Till barrikaderna! Mer tanniner till folket!
Hur förklarar man skillnaden mellan ett ”kvalitetsvin” och ett ”enkelt” vin? Försök, så får ni se hur svårt det är.
Och fråga folk som ställts inför utmaningen att känna skillnaden på ett enkelt och ett bättre vin i en blindtest så får ni höra att det minsann inte är så självklart det heller. Inte ens om det billigaste viner kostar 1,90 euro och det dyraste 25 euro. Tänk på kroppen, brukar jag säga. Känslan i munnen, fylligheten, eftersmaken. Allt hänger på strukturen.
Om man tycker om ett vin eller inte är en smaksak, vilken kvalitetsklass vi än pratar om. Jag inbillar mig (men jag kan ha fel) att strukturen på vinet kan bedömas lite mer objektivt. Ett kvalitetsvin har en bra syra. Vinet känns friskt och spänstigt. Ett rött kvalitetsvin har tanniner. Antingen finns de diskret i bakgrunden eller så är de mer framträdande. Visst finns det kvalitetsviner med låg halt av tanniner. Beaujolais t ex kompenserar detta med en bra fruktsyra.
Jag är själv en tannin-människa. Jag tycker om tanniner. När franska odlare säger, vilket de gör med jämna mellanrum, att folk snart kommer att vänja sig av med att dricka tanninrika viner (de skyller på att Nya Världens varmklimatsviner är alldeles för mjuka), då blir jag orolig. Då får jag lust att ställa mig upp på barrikaderna och ropa ”Mer tanniner till folket”!
Nu är ju problemet att ”folket” inte vill ha tanniner. I alla fall inte de som dricker billiga viner. Tittar man på vad som finns på Systembolaget så vill folket ha mjuksliskiga viner med bärsötma. Sötman kan vara inbillad (hög alkohol t ex ger en söt förnimmelse) eller verklig. Ofta är den i allra högsta grad verklig. En del röda viner på Systembolaget har 10 gram socker eller mer per liter. Jag ryser.
Men förkärleken för mjuka, runda viner fortsätter även i lite högre prisklasser. Titta bara på succén med Amarone som ofta har 7-8 gram restsocker. Nu kan visserligen ett vin klara lite restsötma om tanninerna finns där. Jag har druckit vintage port med 100 gram socker med tanniner som gjorde att vinet kändes nästintill torrt.
Vad konsumenter vill ha ska konsumenter få, så vinproducenterna idag är helt fixerade vid att få mjuka tanniner i sina viner. Tannin är definitionsmässigt något strävt, bittert. Men nu har man lärt sig att göra det sträva mjukt. Och för all del, det är skönt att slippa sandpapper. Men det får inte gå för långt. Jakten på de mjuka tanninerna bedrivs ibland in absurdum. Att ”arbeta” med tanninerna under vinifieringen, att se till att de integreras i vinet och inte stör vindrickaren, har blivit vinmakarens viktigaste uppgift.
På mig tänker ingen. Jag störs av att tanninerna inte känns.
Tanniner finns i skal, kärnor och i stjälkar. Under hela tillverkningen har man ansträngt sig för att få ett mjukt och fint vin. Och så lägger man detta vin på ekfat. Och vad händer då? Jo, då dyker det upp nya tanniner!
Dessa finns i ekfaten, visserligen i mindre mängd, men ändå märkbara. Dessa tanniner är viktiga, de hjälper bland annat till att förbättra färgstabiliteten. Och tack vare de kemiska reaktioner som sker mellan tanninerna och antocyanerna så kommer faktiskt vinet att upplevas som mjukare efter sin tid på fat trots tillförseln av nya tanniner.
Så mjukheten är räddad.
Tyvärr.
Och du, hur vill du ha dina tanniner?
[box type=”info”]Vad tycker du? Skriv en kommentar nedan! Det här en av alla de olika saker som vi ibland diskuterar med vinmakarna på våra vinresor. Varför inte komma med på en BKWine-vinresa själv?[/box]
2 svar
Jag kan tyvärr inte annat än att hålla med dig, Britt.
Jag brukar skämtsamt säga att jag föredrar viner som kan ”vrida nacken av middagsvildsvinet självt” – och då krävs något annat än (enbart) restsötma, hög alkohol och (över-)mogen frukt.
Min inställning är delad:
a) Vinbönderna måste tänka på sin ekonomi, och behöver självfallet sälja det de producerar. Vill ”marknaden” ha sött&bärigt så kommer det att produceras.
b) Men är det verkligen ”alla” som vill ha sött&bärigt? Både Danskar och Norrmän är vana vid vin med mer ryggrad. Och de nya marknaderna i Asien synes gilla tanniner (enligt vissa pga deras vana att dricka thé).
Jag tror faktiskt det var i BKwines jag läste ett citat av en Amerikansk vinproducent ”I ett land som uppfunnit ketchup och coca cola kommer det naturligtvis ta ett tag innan vi vant oss vid mer ”Europeiska” smaker”.
Samtidigt vill några vinbönder i världen fortfarande göra fantastiska, strukturerade viner.
Av naturliga skäl kommer marknaden att ”styra”. Men jag hoppas (ber?) om att den ”kvarvarande” vindrickardelen som ´gillar tannin kommer att motsvara åtminstone 20-40% av världens vindrickare – och det är ju också en marknad!
Hej Johan!
Vi får hoppas det! Men jag tror också att tanninerna överlever. Det kommer alltid att finnas producenter som vill göra strukturerade viner. Och dem får vi leta upp.