Är syftet med en klassifikation att gagna konsumenterna eller att gagna producenterna? Det är en av frågorna som dyker upp när man läser om den nya Languedoc-klassifikationen. Den lanserades nyligen officiellt på ett branschevenemang i Languedoc. Svaret på frågan verkar vara producenterna, men bara de som redan är väletablerade och välartade.
Så här kommer klassifikationen att se ut:
— ”vanlig” AOC Languedoc i prisnivå 3-4 euro per flaska
— mellannivån med viner som kostar 3,5/4 till 7/10 euro. Denna grupp innefattar appellationerna Corbières, Minervois, St Chinian, Faugères, Picpoul de Pinet, Malepère, Cabardès ett antal underappellatiner som Languedoc St Georges d’Orques och Languedoc-Montpeyroux
— exklusivare viner i prisklass över 7/10 euro. Inkluderar Corbières-Boutenac, Minervois La Livinière, La Clape, Limoux blancs, St Chinian Roquebrun och Berlou liksom Languedoc -Grès de Montpellier, Pézenas, Pic Saint Loup och Terrasses du Larzac
Om vi minns rätt så ska mellannivån kallas Grand Vin och toppnivån Grand Cru. Eller var det tvärt om? Är skillnaden uppenbar?
Vi har svårt att se poängen med detta. Om klassifikationen bara är en prisgruppering, vad fyller den då för funktion? Kan konsumenten inte enkelt kontrollera priset på prislappen? Vad händer om en producent i Saint Chinian gör ett mycket ambitiöst vin och säljer det för mer än 10 euro? Eller om någon i Terrasses du Larzac väljer att göra ett volymvin (eller väljer att lägga priset lågt för att komma in på en marknad) för endast 3 euro?
CIVL (producent och kontrollorganisationen) säger, enligt Vitisphere, att de inte har något sätt att sanktionera de som inte följer reglerna om de definierade prisnivåerna. Samtidigt säger Jerome Villaret, en av de ansvariga på CIVL, enligt Vitisphere: ”vi kommer endast att ge marknadsföringsstöd till de som följer reglerna”. Mer från Vitisphere
Languedoc är en av de mest spännande och dynamiska vinregionerna i Frankrike idag. Denna modell för en klassifikation verkar utformad för att strypa denna dynamik. Det verkar vara en plan som mest syftar till att skapa en kollektiv priskontroll. Är det verkligen tillåtet idag med t.ex. EU:s regler om öppen marknad och konkurrens? (Med regler om t.ex. olagliga prisöverenskommelser mellan konkurrenter.) Och det verkar också vara ägnat att förvirra konsumenterna, knappast förenkla. Samtidigt som man skapar artificiella regelverk som gör det svårare för ambitiösa vinproducenter att vara innovativa och framåtsträvande. Men vi kanske har missat poängen?
Uppdatering: Efter ovanstående skrevs hittade vi lite mer info på bloggen Love That Languedoc av Ryan O’Connell (bl.a. en intressant men svårförståelig video). Men det bekräftar nog bara det vi sagt. Först skapas en myriad av appellationer, underappellationer, terroirer osv som gör konsumenten helt förvirrad. Sen skapar man ytterligare ett en beteckning och hoppas att det ska förenkla för konsumenten. Läs även våra kommentarer på Ryans blogg.
