Alsace har fått sina första grand cru-viner med pinot noir. Fram till nu har Alsace röda druva varit bannlyst från denna kategori. Men inte längre. I alla fall inte från två av dem. Röda viner från Kirchberg de Barr och Hengst i Wintzenheim har nu statusen Alsace grand cru. Reglerna sätter maximal avkastning till 40 hl/ha (de vita vinerna från samma vingårdar har 50 hl/ha).
Alsace har ju en mängd olika druvor men fyra av dem har en särställning som ”ädla”: riesling, gewurztraminer, pinot gris och muscat. Enbart från dessa får man göra grand cru-vin.
De fyras monopolställning börjar dock luckras upp. För några år sedan fick grand cru Zotzenberg lov att använda sylvaner. Och nu tillåts alltså pinot noir i två grand cru-viner. Pinot noir ökar i Alsace. Fler och fler konsumenter uppskattar den lätta, ibland eleganta, stilen som röd Alsace har och druvan tas mer och mer på allvar producenterna. Vinerna blir mer och mer intressanta.
Alsace har totalt 51 grand cru-vingårdar.
Läs mer: terredevins
Läs: Läs mer om Alsace i BKWines bok Vinlandet Frankrike.
– – –
En kommentar om ”grand cru”:
”Grand cru” är ett förvirrande begrepp. Det kan vara en appellation, en klassificering eller ingenting alls.
I Alsace: Grand cru i Alsace är en del av appellationssystemet och betecknar (under vissa förutsättningar) specifika vingårdar.
I Bordeaux: Grand cru i Bordeaux är (vanligtvis) en klassificering (vilket är något helt annat än en appellation). Det hänvisar vanligtvis till klassificeringen ”1855”. Detta är en klassificering av slottets ”varumärke” eller själva byggnaden. Den har ingen direkt koppling till vingården. Det är liknande (men något annorlunda) för klassificeringarna i Saint Emilion och Graves. Läs mer om Bordeaux-klassificeringen här.
I Bourgogne: Grand cru i Bourgogne är en del av appellationssystemet och syftar alltså på specifika vingårdar, ofta ägda av flera ägare, precis som i Alsace.
I Champagne: Grand cru i Champagne (tillsammans med premier cru) var förr en prissättningsmekanism för att centralt styra priser på druvor. Den centrala prissättningen övergavs på 90-talet och ”grand cru”-etiketten övergavs som begrepp 2004, så det har inte längre något officiellt värde. Men det är fortfarande tillåtet att sätta ut på etiketten och – med goda skäl (ibland) eller inte (för det mesta) – ger det mycket prestige till byarna som har det. Läs mer om Champagne grand cru här.
I några andra sällsynta fall (quarts de chaume, Provence) används också ”grand cru”.
