Klassificeringar, vad ska vi ha dem till? | Ny BKWine Brief ute, nr 215

Saint Emilion ska uppdatera sin klassificering 2022 och Chateau Cheval Blanc och Chateau Ausone vill inte längre vara med. Det är inte mycket man kan säga om det. Det är frivilligt. Det kostar pengar. Att ansöka om att komma med (eller stanna kvar) i premier grand cru classé-gruppen kostar 21 000 euro. Billigare om man väljer att avstå från ”premier”. Nu är det förstås inte pengarna som har gjort att regionens två toppslott inte vill vara med.

Är detta dödsstöten för Saint Emilions klassificeringen?

Det är djärvt av Saint Emilion att ge sig på en ny uppdatering efter allt bråk som det var runt den förra. 2006 åkte elva slott åkte ur grand cru classé-gruppen. Hela klassificeringen stämdes av några av slotten. När uppdatering äntligen godkändes 2012 hade åtta av dem fått tillbaka sin grand cru classé-status. Men tre hade obönhörligen åkt ut. Rättsprocesserna fortsatte.

Dessutom flyttades två slott (Pavie och Angélus) upp till den högsta gruppen, premier grand cru classé A. Denna grupp som, underförstått, varit vigd åt Cheval Blanc och Ausone i kraft av deras renommé.

Hur kul kommer Pavie och Angélus att tycka det är att vara i ”A”-gruppen nu när de inte kan frottera sig med Cheval Blanc och Ausone?

Allt som hände vid 2006/2012 satte strålkastarljuset på hur man egentligen bedömer slotten. Handlar det bara om att prova vinerna? Nej, inte alls. Bara 50 % av den totala bedömningen kommer från provningar av de senaste 10 (15 för ”premier”) årgångarna. Lika ”viktigt” är slottets ryktbarhet, priset på vinerna, marknadsföringsåtgärder, läget, jordmån, typografi, arbetet i vingården och i källaren, lagring, spårbarhet med mera. Är det vad ett ”klassat” vin handlar om?

Skulle man kunna ha en klassificering baserad enbart på provningsresultat? Men provar man blint, vilket jag antar att man gör, kan man inte vara säker på något. Definitivt inte på att Cheval Blanc och Ausone vid varje uppdatering skulle kamma hem flest poäng. Därför måste saker som pris och ryktbarhet vägas in, för att listan ska uppfattas som att den återspeglar ”verkligheten”. (Vilken verklighet?)

Satsar man då allt på smaken på vinerna, att klassificera efter provningsresultat hamnar man oundvikligen i en annan rävsax. Smaken, kvaliteten, på ett vin går inte att bedöma objektivt. Man kan inte neutralt och objektivt komma överens om vilka viner som är ”bäst”. Det är fundamentalt subjektivt. Otaliga provningar visar att inte ens de mest erfarna experter (eller konsumenter) är överens om vad som är ”kvalitet” i ett vin. Smak är oundvikligt subjektivt och individuellt.

Säga vad man vill om 1855 års klassificering i Médoc, men den baserades på något som kan anses vara opartiskt. Priset. Visserligen är en sådan klassificering idag ganska ointressant. Det är ju lätt för alla idag att kolla upp vad ett vin kostar. Men i mitten av 1800-talet kunde det säkert vara till en stor hjälp. Då fanns ingen Vivino och ingen Wine-Searcher.

Egentligen är detta en utmärkt illustration på att alla klassificeringar är meningslösa. I alla fall meningslösa för konsumenten. ”1855” klassificerar en byggnad (eller varumärke). Saint Emilion klassificerar historia, marknadsföring och smak. Men att göra en rättvis och opartisk rangordning av smak är omöjligt. Smak är subjektiv. Graves planerade att göra om sin klassifikation för ett antal år sedan men de gav upp därför att det inte gick att definiera några bra kriterier. Annat än pris.

Det största syftet med klassificeringar är nog att skydda de som är innanför skranket mot konkurrens från de som är utanför. Och se till att konsumenterna betala lite extra för de som är med i ”klubben”.

Från en konsuments synpunkt vore det mycket bättre om vi skrotade alla klassifikationer. De är inte till någon hjälp för den vinälskande konsumenten.

(Kanske viktigt att lägga till: En klassifikation är något helt annat än en appellation. De finns nästan bara i Bordeaux och Provence. Det man t.ex. kallar ”grand cru” i Bourgogne eller Alsace är en ”appellation” inte en klassifikation. Och grand cru i Champagne är en helt annan historia (vare sig det ena eller det andra) som vi får ta en annan gång.)

VINBOKEN

Det närmar sig med den nya vinboken. Andra halvan av augusti hoppas vi på, även om vi ännu inte har ett bekräftat datum.

Det är vinboken för dig som vill veta mer om ”allt” om vin. Med en lättillgängliga texter täcker den både historia och geografi; 41 vinländer, varav vi själva besökt 29; hur man lär sig prova vin bättre, och kombinera mat och vin; vad vinodlaren och vinmakare gör för att förvandla druvan till det magiska vinet. Och mycket mer.

Den är också perfekt som vinkursbok.

Det finns ingen liknande text på svenska med så fylliga fakta och så uppdaterad och aktuell information. Som så pedagogiskt tar dig igenom allt som du behöver kunna för att verkligen lära dig mer om vin.

Håll utkik efter när den kommer i handeln eller förboka ett exemplar hos din boklåda eller nätbokhandlare.

VINRESOR

Vi kommer att ha en handfull resor under hösten. Det känns verkligen skönt att kunna bjuda in dig till vindistrikten igen. Det vi har på programmet för hösten är Frankrike, Italien och Portugal. Se mer detaljer nedan.

Vi kan också glädja oss åt att vi under hösten har ett flertal ”privata” resor, d.v.s. skräddarsydda resor för kompisgäng, konferensgrupper, vinklubbar, Munskänkssektioner eller liknande. Det kanske kan vara något för dig också?

Du kan knappast få en mer erfaren och mer kunnig ciceron i vinvärlden än BKWine. Vinresor sedan mer än 20 år. 12 vinböcker. Sverige första sajt om vin 1996 (och fortfarande den mest lästa kvalitetssajten om vin). Många hundratals vinresor och många tusentals kunder genom åren. Vinskribenter i Sverige och i USA. Vad mer kan du önska? Satsa på de som kan vinresor när du ska till vindistrikten.

Enjoy the Brief!

Britt & Per

If you appreciate what we do, you can help us:Tell your friends about the Brief or send it to them.

Like us and follow us on social media: