”. De berättar om entusiaster som beställer vin, betalar skatten, och sedan är allt frid och fröjd och de får hem sina vinflaskor.

En källa för sådana berättelser om hur vinentusiaster köpt vin från ”andra källor än Systembolaget” är forumet FineWines.se, som jag skrivit om tidigare.

Men jag kanske inte skulle pröva det med de allra dyraste buteljerna.

Och om man åker dit?

Å andra sidan, även om varorna ”fastnar i Tullen” så får du ju ut dem när du väl betalat den punktskatt du ska, plus en lite extraavgift.

Eller alternativt så kan du ju se om du kan övertyga Berry Bros, Farr Vintners och deras kollegor att bli ”tillfälliga distanshandlare” i Sverige…

Vore intressant att hör ifrån dig om du har provat!

Några ytterligare saker att tänka på

Glöm dock inte att dessa regler bara gäller om:

1. Säljaren är utanför Sverige, men
2. Säljaren är inom EU

Om säljaren är i ett annat land, t.ex. Nya Zeeland eller USA, då är det helt förbjudet för en privatperson att föra in (importera) vin. Dvs det är olagligt att köpa och få det hemskickat om säljaren är utanför EU.

Och om man struntar i reglerna helt och hållet? Betala ingen skatt i förväg osv… Då vet jag inte alls vad som händer. Då är det nog en fråga om hur vaksam Tullen är, eller hur mycket de bryr sig.