Det var ett år som kunde bli få den mest hängivna nykteristen att börja dricka – om inte deras namn är Trump.
Under 2017 bevittnade vi invigningen av en tv-fanatiker och dokusåpa-stjärna som USA: s president (vars farfar kom från Pfalz, en vinregion i Tyskland); den pågående tragikomedin i Nordkorea; de chockerande händelserna i Manchester och Las Vegas; ett oändligt krig i Syrien; och de förödande konsekvenserna av orkanen Harvey och den mexikanska jordbävningen. Jämfört med dessa händelser blir jäst druvsaft ännu mer obetydlig.
Låt oss åt trots detta försöka blicka mot 2018 med optimism och förhoppningsvis få chansen att njuta av fantastiska viner med vänner och familj. Vinår som slutar i ”8” kan vara väldigt lovande.
BKWine Magazines gästskribent Stuart George undersöker vilka jubileumsviner som är värda att korkas upp 2018.
2008 i Bordeaux
Efter tio år ses 2008-Bordeaux-årgången inte som så bra, men de som vet vad de gör gjorde bra viner både pris- och kvalitetsmässigt. Det blygsamma Château d’Angludet utmärkte sig 2008 eftersom Sichel-laget (vinhandlare och vinproducent i Bordeaux), fruktade att druvorna inte skulle mogna ordentligt och gallrade två gånger, så att de till slut bara tog in 30 hektoliter per hektar, men av enastående kvalitet.
2008 i Rhone
Rhône 2008 var knepigt, med 300mm regn – som normalt kommer under sex månader – föll på Hermitage-kullen på bara 24 timmar mellan den 3e och 4e september. Ingen Hermitage La Chapelle gjordes det året, så om du ser en sådan flaska fly hals över huvud och rapportera den till Wine Searcher.
Den kinesiska mjölkskandalen 2008, där mjölk och spädbarnsmat var förfalskade med melanin, vilket kan orsaka njursvikt, är en påminnelse om att vinförfalskningar och fusk inte bara är en ekonomisk fara utan också en möjlig hälsorisk.
Bourgogne, Champagne, Barolo… 2008
I Bourgogne 2008 var det blandad konfekt. I Loire reducerades skörden på grund av vårfrost i väst och med hagel i öst. Champagne var bra, om än inte så bra som 2002. Barolo och Toscana producerade viner med struktur och lagringspotential.
Det var år som få ”deklarerades” som årgång för Portviner, många producenter föredrog att göra Single Quinta snarare än en årgångsport, men Noval släppte en Vintage. Kalifornien var mer än ok och Australiens fina vinregioner – Coonawarra, Margaret River, och Swan Valley i synnerhet – gjorde det bra. Det finns mycket att välja mellan om man ska fira ett tioårsjubileum.
Tjugoårsfirande med 1998
Frankrike vann fotbolls-VM 1998, vilket kan vara en ursäkt för Bordeaubor att öppna några flaskor av den högra strandens underbara 98-or. Under en vertikalprovning av Cheval Blanc som ordnats av Master of Wine institutet 2006 var alla eniga om att 1998 var dagens vin, överlägsen 1989, 1990 och kanske till och med 1982.
Det var också ett bra år i Alsace, södra Rhône och Champagne. Röda och vita Bourgogne höll både hög standard. De röda var tuffa och utan charm som unga men åldern har slipat av de hårda kanterna.
I Barossa var Torbreck RunRig 1998 ett utmärkt exempel på ett Barossa Shiraz från gamla vinstockar. Med en angiven alkohol på 14,5 % skulle det kunna avnjutas utan rädsla för huvudvärk morgonen efter, till skillnad från några senare årgångar (som 2006 och 2007) av RunRig som kom upp i 15+ %. Stora chanser till höga Parker-poäng var kanske lika mycket orsak till detta som de varma årgångarna.
Härligt 21års-firande med utmärkta 1997
För tjugoettårsfirandet hade Italien en underbar årgång nästan överallt 1997. Det var också en bra årgång i Rhône. Jaboulets Hermitage La Chapelle 1997 ingick i en vertikalprovning ordnad av en auktionsbyrå i London i maj 2005 och det var utmärkt, om än otypiskt fruktigt och ”sött”.
Bordeaux’97 var en ökänt dyrbar årgång när den släpptes. Vinerna var charmiga men inte alls nära nivån på 96-orna. Vissa 97-or har dock klarat sig och blomstrar idag, till exempel Château Lynch-Moussas 1997, som jag smakade upprepade gånger i december 2016.
De vita Bourgogne-vinerna gav detta år runda och fylliga, rika viner men den fruktade ”premoxen” – för tidig oxidation som berodde på en mängd olika orsaker (högre uttag med nya Chardonnay-kloner, vinifikationstekniker, lägre halter av svaveldioxid [SO2], felaktiga korkar … Vem vet ?). Att smaka (och servera) dessa viner kan vara en stor risk.
Vad sägs om årgången 1988 och 1978?
Extremt rika viner för extremt rika människor gjordes i Bordeaux, Bourgogne, Champagne och Rhône 1988. En gammal provsmakningsanteckning från mig på Vieux Château Certan ’88 lyder, ”Mycket elegant och balanserad, med undantag för de påträngande tanninerna, som verkar ganska felplacerade här. Saknar finessen från 1998 och 2000.”
Fyrtioåringar kan njuta av stora viner från Bourgogne och Rhône 1978 – DRC och Hermitage La Chapelle om du har råd med dem. Det var också ett bra år för Barolo och Kalifornien.
Bordeaux hade ett utmanande år, räddad av en utdragen sommar. Château Margaux 1978 – det första vinet under Mentzelopoulos-eran har alltid haft ett gott rykte. Det var en stil av vin som idag skulle uppfattas av många som oacceptabelt magert och tanninrikt. Faktum är att Margaux 1989 skördades nästan en månad senare än det här. Andra 78-or som noterats på mina resor inkluderar en Château Pichon-Longueville-Baron som gick mot sitt slut och en trevlig fruktig Château Léoville-Poyferré.
Argentina vann fotbolls-VM 1978 men det finns inte många argentinska viner kvar från den tiden. De har förmodligen blivit uppdruckna av argentinare för att fira deras första VM-seger.
Läs här om du fyller 50 eller mer
Femtioåringar kan jämföra hur de har åldrats med stora viner från Kalifornien och Tokaj. Gamla Rioja kan vara av exceptionell kvalitet och värde. En 1968 CVNE Imperial Gran Reserva doftade ceder och började bara förlora frukten i eftersmaken, men var för ett par år sedan fortfarande ett gott, moget vin.
Det finns inte mycket att säga om 1958, men det var ett bra år för Barolo. Madeira av vilken årgång som helst är vanligtvis en hygglig dryck. Cossart Bual 1958 är ett inte oävet exempel på rustik, uppvärmande Madeira enligt mig.
Om du firar en 70-årig födelsedag under 2018 har du tur. Även om årgång 1948 ofta överskuggas av de fantastiska 47-orna, producerade man 1948 magnifika viner i Bordeaux. Vieux Château Certan 1948 smakades – eller kanske snarare, dracks – två gånger på kort tid för tio år sedan. Jag noterade då i mitt anteckningsblock att vinet var ”ett monstervin” på grund av sina obevekliga tanniner, som jag misstänker kommer att fortsätta att stå på sig för alltid. Det var också ett bra år för Vintage Port.
Vi bör hoppa över 1938, vilket var ett dåligt år, men 1928 var en av dessa årgångar när de flesta, om inte alla, av de klassiska regionerna gjorde underbara viner. Men de kommer sannolikt att ha gått över tiden och är nog omöjliga att hitta. Senast jag provade den årgången av Vieux Château Certan var den en hårsmån från att vara odrickbar. En bättre upplevelse hade vi med en djupt färgad och fortfarande tanninrik 1928 CVNE Imperial Gran Reserva. Gamla Rioja kan vara oemotståndliga.
Hundraåringar kan njuta av fantastiska årgångsviner av port från 1908, särskilt Cockburn’s, som var den främsta Portvinsproducenten under första hälften av det tjugonde århundradet innan en lång nedgång startade som stoppades först när Symington Family Estates förvärvade det från Beam Global Spirits & Wine 2010.
Det nittonde århundradet hade flera stora ”8” årgångar. Den sista pre-Phylloxera-årgången var 1878, som också var ett viktigt år för litteratur: Thomas Hardys Return of the Native, Henry James Daisy Miller och Leo Tolstoys Anna Karenina publicerades detta år. Självklart har du läst dem alla.
Om du letar efter något äldre än gammalt
1850-talet var en svår period för vinmakare på grund av mediokra årgångar och hotet av oidium (mjöldagg, det vill säga en svamp som angriper de gröna delarna av vinstockarna). Men 1858 hittade man ett motgift: Svavel. ”Naturvins” -entusiaster kan därför njuta av viner som producerats före 1858 med ett gott samvete. George Saintsbury beskriver i sin Notes on a Cellar-Book (publicerad 1920) ”de stora (Bordeaux) från 1858” som ”mycket trevliga, inte påträngande, och börjar bli en aning gamla”. Lite som vinskribenter, kan väl tilläggas.
När man fick bot med oidium inleddes en välmående period i Bordeaux och det fanns mycket pengar i omlopp, med slott som köptes och såldes för extraordinära belopp. Det kan hända något liknande under 2018.
Årgång 1868 på Lafite är mindre anmärkningsvärd för vinet – vilket var den högsta prissatta claret fram till 1900-talets början – än för köpet av tyskfödda James Mayer de Rothschild, Baron de Rothschild, för det då kolossala priset på 4 miljoner franc. Det motsvarar över 2 000 000 euro idag, eller cirka 600 flaskor 1982 Lafite. Därefter blev namnet Lafite Rothschild.
Inte många årgångar kombinerar kvalitet och kvantitet som 1848 gjorde. Château Margaux producerade till exempel 12 000 lådor av ett stort vin, vilket är ungefär samma som den typiska årliga produktionen i dag av slottets grand vin, med minst lika mycket till av Pavillon Rouge.
Revolutionsåret såg publiceringen av William Makepeace Thackerays Book of Snobs, som har många hänvisningar till vin, inklusive en beskrivning av en ”vinfest”: ”Trettio pojkar runt ett bord med dåliga sötsaker, som dricker dåliga viner, berättar dåliga historier och sjunger dåliga låtar om och om igen. ”
Hundrasjuttio år senare dricker snobbar och pojkar fortfarande dåliga viner, berättar dåliga historier och sjunger dåliga låtar vid överhypade auktioner i New York och Hong Kong.
Redaktörens kommentar: Samtliga viner på bilderna dracks (av mig) med stort nöje, vissa var förvisso gamla men fortfarande njutbara, med undantag av de på hyllor som jag tyvärr inte hade möjlighet att smaka.
Stuart George, baserad i London, är grundare och VD för Vins Extraordinaires, som erbjuder fina och sällsynta vinupplevelser och försäljning till företag och privata kunder. Han är också en mycket erfaren vinskribent och redaktör med också en lång erfarenhet från den internationella marknaden för exklusiva viner.
