Fransmän lägger ibland allt för stor vikt vid ordmagi och värdet av appellationer, vilket denna historia illustrerar väl. Det är bara en av flera som handlar om AOC-beteckningar och ordboxning: 2003 lanserades en ny appellation, med godkännande av INAO: AC Chaume Premier Cru, inom Coteaux du Layon. (Det är svårt att förstå hur INAO kunde ge den sitt godkännande till att börja med.) Det var en AC för söta vita viner strax söder om staden Anger.
Grannarna var dock inte glada, eftersom det sedan länge funnits en appellation, och en mycket prestigefull sådan (om än i stort sett okänd utom för verkliga vinnördar): Quart de Chaume. Producenterna i QdC tyckte (inte överraskande) att ”Chaume Premier Cru” kunde ge intrycket att Quart de Chaume, utan Premier, vore något mindre prestigefyllt (i verkligheten är det snarare tvärt om).
Så de tog ärendet till domstol. Och vann.
Chaume Premier Cru annullerades därmed 2005 och försvann. Men vinodlare ger inte upp så lätt (då vore de nog inte vinodlare) så de försökte igen: 2007 lanserade man appellationen Coteaux du Layon Chaume. Men inte heller detta gick bra. Man fick mothugg och förlorade, så även denna beteckning annullerades i maj 2009.
Men, som sagt, en vinodlare ger inte upp när det gäller ordmagi och annat som har med appellationer att göra. (Tänk t.ex. på historien med Saint Emilions nya klassificering som varit fem (?) gånger i domstol och även uppe i franska parlamentet.) Det senaste förslaget, läser vi i Decanter.com, är att Quart de Chaume ska bli en ”Grand Cru” och Chaume-kort-och-gott ska få bli en ”Premier Cru”.
INAO har inte gett sitt godkännande ännu och det kan ju tänkas att någon inte håller med, men det verkar som om det finns chans för att det ska fungera. Tänk om franska vinodlare spenderade lite mer tid på att tänka på sina kunder och lite mindre tid i rättegångar och med appellations-ordmagilekar. Då kanske de skulle sälja sina viner lite bättre. www.decanter.com
