Regler, regler, regler… | Ny BKWine Brief, nr 241

Regler är bra men vissa känns onödiga.

–

Ibland får vi frågan om det fuskas mycket bland vinodlare? Nej, svarar vi. Förutom att de flesta är hederliga människor så är de också tämligen hårt hållna. Det finns en uppsjö av regler som styr vinproduktionen – EU-regler, nationella regler, appellationsregler med flera – och det kontrolleras noggrant att man följer dem.

Reglerna finns till för att skydda ett område, en appellation, en typ av vin o.s.v. Kvaliteten ska hållas på en viss nivå så att områdets goda rykte inte förstörs, det ska (helst) finnas en gemensam nämnare i vinerna (gjorda på samma druva, lagrade på visst sätt etc.). Regler gör det i många fall lättare för konsumenten att välja vin. Och producenterna vill ha regler.

Ibland hör man de som vurmar för viner ”gjorda så som man gjorde vin förr i tiden”. Då kanske man ska komma ihåg att ”förr i tiden” förekom det mycket olika produkter, metoder och tillsatser som vi absolut inte vill ha i vårt vin idag. En av drivkrafterna bakom de nya regelverken, som började komma under tidigt 1900-tal, var just odlare som protesterade mot allt ”fusk” med viner som gjordes med sådant som de ansåg inte borde finnas i vinet. Därför ville de ha regler som bestämde hur man fick göra vin.

I Frankrike är reglerna huvudsakligen uppställda av vinodlarna själva och sedan godkända av jordbruksministeriet via INAO (Institut national de l’origine et de la qualité). De är inte huggna i sten, de ändras och justeras, må vara inte fort nog för vissa som nu tycker att klimatförändringarna kräver snabba beslut om ändringar av tillåtna druvsorter, planteringstäthet, bevattning med mera.

Vissa regler förstår man att de finns. Att man ska ha uppnått en viss minimisockerhalt innan man får skörda, att man inte får chaptalisera ohejdat, inte tillsätta vad man vill till vinet. Det är rimliga krav.

Vissa regler har man mindre förståelse för. Den senaste tiden har vi suckat över italienarna som med alla sannolikhet står bakom regeln att druvnamnet ”vermentino” inte längre får lov att sättas ut på franska (eller något annat lands) vinflaskor. Skälet är att namnet vermentino ingår i två italienska appellationer, Vermentino di Gallura och Vermentino di Sardegna, och dessa ska då ha ensamrätt på druvnamnet. Hur kan någon kräva ensamrätt på ett druvnamn? (Och sedan få igenom den regeln? Fast de hade ju redan tränat på druvnamnet prosecco så de visste att det fungerade.)

Vinodlare i södra Frankrike, inklusive Korsika, är inte glada. De har länge odlat druvan och satt ut namnet på etiketten. Vermentino börjar bli känd i Frankrike. Nu måste de i stället använda druvans franska namn rolle, ett inte lika attraktivt namn, tycker man. Fast en producent i Roussillon fick en snilleblixt och kallade sitt vin, kanske gjort på riktigt stenig jordmån, för Rock n’ Rolle.

Man italienarna är inte de enda man kan bli trött på. En lagändring i Alsace som också rör ett druvnamn har fått oss att lyfta rejält på ögonbrynen. Det var uppenbarligen redan förra året som producentföreningen röstade igenom det och nu, sedan 1 augusti i år, gäller denna nya regel i Alsace (den som känner sig manad har två månader på sig att komma med invändningar):

För att nu få lov att skriva ut ”riesling” på etiketten måste vinet vara torrt. Med torrt menas att sockerhalten är max 4 gram per liter eller max 9 gram men då måste syran per liter vara högst 2 gram lägre än sockerhalten.

Lagändringen är ännu mer konstigt när man betänker att det numera är obligatoriskt i Alsace att skriva ut på etiketten om riesling-vinet är torrt, halvtorrt eller sött eller alternativt markera torrhets/söthetsgraden på en skala. Det är en bra hjälp för konsumenten. Man kan undra vem som inte begriper den indikationen.

Så varför ska man då tvinga alla riesling-viner att vara torra? Varför vill vissa (tillräckligt många uppenbarligen) Alsace-producenter ha denna regel? Traditionellt har riesling fått finnas i olika söthetsgrader och det ligger i druvans natur. En vinmakare kanske vissa år tycker att vinet blir bättre med 10 gram socker. Visst, han kan göra ett sådant vin, men får då inte sätta ut ”riesling” på etiketten vilket – tror alltså vissa – kommer att förvirra konsumenterna som sedan många år tillbaka har vant sig vid att se Alsace-druvorna på etiketten. För att komplicera det ytterligare så gäller den nya regeln inte det mycket söta sélection de grains nobles (SGN) och vendange tardive.

Ingen riesling-älskare skulle förneka druvans mångsidighet. Att sätta en sådan här tvångströja på en druva som riesling känns som stor dumhet.

Regler är bra att ha men det ska vara bra regler. Det borde kanske finnas en regel mot dumma regler?

Resesäsongen är i full gång, det är en osviklig regel så här års.

Vi har avverkat bland annat Österrike, Champagne, Bordeaux, Veneto och en del annat. Härliga resor i vackert höstlandskap och ännu så länge med i de flesta fall nästan sommartemperaturer.

Men det är ju ofta när man har som mest att göra som andra ”problem” tillstöter. Så härom veckan drabbades vi av ett datorproblem. (Vem har inte drabbats av det?) När vi var i Österrike så försvann helt plötsligt alla svenska bokstäver på BKWine Magazine. Istället står det konstiga teckenkombinationer. Vi jobbar på att reda ut det, men så att du vet, innehållet är fortfarande detsamma – Sveriges mest omfattande vinsajt – och i de flesta artiklar är det bara rubriken som drabbats. Så du kan tryggt läsa vidare och upptäcka mer av vinets underbara värld.

Därmed… över till vinresor:

Viktigt om vinresorna till Sydafrika, 8-18 februari och till Nya Zeeland 12-27 mars.

Sista chansen:

• Sydafrika i februari – boka innan 15 oktober (!)
• Nya Zeeland i mars – boka innan 15 november

Sista minuten:

Det finns också några sista-minuten-platser kvar på dessa höstresor:

• Ribera del Duero, 11-15 oktober
• Loiredalen, 18-22 oktober
• Dourodalen, 18-22 oktober

Brådskande att boka förstås om du ska ha chans att komma med!

Vi har också redan lanserat fyra av vårens resor, 2024:

• Champagne
• Sicilien
• Bordeaux
• Toscana
• mer kommer

Kan du hitta en bättre vinresa?

Erfarenhet, kunskap, kontakter.

Kan du hitta en vinresearrangör som du kan lita mer på? Som kan ge dig en bättre vinupplevelse och mer insikt och nöje? Kommersiellt oberoende av vinproducenterna och därför kan ta dig till de bästa besöken.

Sveriges längst verksamma och mest erfarna vinresearrangör. Författare till 11 prisvinnande böcker, däribland en kursbok för Munskänkar. Internationella konsulter i vinturism. Vinredaktörer på NE-Nationalencyklopedin. Skribenter på amerikanska Forbes. Internationella vindomare. De enda svenska vinskribenter som regelbundet citeras internationellt på t.ex. Wine Business Monthly, OIV, och annat. Med mera.

Res på vinresa med Sveriges mest kunniga och mest erfarna vinresearrangör.

Varför resa med någon annan?

Boka din vinresa nu!

–

Instagram: BKWine Vinresor på Instagram.

Tipsa: Glöm inte att tipsa dina vinvänner om att prenumerera på Briefen och läsa BKWine Magazine.

Trevlig läsning!

Britt & Per

Om du uppskattar det vi gör så kan du hjälpa oss:

Berätta för dina vin-vänner om Briefen. Eller skicka den till dem.

”Gilla” oss och följ oss på sociala media:

BKWine Magazine on Facebook | Wine Tours on Facebook
Twitter | Instagram | Linkedin | YouTube