Att vara en duktig blindprovare eller inte?

Eller: förvirrat om sinnenas förvirring, blindprovning och forskning

Ett litet kåseri, eller öppet brev om man så vill, apropå Mikael Mölstads senaste artikel, som bland annat handlar om hur vi upplever kvalitet och om blindprovning av viner: ”Hjärnan spelar roll när vin ska provas” (kan underlätta förståelsen av texten nedan om man först läser den artikeln)

Bäste Mikael,

Nu senast, i din just publicerade artikel, skriver originellt, som ofta. Att hjärna påverkar sinnenas upplevelse av t.ex. vin är inte konstigt, men du verkar överraskad över att det är så.

Ta ett annat exempel: När du är inne på kvällen och har lamporna tända upplever du allt du ser som gult då? Nej, det tycker man i allmänhet inte. Färgerna verkar ”normala”. Men det är fel. Det är hjärnan som spelar dig ett spratt. Faktum är att vetenskapligt sett så gör glödlampor allt du ser mer eller mindre gult. Men hjärnan förändrar upplevelsen. Precis som att hjärnan påverkar upplevelsen av ett vin beroende på färgen på vinet.

Vad gäller ”blindprovning”, och de goda råd du fick av Bengt Frithiofsson så kan man ju fundera lite på det också. För mig så handlar inte blindprovning om att ”gissa rätt” och att ”vara bättre på att pricka in viner än alla andra”. Det är ingen muskelövning där man ska vinna och slå ner motståndarna. Att prova blint handlar om att försöka bedöma viner så rättvist och förutsättningslöst som möjligt. Utan fördomar och förutfattade meningar. Och väldigt mycket också om att lära sig, lära sig lukta, smaka, och beskriva.

Att prova vin är inte en tävling. Det är en fråga om upplevelser; upplevelser och intryck som man delar med andra. I alla fall för mig. Det är ganska ointressant om man ”prickar rätt” eller inte. Men det är intressant och roligt att diskutera med andra vad man tycker och upplever. Det är en övning i sinnesintryck och ett utbyte med medmänniskor när man diskuterar.

Dina två exempel, det med det röda och vita vinet där provarna påverkas av färgen, och den med den fina respektive enkla etiketten där man påverkas av ett berömt namn visar ju precis på värdet av att prova blint.

Jag misstänker att du till exempel själv inte alls skulle uppskatta viner som, säg, de från Domaine de la Romanée Conti lika mycket ”blint” som när du ser etiketten. Om du istället ärligt vill bedöma kvaliteten på vinet, kan du verkligen göra det hederligt och rättvist om du vet att det är DRC i flaskan?

Det kanske kan vara något att tänka på inför nästa nyhetsprovning på Systembolaget, eller för Allt om Vins stora vinkatalog? Att prova blint eller inte? Och hur pass tillförlitligt blir det om du inte provar blint?

Jag vet inte vilka ”vinproffs” du refererar till när du säger att de de undersökningar du beskriver blivit berömda. Vilken seriös vinprovare som helst skulle i förväg kunnat berätta för dig att resultatet skulle bli som det blev. Den som tror något annat har aldrig vågat sig på att prova viner blint.

Nej, Frédéric Brochet, som gjorde några av försöken, är en seriös forskare och hade verkligen inte som syfte att ”sätta dit” någon (till skillnad från den som tror att vinprovning handlar om att tävla och att vara bäst). Han forskade i hur människans sinnen och människans hjärna fungerar. Och kom fram till ett resultat som var ganska självklart och egentligen banalt. Dvs att ens upplevelse påverkas av ens förväntningar.

Men sedan tappar du väl tråden? ”Kom bara ihåg att det inte är så lätt att lura oss vinkunniga provare.” Det är ju precis motsatsen mot vad du sa tidigare när du sa att du vägrar att ställa upp på (offentliga) blindprovningar om du inte i förväg får veta vad det handlar om. Därför att då är det allt för stor risk att du tar miste.

Men det allra bästa i din artikel är nog din slutsats ”Det finns flera stora undersökningar (vilka då?) som visar att duktiga vinprovare är betydligt bättre på att känna igen finare viner än genomsnittet av konsumenterna.” Jo, jag har till och med hört sägas att de idrottsmän som är vältränade lär springa fortare än otränade hobbymotionärer.