Uppenbarligen är supertoscanare fortfarande ett gångbart begrepp. De första producenterna av dessa rebell-viner har nyligen grundat en förening, Comitato Historical Super Tuscans. Medlemmarna är 16 till antalet. De har alla gjort en berömd supertoscanare före 1994, och de ligger samtliga i Chianti Classico.
Det allra första vinet som gjorde uppror mot druvreglerna i Chianti kom 1968 och det var Vigorello, en 100 % sangiovese från San Felice. Vinet klassades ner till bordsvin (vino da tavola) eftersom reglerna i Chianti på den tiden krävde en viss mängd gröna druvor i vinet.
Sedan följde Tignanello med 20 % bordeauxdruvor och Solaia med enbart bordeauxdruvor. 1994 införde man den geografiska indikationen Toscana IGT som många supertoscanare använder idag. Före 1994 såldes de alla som vino da tavola.
Kanske kan detta få stopp på marknadsförarnas bedrägliga otyg att kalla vilket enkelt vin som helst med lite cabernet i för ”super tuscan”. Ett vin från Toscana blir inte automatiskt en supertoscanare bara för att det innehåller lite franska druvor. Det ska vara ett vin av mycket hög kvalitet och oftast mycket dyrt, i de ursprungligas anda.
Läs mer: Decanter
Res: Kom på vinresa till Toscana med BKWine.
Läs: Läs vår bok om Toscanas viner.
