Systembolaget / vinimportörer säljer vin utan att veta vem som gjort det
”Skulle du köpa en begagnad bil av den här personen” är en fras man ibland använder, lite humoristiskt, kanske framför allt för att förlöjliga politiker som ser fåniga ut på bild.
En mer relevant fråga här på BKWine Magazine är kanske ”skulle du köpa ett vin om producenten är ’okänd’?” Vem är då ansvarig för vinet och vinets kvalitet?
Det finns faktiskt ett antal viner på Systembolaget där vinproducenten anges som ”okänd producent”.
Hur kan vinproducenten vara okänd?
Då undrar man ju: Hur är det möjligt? Var kommer vinet ifrån? Bryr sig inte inköparen på Systembolaget om att verifiera vem som har gjort vinet? Hur går det då med den så populära CSR (corporate social responsibility) som är så viktig på Systembolaget numera? Systembolaget ska ju kunna verifiera och till och med kontrollera att vinproducenterna beter sig etiskt. Hur kan det vara möjligt hos en ”okänd producent”? Och ”traceability”, spårbarhet? Spårbarheten till ursprunget lär vara ganska svår om vinproducenten är ”okänd”!
Två exempel på ”okända producenter”. Vem har gjort vinet?
I senaste uppgraderingen ”från BS till FS”, dvs från beställningssortimentet till det fasta sortimentet, ingår åtta viner. Två av vinerna görs av ”okänd producent”. Så här står det i Systembolagets information:
- 2333, 2009 Famiglia Terraccia Chianti Riserva, 79 kr, Chianti, Italien, Okänd producent, Leverantör: Brandpartners AB
- 2109 , 2011 Casa Vinironia Appassimento Edizione Oro, 3000 ml, 199 kr, Italien, Okänd producent, Leverantör: Giertz Vinimport AB
Vill du dricka ett vin där man inte ens lyckats (eller velat) identifiera vem som gjort vinet?
Inte minst märkligt är det väl att det ena vinet kallas Famiglia Terraccia. Det är alltså ett vin gjort av familjen Terraccia, ska man förledas (?) att tro, men vem som i själva verket är vinproducenten vet man alltså inte. Importören menar dock på att det är en familjefirma med anor tillbaks till 1498. Fast inte någon familj Terraccia. Kanske kan vara sant, men Gallo, en av väldens största vinfabriker, kan ju också anses vara en familjefirma förstås.
Någon familj Famiglia Terracia går inte att hitta på internet. Är inte det på gränsen till vilseledande marknadsföring? Ungefär som om Findus kallade sina frysta fiskgratänger ”mammas hemlagade”?
Det andra vinet ser ut som en ”billighetsamarone” (eller var det mini-amarone som blev förbjudet som uttryck?) och det kan ju inte vara lätt att göra för så lite pengar, 199 kronor för tre liter. Kanske har man gått runt med håven (skopan) hos olika producenter och samlat in vad som blivit över?
Har man sett hur det går till att göra vin med appassimentometoden (den som även används till amarone, varsamt skördade druvor som sedan torkas i torkrum) så är det svårt att förstå hur man kan tillverka något vin alls på det viset! 49,75 kronor ”per flaska”. Dra bort alla skatter, omkostnader, marginaler och avgifter så det blir inte mycket kvar till vinet.
Appassimento är en arbetskrävande metod! Hur man kan göra vin för, antagligen, mindre än en euro flaskan med den metoden är svårt att förstå. Man kanske betalar sina skördearbetare svältlöner? (Hallå CSR! Men det går ju inte…)
Det finns säkert ett antal fler exempel än dessa två som av en tillfällighet får tjäna som illustration. Inget ont om just dem.
Jag undrar vad det står på själva flaskan eller kartongen på de här vinerna. I Frankrike är det lag på att det måste finnas angivet på etiketten vem som är vinproducenten, och dessutom hans postnummer. Hur fungerar det i Sverige?
En hypotetisk förklaring
Å andra sidan kan man kanske se det som en lapsus eller tankevurpa. Kanske det borde stå att Brandpartners och Giertz Vinimport är producenten? Om det nu är så att det är de själva, i egna lokaler, eller inhyrda någon stans eller kanske till och med direkt underkontrakterat till ett kontraktsvineri (som kokar ihop ett vin på uppdrag) har ”gjort” blandningen, med råvaror från flera olika källor.
Men det kanske inte låter tillräckligt tjusigt? Vin ”gjort” i Sverige, eller i alla fall av en svensk.
Det är inte mycket konstigare än vad t.ex. många stora champagnehus gör. Blandar friskt (även om de oftast tillverkar vinet själva) och säljer sedan under ett eget mer eller mindre påhittat varumärke.
Vågar du dricka det?
Varför gör man så här? Vill man dölja att det är en specialblandning, designad just för Sverige (om det nu är det)? Eller vill vinproducenten helst inte skylta med sitt namn på dessa viner? Eller finns det andra orsaker?
Men ändå, hur kan en importör och sedan Systembolaget presentera ett vin med producentbeskrivningen ”okänd producent”? Någon gång tror jag vi även sett ”okänt ursprung”!
Vill du dricka ett vin från en ”okänd producent”?
12 svar
Ja, jag vågar dricka det (Appasimento) eftersom det smakar alldeles utmärkt. Varför skulle jag inte våga det? Är det giftigt?
Tja, om nu vinproducenten inte vill figurera på etiketten, och vinimportören inte vill tala om vem det är och Systembolaget inte kan (eller vill) ta reda på det så undrar man ju lite…
Självklart undrar man lite! Men det beror på vad man vill dricka. Om man är ute efter alkohol eller efter en riktig och genuine produkt. Om man bara söker alkohol är utbudet stort.
För 34 år sedan har jag förklarat vid ett Julbord i Stor Storbritannien att jag skulle inte dricka Arc de Triomphe varken vit eller rött som stod på bordet för Arc de Triomphe som serverades var ett ”vin speciellt anpassade för Engelska marknaden”. Det värsta var att de var stolta över, nästan.
Det var en lyxrestaurang och det var Julbordet för ett ganska stort företag.
Nu i Sverige har vi samma läge som Storbritannien hade för 34 år sedan: ”speciella viner speciellt anpassade för svenska marknaden” vilket betyder ”som kan säljas under 80-90 kr” trots alkoholskatt och allt som belastar produktens pris på vägen hit (fraktkostnad)
Det är självklart att du måste kunna hitta vinet i ett annat land och att du måste kunna hitta producenten. Och jag menar på allvar ”producenten” att inte blanda ihop med ”negociant” som kan möjligen tillverka drickbara viner, det är en annan fråga.
Och hur kan man hitta producenten? läs etiketten i detaljer, ursprung måste stå exakt på samma sätt som på matprodukter.
Nja, fast jag håller nog inte med dig heller, Christine.
För ett tag sedan pratade jag med en av vinmakarna på ett av de större champagnehusen. Han hade, när han reste runt i världen, köpt med sig hem från olika marknader, Hong Kong, USA, England, osv, flaskor av en konkurrents prestigechampagne. Jag vill minnas att det handlade om Dom Perignon, men jag är inte helt säker. Han öppnade dem, provade och analyserade dem hemma i Champagne. Det visade sig att det var mycket olika söthetsgrad beroende på vilket land vinet var inköpt i, men ändå var det samma etikett. ”Samma” vin. Marknadsanpassat med andra ord, och inte precis något 80-90-kronorsvin.
Jag tycker nog inte att det självklart är något fel i att man producerar och paketerar ett vin för en speciell marknad. Ett annat exempel är alla dessa amaroneviner, och amaronepastischer (som inte länger får kallas mini-amarone). Det senaste exemplet var ett vin av den typen från Portugal. Säkerligen tillverkat med tanke på den stora efterfrågan den typen av alkoholstarka och aningen söta (ibland) viner har i Sverige. Jag ser inget fel i det. Vill folk ha det så varför ska de inte få det? Även om jag inte är så förtjust i det.
Det är väl rimligt att man i viss mån anpassar produkten efter vad marknaden vill ha?
Men visst, jag vill gärna veta vem som har gjort vinet. Vare sig det är producerat i Simrishamn eller i Palermo.
Frågan var :
Varför gör man så här? Vill man dölja att det är en specialblandning, designad just för Sverige (om det nu är det)? Eller vill vinproducenten helst inte skylta med sitt namn på dessa viner? Eller finns det andra orsaker?
Och jag tycker att det är otroligt att man inte ser märkning tydligt för
reglerna är inte speciellt svenska utan samma regler för hela EU
https://europa.eu/legislation_summaries/agriculture/agricultural_products_markets/ag0001_sv.htm
Livsmedelsverkets broschyr Information till livsmedelsföretagare om tillverkning och märkning av alkoholhaltiga drycker
2013-10-01
4.5.1 Obligatorisk märkning
Obligatorisk märkning enligt artikel 118 x och y i (EG) nr 1234/2007 är:
kategorin vinprodukt enligt bilaga XIb. (ej obligatoriskt om skyddad ursprungs/geografisk beteckning har angetts)
För vin med skyddad ursprungs-/geografisk beteckning:
uttrycket skyddad geografisk ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning och namnet på den beteckningen, ej obligatoriskt om traditionellt uttryck angetts
ursprunget (se artikel 55 i (EG) nr 607/2009)
nominell volym (I STAFS 2003:1 regleras tillåtna volymangivelser samt storleken på dessa angivelser)
verklig alkoholhalt i volymprocent; ska anges som hel eller halv volym-procentandel och får inte avvika mer än 0,5 volymprocentenheter från den alkoholhalt som fastställdes i analysen
uppgift om tappningsföretaget eller för alla olika mousserande viner namnet på producenten eller leverantören
importören när det rör sig om importerade viner
för alla olika mousserande viner: uppgift om sockerhalten
Därutöver finns följande krav på obligatorisk märkning:
varupartiets identifikationsmärkning; partiets löpnummer i enlighet med Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 1993:20) om identifikationsmärkning av livsmedelspartier
märkning med allergiframkallande ingredienser enligt 39 § och bilaga I i LIVSFS 2004:27 samt artikel 51 i (EG) nr 607/2009.
I Sverige ska uppgifterna om allergiframkallande ingredienser anges på svenska och föregås av ordet ”innehåller” enligt följande:
För sulfiter: sulfiter eller svaveldioxid För ägg: ägg, äggprotein, äggprodukt, ägglyzosym eller äggalbumin För mjölk: mjölk, mjölkprodukter, mjölkkasein eller mjölkprotein
Dessa obligatoriska uppgifter om allergener på svenska får kompletteras av en illustration, ett piktogram, utformat som en cirkel med symboler för allergenerna och texten allergener på olika språk.
Den obligatoriska märkningen ska anges inom samma synfält på behållaren med tydliga, läsbara, outplånliga bokstäver, urskiljbara från övriga uppgifter mm. Uppgift om importör, partiets nummer och allergiframkallande ingredienser får dock anges utanför detta synfält.
4.5.2 Frivillig märkning
Märkningen får kompletteras med nedanstående frivilliga uppgifter enligt artikel 118 z (EG) nr 1234/2007:
uppgift om sockerhalten om det inte är obligatoriskt som för mousserande viner
endast för vin med skyddad geografisk/ursprungsbeteckning:
traditionella uttryck enligt artikel 118u punkt 1.b)för produktions- eller lagringsmetoden, kvalitet, färg, typ av plats eller en särskild händelse som är förknippad med historien för produkter med en skyddad geografisk- eller ursprungsbeteckning
EU-logotypen för skyddad geografisk eller ursprungsbeteckning
uttryck som avser vissa produktionsmetoder
endast för vin med skyddad ursprungs- eller geografisk beteckning:
namnet på en geografisk enhet som är större eller mindre än det underliggande området för ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen
produkttyp
en särskild färg
Märkning av produkter son människan äter och dricker regleras strikt.
Om franska producenter skriver även ort nummer är det helt enkelt att de måste bevisa sin AOC som ibland gäller bara en liten ort
Jo, men vad där står är att obligatorisk märkning är (huvudsakligen)
– URSPRUNGET.
(Det kan vara t.ex. ”EU”. Behöver alls inte vara något precist.)
– UPPGIFT OM TAPPNINGSFÖRETAGET.
(Vilket väl i de flesta fall faktiskt är det som vi i dagligt tal kallar ”vinproducenten”.)
Resten är mest tekniska detaljer. Detaljer som egentligen inte har så stor betydelse.
Exemplen i artikeln följer säkert dessa regler.
Med andra ord, tappningsföretaget måste anges, och det är märkligt att inte det anges som ”producent” utan att man valt att skriva ”okänt”. Liksom att man i något annat fall skrivit ”ursprung okänt”. Vore faktiskt intressant att höra Systembolagets resonemang.
Vad du nämner om franska producenter och ort (refererande till min text) är bara ett annat sätt att ange tappningsföretaget, som alltså då tolkas som producenten.
Din artikel ”okänd producent” är faktiskt 1 år gammal.
Famiglia Terraccia har korrigerats till Cantine Baroncini S.R.L som finns som spanskt bolag och spansk odlare på nätet. Däremot går det fortfarande inte att hitta det officiella namnet av vem tillverkar Casa Vinironia Appassimento Edizione Oro för Casa Vinironia går inte att hitta på nätet som vinproducent. Wine searcher visar att vinet säljs i Danmark och Sverige och inget annat land anges.
Jag har inte köpt och kan inte kontrollera märkningen.
Att Systembolaget säljer viner med okänd producent eller skriver ett namn som inte matchar något riktigt produktionsbolag ställer ett problem om man söker det juridiska ansvaret i fall av en konsument får olycka med vinet. Enligt sina regler skulle Systembolaget söka ansvaret först hos importören.
Det är riktigt att tappningsföretaget måste anges och inte producenten men producenten (då odlaren) är okänd bara i fall av viner från negociant eller industriella viner.
Tappningsföretaget och producent är inte samma sak i samtliga fall. När det står ”mis en bouteilles à la propriété” eller”mis en bouteilles au château” handlar det om ett vin som producenten har odlat och att vinet buteljeras på odlingsplatsen. Det viktigaste att veta är att producenten buteljerar sitt eget vin.
När det står på min flaska av Anjou rött köpt på Intermarché ”mis en bouteilles par Expert Club 79232 Prahecq” eller Bolag XX och adress betyder det att vinet såldes av producenten till en negociant. Gällande ett franskt vin om det står AOC XXX på etiketten betyder det att tappninsföretaget Expert Club (faktiskt la Fiée des Lois dotterbolag till matkedjan Intermarché) har rätt i att använda AOC märkning följande reglerna som innebär att det är ingen blandning av vin från olika regioner eller olika länder utan ett vin med AOC som såldes till Fiée des Lois. Sådana viner brukar inte vara de godaste tycker jag men är dryckbara. Framför allt följs ett antal regler som är AOC regler om druvsorts, odlings och framställningsprocess, vilket jag påstår är garanti av något.
Industriella viner tillverkas av ett bolag som köper must från olika håll eventuellt olika länder och tillverkar en produkt för massproduktion vid låga priser. Vi har många viner av den kategori i Sverige.
Att läsa etiketten är A och Ö för att veta vad man köper.
Där ser man! De har hittat producenten! ;-)
Däremot måsten man vara försiktig med tolkningen av t.ex. ’mis en bouteille au domaine / à la propriété”. Det är faktiskt tillåtet för kooperativ, som inte alls egentligen är ägare av vingården och som inte behöver varit inblandad i druvodlingen, att använda det begreppet. Säkerligen pga politiska påtryckningar. Kooperativen väger tungt i Frankrike. Jag tycker att det snarast är bedräglig, eller i alla fall vilseledande etikettering i det fallet.
Vad gäller AOC så gäller förstås helt andra regler, som du säger. Å andra sidan är nog inte AOC/AOP egentligen någon garanti för kvalitet, men dock en garanti för ursprung.
Och ska man vara ärlig finns det många ”industriella” viner som har AOC/AOP också, och med andra ord följer de regler som finns för dessa.
Vad menar du med ”Vad gäller AOC så gäller förstås helt andra regler, som du säger. Å andra sidan är nog inte AOC/AOP egentligen någon garanti för kvalitet, men dock en garanti för ursprung”? AOC regelverk innehåller så många regler att det kanske finns i ett antal som faktiskt påverkar kvalitén eftersom allt ingår. Gällande bara odling: plantering, druvsort, beskärningsteknik och beskärningsdatum , bevattning, skördedatum och skördeteknik, max avkastning per hektar.
Hela processen är reglerad från plantan till flaskan vilket kanske kan påverka kvalitén på något sätt, eller?
För AOC gäller förstås mycket strängare eller mer precisa regler än de väldigt allmänna som är definierade i EUs text.
Däremot kan man nog inte påstå att AOC är en garanti för kvalitet. Det finns AOC-viner som bara kostar en euro, som alltså följer AOC-regler, men som knappast från ett konsumentperspektiv kan anses vara ”kvalitetsvin”. (Enligt EUs normer klassas de dock tekniskt som ”kvalitetsvin”.)
Visst påverkar AOC-reglerna i viss mån ”kvaliteten” i vinet, men de är ingen garanti för att det ska bli ett kvalitetsvin.
Om man vill vara lite cynisk: de som gör AOC-vin vill gärna få oss att tro att AOC/AOP är en kvalitetsgaranti, medan det i själva verket endast är en garanti för att man följt AOP-reglerna. Och en av de viktigaste aspekterna av en AOP/AOC är definitonen av geografin, dvs ursprunget. Det är ju precis det förkortningen står för också: ”O” som i ”origine”.
jag är ganska intresserade av :
– industriella viner som har AOC
– AOC viner som skulle kosta 1 euro på butiker i Frankrike
har du exempel ?
Finns massor med producenter av AOC som gör “industriella” viner, om man med det menar stora volymer utan någon koppling till en särskild vingård. Inte svårt att hitta hos t.ex. negocianter och kooperativ.
En euro, tja, har inget exempel utan vidare. Kanske kan minimum vara lite mer. Men här har du en Bordeaux AOC för 1.99€. Visserligen nästan dubbelt upp från 1€. Men man får knappast vad man i dagligt tal skulle kalla för ”kvalitetsvin” för det priset.
https://www.bordeauxdiscount.fr/Bordeaux-Sauvignon/1074-bordeaux-sauvignon-cellier-yvecourt-2009-310001397000509.html