Man bör bedöma eko-vinerna efter deras kvalitet, inte efter en filosofi
Har vinkonsumenten större förväntningar på ekologiska viner? Ibland känns det så. Det ska man inte ha. Det är alltid producenten / vinmakaren som avgör hur vinet kommer att smaka och hur hög kvaliteten kommer att bli. Det är därför på sätt och vis irrelevant om vinet är ekologiskt eller inte.
Hur man arbetar ute på fältet påverkar naturligtvis kvaliteten, men det betyder nog mer för karaktären på vinet om man håller nere avkastningen (samma regler gäller för ekologiska som konventionella) än om man använder svavel och koppar (de ekologiska) eller syntetiska produkter (de konventionella) för att bekämpa svampsjukdomar.
Det spekuleras i om de ekologiska vinerna tappar i efterfrågan. Det stämmer. Kanske. Enligt Systembolaget så ökar de fortfarande men ökningen är mindre. Detta är naturligt och förmodligen en övergående svacka.
Den första euforin över en ny kategori viner har lagt sig. Ekologiska viner är inte längre kuriosa utan viner som nu kan köpas överallt och som finns i alla distrikt och prisklasser. Och de blir fler och fler i rasande fart.
Är vinet gott?
Jag tror helt enkelt att det är dags att låta de ekologiska vinerna bara finnas. Inte särbehandla dem, inte ha separata provningar, inte speciella avdelningar i butiken. För de har ju egentligen ingenting gemensamt vad gäller stil. Stilen bestämmer vinproducenten och i viss mån ursprunget.
De smakskillnader som ändå kan finnas mellan ekologiska och ”konventionella” viner beror snarare på arbetet inne i vinkällaren. Hur mycket svavel och andra tillsatser man har haft i vinet och vilka tekniska ingrepp man har gjort under vinifikationen.
Det är enormt stor skillnad mellan hur en ekologisk producent jobbar i vinkällaren jämfört med en annan. Visserligen finns det regler men de är generöst satta och en icke-ekologisk odlare skulle mycket väl kunna jobba ”strängare” i källaren än en ekologisk odlare.
Tre sorters ekologiska konsumenter
Vilka människor är det egentligen som köper de ekologiska vinerna? Jag tror man kan dela in eko-konsumenterna i tre grupper:
1) Sådana som även köper ekologiska grönsaker och andra ekologiska livsmedel. Personer som helt enkelt har en ekologisk livsstil. Kvaliteten på vinet har mindre betydelse.
2) Sådana som vill gynna de ekologiska producenterna för att de tycker att dessa gör att bra jobb som bör uppmuntras. Men de dricker konventionella viner också.
3) Sådana som väljer vin efter vad de tycker om eller har blivit rekommenderade och där vissa viner de väljer ibland råkar vara ekologiska.
Grupp tre är den stora gruppen idag vilket är helt naturligt. Dessa konsumenter ska dock inte lura sig och tro, vilket många gör, att bara för att en producent är en känd och respekterad kvalitetsvingård så odlar man ekologiskt, fast att man inte är certifierad. Man hör ofta påståenden som ”de flesta högklassiga vinproducenter arbetar ekologiskt, fast de sätter inte ut det på etiketten”. I de allra flesta fall är detta inte sant.
Sympatiska certifikat
Mer och mer känner jag sympati för de odlare som certifierar sig. Det har tagit på sig ett långsiktigt engagemang. De vet att det kan bli tufft vissa år men alltefter som så blir vinrankan starkare och starkare. Är man inte certifierad är det alldeles för lätt att göra det lätt för sig.
Jag blir irriterad på uttalanden som till exempel det här som Systembolaget nyligen skrev i ett pressmeddelande: ”Vissa produkter klarade inte ekologisk certifiering detta år (2012) p.g.a. att man blivit tvungen att bespruta odlingarna för att klara skörden.” Det handlar inte om ett år.
Man förlorar direkt sin certifiering om man besprutar syntetiskt – om man gör minsta avsteg från de ekologiska reglerna – och är tillbaka på ruta ett. Man måste alltså börja om med sin konvertering som tar tre år. Det är som att kasta bort allt det ekologiska arbete man gjort tidigare och att slänga bort sin ekologiska kredibilitet. Och få tillåter sig att göra så.
Visst har de syntetiska produkterna blivit mindre farliga. Men man ska inte lura sig där heller. Produkter som godkänds idag inom EU anses ha en acceptabel risk. Det betyder att de inte ska vara farliga för användaren (vinbonden) OM man använder rätt skyddsutrustning, vilket ofta innebär skyddskläder av kosmonaut-typ, som täcker hela kroppen. Att hantera syntetiska kemiska produkter är ingen barnlek. För många vinproducenter är det just omtanken om de anställda eller om familjen som gör att de ställer om till ekologisk odling.
Dagens tillåtna produkter får lov att vara farliga för bin och andra insekter och även för grundvattnet om de når dit. Ett tips är att hålla sig borta från en vingård som nyligen besprutats med syntetiska produkter. (De ekologiska besprutar förstås också men deras produkter är, om än inte helt miljövänliga, mindre farliga för människor).
Inget är ju svart och vitt, inte heller denna diskussion.
Men visst är det bra att naturen är så fiffig? Om man håller nere avkastningen och inte överbelastar vinrankan, ja, då har man större chans att samtidigt nå två mål: man får mer karaktär i sitt vin och man har en vinranka som kräver mindre besprutning.
Elementärt!
