Det finns en viss debatt (fast ganska liten tyvärr) om vi borde tillåta gårdsförsäljning av vin(och fruktvin mm.) i Sverige. Det finns ju faktiskt ett antal vingårdar i Sverige idag. Det är ju tillåtet att producera vin, fruktvin och till och med sprit (har du hört talas om den Öländska grappan till exempel?).
Men hur ska då dessa producenter sälja sina produkter?
Jo, via Systembolaget förstås! Den enda lagliga möjligheten i Sverige.
Och om då Systembolaget inte bestämmer sig för att göra en offertförfrågan (om t.ex. ett rött vin från Kullabygden, eller ett vitt vin från Gotland gjort på mycket ovanliga druvsorter), ja då finns det ju ingen möjlighet för producenten att sälja sitt vin. Lagren växer och växer… En rävsax.
Det finns faktiskt en annan möjlighet: Producenten exporterar först det svenska vinet till Danmark och sedan kan konsumenten privatimportera det…
Men sälja det direkt på gården är givetvis helt olagligt idag.
Men det finns faktisk vissa initiativ, både politiska och andra som arbetar för att gårdsförsäljning skulle kunna bli tillåten.
Systembolaget å sin sida är förstås helt emot att tillåta gårdsförsäljning. De anser att ett sådant tillstånd skulle vara första steget mot att avskaffa monopolet. (Om det ändå vore så väl…) Men man har tydligen ändå känt lite kalla vindar och därmed velat stävja initiativen om gårdsförsäljning innan de hunnit växa sig för starka. Därför har man nyligen beslutat i stor vishet att ”lokalproducerade” produkter kan få säljas i ett lokalt Systembolag utan att behöva gå igenom hela den vanliga långa inköpsprocessen. I ett pressmeddelande som du kan läsa här meddelar man detta, med sin vanliga visa och faderliga (moderliga?) språkton. Och noterar också att det är ett sätt att bevara monopolet och sin egen existens.
Nu tycker inte alla att detta är ett steg i rätt riktning förstås.
Vi fick ett mail från en som inte tycker det, Stefan Eldh, en av Sveriges fruktvinsproducenter.
Stefan har ju, till skillnad från Systembolaget, inte många miljoner i kommunikationsbudget, så vi tar och publicerar hela brevet här:
Den alkoholpolitiska utredningen har direktiv att lämna ett förslag på gårdsförsäljning av svenskt vin och fruktvin. Nu försöker Systembolaget hindra att det av regeringen begärda förslaget läggs fram, genom att göra en mindre ändring i sin sortimentspolicy. Men Systembolagets motdrag är både otillräckligt och osäkert om det blir bestående. Det bryter dessutom uppenbart mot EU-rätten, medan den föreslagna gårdsförsäljningen är testad i Finland och befunnen både godkänd och välfungerande.
Systembolagets (SB:s) motbud till gårdsförsäljning är att låta vin- och fruktvinsframställare ha sina drycker i den närmaste systembutiken (observera: bara i en butik). ”Vi bedömer att det finns en efterfrågan på lokalproducerat” säger man, men däremot ingenting om att svenska vin- och fruktvinsproducenter har rätt att få en bättre tillgång till konsumenterna. Om och när SB bedömer att det inte längre finns tillräcklig efterfrågan, vilket svenska producenter fått höra hittills, så ändrar man bara tillbaka till det gamla igen. Utan att fråga någon om lov, sortimentet bestämmer man själva över.
SB lär också backa om EU påpekar att monopolet inte får diskriminera varor från andra EU-länder. Eftersom det är SB själva som står för den lilla, men faktiskt uppenbara diskrimineringen, så lär det inte dröja förrän någon part påtalar saken för EU-kommissionen, som då får en välkommen anledning att ifrågasätta monopolet. Gårdsförsäljning, å andra sidan, är en lösning som är testad i Finland, som liksom Sverige har försäljningsmonopol. Där fungerar det problemfritt och är till stor nytta för företagande, arbetstillfällen och miljö på den finska landsbygden.
Visst kan man välkomna SB:s senkomna attitydförändring gentemot svenska producenter. Men som motbud mot gårdsförsäljning är denna marginella ändring av sortimentspolicyn både osäker och i högsta grad otillräcklig. Gårdsförsäljning av svenskt vin och fruktvin för med sig följande fördelar, som inte SB:s sortimentsändring gör:
• Säker avsättning för producenter. Besökare får tillfälle att uppleva verksamheten och kan lära om just de svenska dryckerna. Det skapar ett engagemang och förtroende mellan producent och kund.
• Eftersom varje gårdsbutik får sälja svenskt vin och fruktvin, alltså även från kollegor, så får varje producent en hel rad gårdsbutiker där dryckerna kan köpas. Flaskorna göms inte heller undan bland SB:s stora ordinarie utbud.
• Gårdsbutiker skapar en sund och livaktig landsbygdsturism. I Finland är det mycket populärt att besöka fruktvinsgårdar, vilket även lockar många svenskar.
• Gårdsbutiker skapar jobb precis där jobben behövs och bidrar till en mer mångfacetterad landsbygd. Miljön vinner på både kortare transporter och fler bär- och fruktodlingar.
Som sidoeffekt skulle en gårdsbutiksreform kunna föra med sig en oväntad alkoholpolitisk vinst. Eftersom den kontroll som gårdsbutiker naturligtvis skall bli föremål för även bör omfatta SB:s butiker, så kan vi få en välkommen förbättring av kontrollen hur SB sköter sitt uppdrag. Legitimationskontrollen och förbudet mot att sälja till onyktra personer fungerar naturligtvis inte 100-procentigt, men det föredrar SB att tala tyst om. Kanske är det just en förstärkt opartisk kontroll och tänkbara sanktioner som SB oroar sig mest för.
Gårdsbutiker för svenskt vin och fruktvin är ett viktigt bidrag till en miljö- och klimatsatsning och till arbetslinjen. Att gårdsbutiker för svenskt vin och fruktvin skulle hota monopolets ställning behöver man knappast oroa sig för – däremot kan monopolet hotas om inte de svenska producenternas ställning stärks. Låt inte SB:s marginella och meningslösa sortimentsändring hota en reform med bara fördelar. Om den inte genomförs kan ingen lita på politikers vackra tal om arbetslinje, företagarvänlighet och god miljö.
Stefan Eldh
Nätverket Svenska Fruktvinsringen
www.fruktvinsringen.se
Vad tycker du?
