Följande inlägg fick vi från en person som försökt leverera vin till Systembolaget. Av någon anledning gick det inte att lägga in det i bloggen direkt, men här är det nu:
– Jag har nu agerat agent åt en svensk importör på plats i Nya Zeeland. Jag kan tyvärr bara konstatera att, med de regler som Systembolaget har satt upp är det omöjligt att få tag i kvalitets vin här, undantaget de allra största producenterna.
Ett vinår från producentens perspektiv har en ganska bestämt utseende. En viktig punkt är när skörden är bärgad, vinet har börjat jäsa, och buteljering av förra årets skörd sker. Kvantiteten och kvaliteten är då relativt väl känd. Då ”allokerar” gården sitt vin. De fördelar vinet mellan gårdsförsäljning, restaurangförsäljning, och de olika vinhandlarna. Ju bättre kvaliteten är det på vinet (med givet pris och efterfrågan) desto mer är allokering ”bestämd” tidigt, med andra ord: det finns inget utrymme för förändringar.
Att i detta läge få tag i de bättre Nya Zeeländska vinerna från mindre producenter, givet systembolagets regler … mission impossible.
Så här har det sett ut för mig:
I juli, augusti och september förra året kom ett antal förfrågningar om Nya Zeeländska viner för lansering cirka 6 månader senare. Jag gjorde egna utvärderingar av aktuella viner och valde ett antal viner som jag tyckte skulle vara spännande att försöka lansera i Sverige. Med ett undantag var samtliga viner ”slut”, allokeringar har gjorts klart i maj/juni (efter skörden och jäsningen). Jag kunde få vin till nästa allokering, samtliga producenter var mycket intresserade, dvs ett år senare – men något förfrågan om samma sorts vin från systembolaget ett år senare kan ju inte garanteras.
Ena gården hade tillräckligt mycket kvar, men kan ju naturligtvis inte hålla sitt vin om en annan köpare bestämma sig få att köpa deras vin under systembolagets 3-4 månader långa utvärderingsprocessen. Detta skedde naturligtvis.
Jag har inget emot att Systembolaget har en utvärderings process. Tvärtom, alla handlare måste stå för kvaliteten av de varor de placera på sina hyllor. Jag skulle heller inte haft något emot att förlora i dessa utvärderingar. Det är en naturlig del av ett förstå sin marknad. Men att sätta upp regler som effektivt stänger ut en stor del av vinvärlden och sedan påstår att man har ”ett bra utbud”. Det är bara dumt.
Jag bodde i Sverige 17 år, mellan 1987 och 2004. Jag funderade över varför utbudet från Nya Zeeland och Australien var inte representativ, inte dåligt, men inte spännande heller. Nu vet jag.
Det är säkerligen likadant för resten av världens viner.
– – DG
