Prosecco är idag världens mest sålda och mest konsumerade mousserande vin, med cirka 700 miljoner flaskor. Det tillverkas i det nordöstra hörnet av Italien i ett område kallat Prosecco. Det mesta av det är ett lätt, en aning sött, lite uppfriskande mousserande vin. Men vissa säger att prosecco faktiskt är ett druvnamn. I Europa var det förvisso ett druvnamn fram till 2009, då det blev en region. I vissa delar av världen är det fortfarande ett druvnamn. Så vad är sanningen? Det beror på. Denna berättelse är ett av många exempel på hur en vinregion försöker skydda något som de tror är deras. Men är det verkligen deras? Eller är det bara ytterligare en version av protektionism?
Jag tror att första gången jag hörde talas om den här historien var runt 2009-2010 i en artikel på JancisRobinson.com. Den förklarade hur proseccodruvans namn förvandladts till namnet på en region. (Artikeln verkar inte längre finnas där, men det finns en annan intressant artikel om prosecco kvar.)
Mycket mer nyligen läste jag om proseccodebatten ”är det en druva? är det en region?” i Wine Spectator i en artikel av Roger Camuto: Prosecco’s Identity.
Detta är en längre version av en artikel publicerad på Forbes.com.
De två proseccolägren
Här är de två lägren i debatten:
Druvnamnslägret: Prosecco är namnet på en druvsort och inte en region. Men 2009 ändrades det officiella namnet på druvan till glera (efter en del debatt om vad man skulle välja), och en region som nu heter Prosecco hittades på.
Regionlägret: Prosecco är ett unikt vin med sin egen tradition och historia som kommer från regionen Veneto. Förändringarna i regelverket 2009 var bara en rättmätig reaktion på att andra regioner och andra länder försökte dra nytta av Venetos proseccos berömmelse, ett enkelt namnskydd.
Idag är diskussionen irrelevant. Lägret ”prosecco är en region” har vunnit.
Men debatten är intressant ur en historisk synvinkel, och det är också en talande illustration av hur vinindustrin genomsyras av protektionistiska initiativ som ibland tar över från rim och reson. Med den kommentaren tror jag att du kan gissa i vilket läger jag sitter.
Italienare verkar särskilt skickliga i det här spelet, men de är verkligen inte ensamma. I Frankrike kan man nu efter vinlagsreformen sätta druvnamnet på etiketten på en flaska vin de france (tidigare kallat vin de table). Men inte om det är ett vin gjort på rieslingdruvan. Alsacearna vill ha det druvnamnet för sig själva. (Men inte bara de. Aligoté, altesse, clairette, gewurztraminer, gringet, jacquère, mondeuse, persan, poulsard, savagnin, sylvaner och trousseau är också undantagna från vdf-etiketter.)
Trots en mycket förändrad (liberaliserad) lagstiftning om plantering av nya vinstockar i nya områden, har Champagne-regionen framgångsrikt motsatt sig alla sådana planteringar var som helst i närheten av deras region.
Det nyliga EU-beslutet om att druvnamnet vermentino enbart får användas i Italien är ett annat: Italians grab Vermentino now (av José Vuillamoz). (En bra text!) Nero d’avola och montepulciano är två andra druvor i siktet. Och så vidare.
En debatt nyligen på Facebook om prosecco gjorde mig nyfiken på att gräva lite djupare.
Prosecco är (var?) namnet på en druva
Min uppfattning är att detta är ett mycket framgångsrikt exempel på att en region ändrar reglerna för att gynna sig själv och utesluta andra. Så här skulle jag beskriva det:
Prosecco är namnet på en druva, eller var åtminstone ett druvnamn under mycket lång tid. Denna druva odlades främst i nordöstra Italien, i regionen Veneto, men inte bara. (Faktiskt går flera olika druvsorter under det ”familjenamnet”.)
Den mest framstående producenten av vin från proseccodruvan var den lilla regionen Conegliano-Valdobbiadene, uppkallad efter två städer nordväst om Venedig.
Under det första decenniet av det nya millenniet (åren fram till 2009) blev proseccobaserade viner allt populärare. Förmodligen hjälpt en hel del av att Paris Hilton lanserade Rich Prosecco 2006, trenden med Aperol Spritz, glansdagarna för Champagne, och den allmänna vurmen för bubbelvin.
Vinproducenterna av prosecco-baserat vin i Veneto gillade inte att andra kunde dra nytta av proseccos (druvan) ökande popularitet, så de ville skapa en appellation för den för att skydda den. Om det finns en appellation får andra inte använda det namnet.
Men det var ett problem:
I appellationsreglerna står det att ett druvnamn inte kan vara en appellation i sig. Prosecco kunde alltså inte bli en DOC.
Vad skulle man göra?
Eller är Prosecco en region?
Den listiga lösningen, implementerad 2009, var denna:
Steg 1: Ändra namnet på druvan.
Druvnamnet prosecco togs bort från det officiella druvregistret. Istället bestämde man att druvans namn officiellt skulle vara glera, en hittills föga använd synonym för druvan. (För övrigt tros prosecco/glera härstamma från Istrien i Kroatien, enligt boken Wine Grapes, inte från Italien.)
Steg 2: Skapa en ny region.
Det råkade finnas en by som heter Prosecco i Veneto. Vad jag förstår hade byn inga vingårdar vid den tiden (osäker på om den har några nu). Det låg inte i distriktet Conegliano-Valdobbiadene, där det mesta av prosecco tillverkades. Men den var turligt nog belägen i regionen Veneto. Så myndigheterna beslutade att ”uppfinna” en ny geografisk region som gavs namnet Prosecco, baserat på bynamnet.
Så nu var Prosecco ett geografiskt namn, och en DOC Prosecco kunde därmed skapas. Namnet prosecco blev ett monopol för regionen. Och alla fick därmed se till att kalla druvan för ”glera” istället. Åtminstone alla inom EU. Till att börja med.
Byn Prosecco och utvidgningen av området
Byn Prosecco (2) låg faktiskt nära Trieste, alldeles i den östra kanten av Italien. Den låg nästan 150 kilometer från DOC Conegliano-Valdobbiadene (1) och producerade inget proseccovin. Den var tidigare en del av Slovenien (och det österrikisk-ungerska riket) där de tillverkade, och fortfarande gör, ett vin som heter ”prosek”. Trieste blev en del av Italien först 1922.
Skapandet av DOC Prosecco (3) innefattade också en stor utvidgning av det geografiska området. Conegliano-Valdobbiadene DOC täckte ett ganska litet område runt de två städerna. Den nya DOC Prosecco-regionen sträckte sig från den slovenska gränsen nästan hela vägen till Verona.
Detta illustreras på Google Map-bilden nedan.
Landskapet i det ursprungliga Conegliano-Valdobbiadene-området är ganska kuperat, ibland med branta terrasserade vingårdar. Mycket av marken i den nyligen tillagda utökade DOC är platt, av helt annan typ.
Dessa regeländringar skrevs in i lag av den dåvarande jordbruksministern i Berlusconis regering, Luca Zaia, en politiker från Lega Nord (tidigare Forza Italia). Han föddes i Conegliano och är nu president i regionen Veneto. Det verkar helt klart ha varit ett drag till stöd för hans hemtrakter.
Vittgående konsekvenser
Att Prosecco nu är en DOC (med vissa DOCG-systerregioner) har betydande konsekvenser. Det är ett skyddat namn i EU, och druvnamnet prosecco kan inte längre användas. Och eftersom EU aktivt skyddar sina geografiska beteckningar genom handelsavtal är prosecco förbjudet som druvnamn i allt fler länder. Det är givetvis nu också förbjudet att kalla ett vin för prosecco om det inte kommer från DOC Prosecco.
Nya Zeeland skrev nyligen på ett handelsavtal med EU som (bland annat) innebär att de om några år inte längre kommer att använda det druvnamnet och inte längre kommer att göra ett vin kallat prosecco.
Australien är den plats av betydelse som fortarande håller emot och inte har övergett prosecconamnet för druvan. Druvan är också planterad i Argentina och några andra länder, men jag vet inte i vilken utsträckning.
Australien, det land med mest prosecco/glera planterat, som för närvarande säljer vinerna (åtminstone inhemskt) under namnet prosecco, måste snart överväga sina alternativ.
Det är också intressant att notera att även i Italien använder man fortfarande ibland prosecco som namn på druvan. Bilden nedan kommer från en italiensk onlinebutik som säljer prosecco och där druvan anges som ”prosecco”.
Ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser
Att prosecco nu säljer cirka 700 miljoner flaskor har givetvis haft en mycket positiv inverkan på ekonomin i regionen. Det har skapat sysselsättning och välstånd som inte fanns tidigare.
Men det finns också en annan sida av detta, som man hör talas om mer sällan.
Att tillfredsställa stora nya efterfrågan på proseccodruvor, som nu kallas glera, har inneburit stora nyplanteringar av vinstockar. Jordbruksmark och skog har ersatts av vingårdar. Detta har skapat problem med jorderosion, vattenresurser, biologisk mångfald, vingårdssprutning som förorenar bostadsområden etc. Detta diskuteras till exempel här: A Copenhagen Business Scholl CBS Wire-artikel: Bursting the bubble of success: How a global phenomenon changed a district into a bio-poor zone and created inequality och i en relaterad forskningsartikel: Bursting the bubble? The hidden costs and visible conflicts behind the Prosecco wine ‘miracle’ av Stefano Ponte.
Det finns en annan intressant forskningsartikel om hur man skulle kunna sälja mer prosecco, publicerad kort efter namnbytet, som i förbigående beskriver modifieringen av druvnamnet och sedan fortsätter med att diskutera hur prosecco kan marknadsföras mer effektivt: Strategies and Intepreting Models of a Reformed DOC: the Prosecco Case Study.
”Men Prosecco har alltid syftat på vinerna från Veneto” – Har det?
Många håller inte med om denna beskrivning. Istället brukar de säga att prosecco alltid (under lång tid) har varit namnet på vinet. Det har hävdats att det har varit en DOC mycket längre än 2009. Det förefaller mig vara ett missförstånd. Argumentet följs ofta upp med att också säga att det bygger på en lång historia och tradition av ett distinkt vin.
Vin har utan tvekan gjorts här sedan romartiden, men att detta skapar en historisk bas för DOC Prosecco är tveksamt. ”På 1800-talet var vinodling fortfarande en sekundär verksamhet i detta område och småskalig produktion var främst inriktad på egenkonsumtion. Denna situation förblev relativt oförändrad fram till 1960-talet” enligt Stefano Pontes artikel som refereras till ovan. Och det är tämligen tveklöst att vinet såldes som en produkt från druvan prosecco (om en druva eller namn alls nämndes) och inte som något kommande från en ”Prosecco-region”.
Det är också svårt att se hur ”tradition” kan vara ett hållbart argument när det traditionella produktionsområdet var en liten region nära Conegliano-Valdobbiadene cirka 40 km bred medan området nu sträcker sig över 250 km öster till väster. Eller, för den delen, den nyligen lanserade proseccorosén. Baserad på pinot noir. En ny uppfinning. Vilken tradition?
Ett historiskt perspektiv
Jag har inte tillgång till historiska arkiv i Italien, så jag kan inte gå till källan. Men jag har ett omfattande bibliotek med vinböcker som sträcker sig några år tillbaks.
Det verkar som att det under ganska lång tid, långt före 2009 års förordning, har funnits en DOC kallad Conegliano-Valdobbiadene, som idag är den mest prestigefyllda delen av Proseccos ”region”. Det officiella namnet kan ha varit DOC Prosecco di Conegliano Valdobbiadene. Ja, möjligen kanske med prosecco i namnet, men som druvsort. Men mer sannolikt bara kallat DOC Conegliano-Valdobbiadene. När jag kontrollerar detaljerna upptäcker jag att Conegliano Valdobbiadene beviljades DOC 1969 en av de tidiga DOC:erna (och uppgraderad till DOCG 2009, när DOC Prosecco uppfanns ). Sättet det är formulerat, med ordet ”prosecco” (Prosecco di Conegliano-Valdobbiadene), gör det tydligt att vad som menas var prosecco (druvan) med ursprung från (regionen) Conegliano Valdobbiadene.
Det har tydligen också funnits en IGT med namnet prosecco: Prosecco delle Venezie IGT. Men återigen, det är så de i Italien benämner ett druvsortsnamn i italienska appellationer. Precis på samma sätt som att det finns Merlot delle Venezie IGT eller Chardonnay delle Venezie IGT. Det är alltså ungefär samma sak som att säga ”merlot från Napa Valley”, ”pinotage från Stellenbosch” eller ”chardonnay de Bourgogne”.
En titt i referensböckerna
Jag var nyfiken på att veta mer. Speciellt eftersom vissa människor sa, ”Prosecco har varit en region sedan urminnes tider (eller åtminstone 1800-talet)”.
Eftersom internet är mindre givmild med info från 15-20 år tillbaks, kanske jag missar något när jag inte kan hitta något omnämnande av en proseccoregion före 2009. Så jag tog fram några gamla (och nya) böcker för att se vad de säga.
Låt oss börja med den stora uppslagsboken om druvor, Wine Grapes av Vuillamoz, Harding och Robinson (2012): Slå upp glera och det står ”se prosecco”. Och under prosecco: ”Den dominerande, ganska neutrala druvan för Prosecco mousserande vin, troligen istrisk. Vilseledande bytt namn till glera av kommersiella protektionistiska skäl.” En bra sammanfattning.
Wines of Italy, av Michele Shah (2006): Den listar prosecco under druvsorter (men inte glera). Den listar också flera DOCG och DOC:er, inklusive DOC Prosecco di Conegliano-Valdobbiadene, beskriven som gjord på prosecco, verdisio, bianchetta, perera och prosecco lungo.
The Oxford Companion to Wine (2006), red. Jancis Robinson: ”Prosecco, vit druvsort med ursprung i Veneto-regionen.”
Hugh Johnson’s Wine Companion (1983): Den listar inte en DOC Prosecco men den har DOC Prosecco di Conegliano-Valdobbiadene med beskrivningen ”den inhemska proseccodruvan ger ett ganska stramt och charmlöst gulaktigt torrt vin men fungerar bra när man gör det kolsyrat”. 2009 års utgåva noterar också, ”lättsamma konsumenter över hela Italien tenderar att använda termen ’prosecco’ som ett sätt att beställa vilket som helst bubbligt vin”.
Vino av Burton Anderson (1982), pionjären inom seriöst skrivande om italienska viner, nämner det som en druvsort men nämner inget alls om glera. Han noterar det också som huvuddruvan i DOC Prosecco di Conegliano-Valdobbiadene och nämner att Prosecco också finns som ett stilla vin (det gör det fortfarande). I Burtons nyare The Wine Atlas of Italy (1990) saknas glera också som ett druvnamn, men prosecco är noterat som den druva som används i DOC Conegliano-Valdobbiadene.
New Encyclopedia of Wines and Spirits av Alexis Lichine (1974): ”Prosecco di Conegliano-Valdobbiadene (D.O.C): Ett behagligt vin gjort av proseccodruvor.” Vidare: ”Det är känt som antingen Prosecco di Conegliano eller Prosecco di Valdobbiadene.” Vin gjort på prosecco i Valdobbiadene.
The World Atlas of Wine av Hugh Johnson (1971): ”Prosecco från Conegliano Valdobbiadene; vitt vin, sötare eller torrare, stilla eller mousserande, gjort på druvan Prosecco”. Eller 1977 års upplaga: ”Conegliano-Valdobbiadene specialiserar sig på Prosecco”, tydligt refererande till druvans namn.
Och Chardonnay då?
Ja, hur är det med Chardonnay (med stort ”C” som i ett ortnamn)?
Tänk dig detta:
Tänk om det fanns en by som heter Chardonnay någonstans i Frankrike? Tänk om fransmännen…:
A) beslutade att ändra det officiella namnet på chardonnay till morillon (en existerande föga känd synonym för chardonnay), och
B) skapade en appellation kallad ”AOP Chardonnay”, som täcker till exempel större delen av östra Frankrike (inklusive Bourgogne)?
Med samma logik skulle de då ha monopol på ”Chardonnay”.
I själva verket, ja, det finns faktiskt en by som heter Chardonnay…
Skulle inte det vara samma sak? Den enda skillnaden är att chardonnay finns planterad lite mer utbrett runt om i världen.
Konsumenternas förväntningar
Ett annat argument som stöder Prosecco som ett berättigat namn för den skyddade regionen är baserat på konsumenternas uppfattning och förväntningar och lyder så här:
”Konsumenter som köper prosecco förväntar sig en viss typ av vin, med en specifik stil, som kommer från en specifik plats.” Jag är inte så säker. Jag undrar hur många av de konsumenter som köper ett glas eller en flaska prosecco det är som vet (eller bryr sig om) var det kommer ifrån. Eller vill de helt enkelt ha ett mycket ”prisvärt” kolsyrat vin som är lätt och uppfriskande?
Det verkar till och med vara fallet i Italien där konsumenter ofta frågar efter ”prosecco” när de syftar på ett billigt mousserande vin. ”Det är bara ärligt att erkänna att många italienare också använder namnet ”Prosecco” utan att mena något särskilt, och ber vinkyparen eller sommelieren på deras favoritkrog eller bar om ett glas ”Prosecco” eller en ”Prosecchino” och (…) ganska ofta duger vilket mousserande vin som helst.” (Native Wine Grapes of Italy av Ian d’Agata (2014))
”Varför attackera en framgångsrik vinregion”?
Vissa kanske tror att jag på något sätt ”attackerar” regionen och producenterna av Prosecco. Så är inte fallet. Och den här artikeln kommer knappast att göra den allra minsta lita förändring i de hundratals miljoner flaskor med prosecco som säljs.
Målet är helt enkelt att klargöra historien om denna appellation, denna ”region” och DOC. Den är ibland grumlig och ofta avgjort politisk. Det är ett bra exempel på hur vinregioner antar ett protektionistiskt förhållningssätt för att få en kommersiell fördel. (Ja, jag anser att monopolisering av druvnamnet prosecco är ett protektionistiskt initiativ.) Inget jag skriver här kommer dock att förändra eller minska proseccos fantastiska framgång.
Det är viktigt att förstå historien och viktigt att förstå hur vinreglerna kommer till och hur de fungerar. Att förstå det kanske kan bidra till att utveckla bättre vinregler i framtiden.
Det är också viktigt med tanke på andra senare regeländringar, t.ex. att druvnamnet ”vermentino” nu är förbjudet i Frankrike och endast kan användas i Italien, om man ska lita på nyhetsrapporteringen. Det finns många, många andra exempel på vinregleringar som gjorts med en liknande protektionistisk teori (och ibland tveksam eller vilseledande logik).
Kungen är död. Länge leve kungen.
Det är ganska uppenbart för mig att före 2009 syftade ”prosecco” alltid på druvsorten, ibland i samband med Conegliano-Valdobbiadene-regionen. En druva som aldrig var exklusiv för nordöstra Italien.
Detta är naturligtvis irrelevant.
Idag är det en DOC- och DOCG-region i Veneto.
Men det är fortfarande svårt att tro på argumentet att denna beteckning bygger på en lång tradition och en unik karaktär. DOC i Conegliano-Valdobbiadene var relativt begränsad, med 20 miljoner flaskor, enligt OCW, från en liten region runt de två städerna Conegliano och Valdobbiadene. Som nämnts täcker Prosecco-regionen idag ett mycket stort landområde, från gränsen till Slovenien nästan hela vägen till Verona. De tillverkar nu 600-700 miljoner flaskor.
Det får mig att undra om Conegliano-Valdobbiadene och Asolo (den andra DOCG-proseccon) idag kanske vore bättre tjänade av att inte associera med prosecconamnet. Kanske ångrar de denna sammankoppling? (Se till exempel Col Vetoraz, en prosecco som inte vill bli kallad prosecco, på BKWine Magazine.) Är det ytterligare ett exempel på beaujolais nouveau-effekten? Något blir oerhört framgångsrikt, men kvaliteten är inte riktigt i nivå och drar ner hela regionens rykte. Det finns förvisso en del väldigt bra viner från Prosecco och framför allt Conegliano-Valdobbiadene, men kanske inte 700 miljoner flaskor av det.
(Förresten, det finns ett sött kroatiskt vin som heter Prošek som Italien gärna vill förbjuda, trots att Prosecco var en slovensk by i Österrikiska-Ungerska Imperiet – vilket inkluderade både Slovenien och Kroatien – fram tills ganska nyligen. Rättslig process pågår.)
Fakta om prosecco
Det finns flera olika prosecco-appellationer:
- Prosecco DOC, den största som täcker hela området
- Prosecco Treviso DOC
- Prosecco Trieste DOC
- Asolo Prosecco / Colli Asolani Prosecco Superiore DOCG
- Conegliano-Valdobbiadene Prosecco Superiore DOCG
- Conegliano-Valdobbiadene Prosecco Superiore di Cartizze DOCG
Detta är ungefär i ordning efter prestige (och kanske ”kvalitet”). Det finns, i vissa fall, ytterligare tillägsbeteckningar: Cartizze, Rive, Sui Lieviti.
Huvuddruvan är glera, tidigare känd som prosecco.
Ytterligare druvor:
- verdiso
- bianchetta trevigiana
- perera
- glera lunga (tidigare prosecco lungo)
- chardonnay
- pinot bianco
- pinot grigio
- pinot nero
Pinot nero (pinot noir) introducerades nyligen som en godkänd druva när de lanserade ”prosecco rosé”.
Det finns fyra olika typer av prosecco:
- Spumante, mousserande
- Rosé
- Frizzante, lätt mousserande
- Tranquillo, stilla vin utan bubblor
Det mesta prosecco görs med charmatmetoden, även kallad cuve close, martinotti eller italienska metod. Den andra jäsningen, den som ger bubblorna, görs i en tank. En del prosecco görs med den ”traditionella” metoden med den andra jäsningen på flaska.
Den totala produktionen av prosecco är cirka 700 miljoner flaskor. Detta gör det till det mest sålda mousserande vinet i världen, även om champagne är större i värde. År 2021 buteljerade man 627,5 miljoner flaskor med Prosecco DOC. Lägg till detta de andra appellationerna av prosecco, och du kommer någonstans runt 700 miljoner. Så prosecco gör mer än dubbelt så många flaskor som Champagne, och även mer än Champagne och Cava tillsammans.
Prosecco-området har under de 13 åren sedan 2009 blivit allt större. Enligt Seven Fifty Daily har det nu nått 28 100 hektar, nästa lika mycket som Champagneytan. Det är inte helt klart om denna siffra inkluderar de två DOCG-områdena eller inte. DOCGs täcker cirka 8500 ha, vilket gör att jag skulle förmoda att dessa borde läggas till; alltså Prosecco uppgår då till mer än 36 000 ha.
Avkastningen är välkänt hög, begränsad till inte mindre än 18 000 kg/ha men med en möjlighet att överskrida detta under vissa villkor. (Champagne, som redan är känd för sin höga avkastning ligger vanligtvis runt 10 000-12 000 kg/ha.)
Res
Ett bra tillfälle att smaka god prosecco är om du kommer med på en vinresa till Veneto, Valpolicella, amarone med BKWine.
Res till världens vindistrikt med experterna på vin och specialisten på vinresor.
Bättre och godare vinresor. BKWine vinresor.
2 svar
Bra skrivet. jag kommer inte ihåg att jag läste något om Prosecco under Munskänksutbildningar på 90-talet. Varthelst man blir bjuden hem till någon så bjuds det på detta bubbel som entré, mest för att det är billigt. Kommer långt ner på skalan över bubbelviner, oftast sött. Jag har haft tillgång till specialimport av champagne från små familjefirmor och Prosecco kan närmast liknas med champagne som Beaujolais Nouveau med ”riktig” Beaujolais.
Ja, det har du nog rätt i. På 90-talet var det ett marginellt vin, fanns inte mycket prosecco (glera) planterat då.