Behöver man ha bakgrundskunskaper (om vindistriktet, producenten etc) när man skriver om vin för att ge ett omdöme?
Kan man prova ett vin helblint och fortfarande göra en rättvis bedömning?
Eller, om man INTE provar blint, är ens provningskommentarer tillförlitliga?
Det är intressanta och svåra frågor. Som inte har några entydiga svar.
Måste man ha kunskap bakgrund om ett vin, eller ett vindistrikt, känna till vad det är, bakgrund, historia osv (”sammanhanget”), för att kunna bedöma vinet rättvist? Ett nyanserat svar är utan tvivel både ja och nej.
Det är självklart att för de flesta viner är ”sammanhanget” ganska irrelevant för vinet, varifrån det kommer, vad vinmakaren ville åstadkomma osv. De allra flesta vinkonsumenter dricker vinet bara för dess smak, dess goda smak får man hoppas, och inte som övning i folklivshistoria eller geografi. Det är smaken som är det viktiga. Inte historian, jordmånen, vinmakarens familjebakgrund.
Samtidigt är det lika självklart att vissa viner är mycket svåra att bedöma ”rättvist” om man inte alls vet vad det är. Till exempel, vissa viner från Jura kan lätt uppfattas som ”defekta” om man inte alls vet vad som finns i glaset. (Är detta en bidragande orsak till att sherry är så våldsamt undervärderat av vinkonsumenter?)
Det här är ju en extra besvärlig fråga för vintävlingar, där en jury provar och betygsätter viner.
Ska man göra som t.ex. Concours Mondial de Bruxelles? Där har jury (provningspanelen) praktiskt taget ingen information om vinerna. En helblind provning med andra ord. (Vi kan intyga att det är en utmaning! Vi har varit med i provningsjury på Concours Mondial vid ett flertal tillfällen.)
Eller ska man göra som i tidningen Decanters World Wine Awards? Där vinerna provas i grupper indelade efter vinregion, med den provningspanel som är specialiserad på just det området? (Och eventuellt indelat i prisgrupper också.)
Det finns många andra möjligheter också förstås.
Jag anser att den grundläggande principen är att ett vin ska bedömas på sina egna inneboende kvaliteter. Att ”abonnera på Roussillons historiekanal” för att kunna kommentera ett vin från Roussillon (som Hervé Bizeul uttryckte sig) är definitivt inte något som jag anser nödvändigt (även om jag kanske överdriver hans argument lite här). Den viktigaste orsaken till detta är ju att det är den situation som de flesta vinkonsumenter är i. De flesta vinkonsumenter abonnerar inte på historiekanalen.
Samtidigt är det alltid en fördel med lite kunskap och erfarenhet. Det finns viner som är svåra att uppskatta till deras rätta värde om man inte vet lite om vad det är. Och förstås: om en tidning skickar en reporter för att göra en artikel om Roussillon så bör man ju gärna skicka någon som vet lite om regionen och vinerna och inte någon som inte gillar den stilen. Men å andra sidan, också från ett medieperspektiv, är det ”rättvist”? Då bäddar man ju reda från början för en positiv, snarare en objektiv artikel.
Man kan ju ha liknande funderingar om t.ex. konst. En målning av t.ex. Mark Rothko kan lätt uppfattas som totalt ointressant (inte dålig, utan bara ointressant) om man inte vet lite om bakgrunden. Är det fortfarande ”konst”? För den tillfällige betraktaren, som inte kan något om tavlan, är svaret nog nej. I alla fall tills han tittar på prislappen och konstaterar att ”detta måste vara fin konst”. Ungefär som vinet La Petite Siberie förresten…
Och en stor del av existensberättigandet för oss som skriver om vin är ju att dyka ner i just den där sortens ”sammanhang”, historia, tradition, jordmåner, familjer, personer och personligheter osv. I förhoppning att några av alla vinälskare runt om i världen ska vara intresserade.
I slutändan har det nog mest att göra med etik. Journalistetik och skribentens ärlighet mot sig själv och mot sina läsare.
Vad tycker du? Skriv gärna en kommentar!
(Så där kom vi tillbaks till ett tema som vi skrev om tidigare här: Spelar det någon roll om viner man skriver om var gratisprov?)
Not: Den här artikeln inspirerades av dessa tre relaterade artiklar:
- Chroniques Vineuses (Herve Lalau): Bizeul, la RVF, LPV, tout ça… vu du Québec
- Vin Quebec (Marc André Gagnon): Une chicane entre un vigneron et un critique
- Chroniques Vineuses (Herve Lalau): Bizeul, la RVF, tout ça (un commentaire)
2 svar
Hej!
Jomen visst har det betydelse vid bedömningen av vin, alltså att man vet vad typ av vin det är. Jag har varit med flera gånger då vi förväntat oss en typ av vin men blivit serverade ett annat, och då blir man ju helt ställd och har svårt att göra en bedömning, det tar en stund att bli nollställd. Däremot tror jag att detaljerad information om exakt vilket vin det är, typ ”detta är en Latour” kan vara för mycket. Sen undrar jag, -nuförtiden får ganska många viner 90 – 93 poäng men om Mouton får 92poäng och ett ”vanligt” vin från Bordeaux får 92poäng…. varför kosta på tusentals kronor extra …? Dricker man inte ”etikett” då? Eller är 92 poäng olika bra beroende på vilket vin det är???
) hälsar Le
Bra frågor det också. Håller med om att man kan undra om alla (t.ex.) 92 poäng är lika värda!
Man kan också ifrågasätta om det över huvud taget finns något vin som är värt mer än 30€ (eller 50€, eller något annat lämpligt), om det hänger på smaken? Om man bortser från etiketten (i vid mening), d.v.s. varumärket, och dess berömmelse så är det nog svårt att motivera mer pengar. Men det kanske vi inte ska prata så högt om?