Vi var nyligen på den ekologiska vinmässan Millésime Bio i Montpellier.
Det är en mässa som är ganska annorlunda jämfört med de flesta andra. Till att börja med är det ju förstås bara ekologiska viner (eller nästan ekologiskt, även producenter ”i konversion” får vara med). Sen har alla utställare var sitt ”bord”. Det är inga stora, eller mindre stora montrar – alla har just ett bord. Lika stort för alla. Ger på nåt sätt ett lite extra ”demokratiskt” intryck. Men det gör även att man slipper vada igenom mängder med gigantiska men ointressanta montrar innan man hittar fram till just det där intressanta. Och mycket intressant fanns det.
Självklart är det inte så att alla ekologiska viner är intressanta, eller ens bra. Men nog verkar det som att andelen intressanta producenter var högre än på många andra mässor – vare sig man är intresserad av eko-viner eller inte. Det var lika mycket ett tillfälle att hitta nya spännande producenter som att upptäcka nya.
Här är lite axplock:
— Terre des Chardons – en biodynamisk (ibland väldigt biodynamisk) producent i södra Rhôndalen
— Domaine de la Crois Senaillet – i Bourgogne / Macon med mycket mineraliga viner och en cuvée gjord helt och hållet i de där märkliga äggformade jästankarna
— Domaine Freyburg – I Alsace, mycket överkomliga viner, och i färd med att göra ett intressant jämförande projekt om biodynami
— Chateau de Gaure – Limoux och La Tour de France, en del intressanta, och även märkliga, cuvéer
— Domaine Boucabeille – en kraftfull Roussillon-producent
— Alain Chabanon – en väletablerad Languedoc-talang med en märklig merlot-cuvée, och en hel del andra bra viner
— Clos de l’Anhel – ung och ambitiös egendom i Languedoc
— Jean-Babtiste Senat – en utflyttad parisare som gör eleganta viner
— Daniel le Conte de Floris – en journalist konverterad till vinodlare konverterad till vinbarspatron (i Pézenas) med viner med helt omöjliga namn
— Mas des Agrunelles – ett ungt par som driver tre olika (små) familjeegendomar (MdA, Mas Nicot och Dom. La Marelle)
— Henri Milan – en veteran i Provence nära Aix
— Chateau Haut Garrigue – ungt irländskt par som slagit sig ner i Bergerac
— Domaine Pialentou – en halvsvensk producent i Gaillac som gjort stora framsteg det senaste decenniet
— Domaine Tour des Vidaux – en tysk producent i Provence med ett stort (stort!) skägg
— Domaine Pithon-Paillé – en återuppstånden loireproducent som gör mycket bra vita och röda viner
— Manoir de la Tête Rouge – några nästan-torra vita viner och ett par mer seriösa viner
— Domaine Virgile Joly – en ganska ny Languedocproducent (Montpeyroux) med bl.a. en märkligt cuvée som beskrivits som Languedocs Jura-vin
— Domaine Chateau de la Selve – ett mycket ungt par i, av alla ställen, Ardèche
— Domaine Paire – gör en seriös Beaujolais och ett vin med den underbart namngivna men nu utdöda appellationen Bourgogne Grand Ordinaire
— Chateau Pech-Latt – en pålitlig källa för bra languedocviner
— Domaine Grand Guilhem – allra längst bort i Languedoc med charmiga viner och charmiga chambres d’hôtes
— Domaine Zelige-Caravent – en nystartad Pic Saint Loup-producent (Languedoc) som bl.a. gör Zazou de Zanzibar! Kör på, får man nog säga!
— Cascina Corte – en Italienare i Piedmonte med viner med ovanligt bra kropp
— Domaine de la Croix Vanel – utmärkta viner med viner märkta av terroir i Languedoc
— Domaine Turner-Pageot – en australisk-fransk start-up med stora ambitioner
— Domaine Coston – kommer att göra vin på den mark som Robert Mondavi inte fick lova att köpa för några år sedan (inte deras fel!)
— Domaine Costeplan – några ganska lätta vita och en del mer substantiella röda
