Hur blev det med chockprishöjningarna på champagne 1 mars?

”Vilken tur att jag köpte i tid” eller ”Det bidde en tumme”?

I februari var det massor med prat på i sociala media och till och med i vanliga media om ”chockprishöjningarna” som skulle komma första mars på champagne. ”Köp nu innan priserna skjuter i höjden” var ofta rådet.

Orsaken till dessa enorma prisökningar sades vara flera: Dels att efterfrågan på champagne varit mycket stor under flera år och lagren började sina. Dels att skörden i champagne – och i alla andra länder som gör mousserande vin – var så liten förra året, 2021. Handla nu, innan det tar slut och innan priserna går upp, sa man. En del rapporterade till och med att lagren tagit slut (i Sverige) av vissa av favoritmärkena.

Så hur gick det?

Vad hände med priserna på champagne 1 mars? Det kan vara ganska kul att se ”hur gick det sen” ibland.

Hur sätts priserna på Systembolaget?

Först lite ytterligare bakgrund. Vinpriserna i Sverige sätts i praktiken av importörerna, inte av Systembolaget. Importören sätter ett leveranspris på vinet till Systembolaget, sedan applicerar Bolaget en enkel matematisk formel för att komma fram till utpriset till konsument. Priset sätts alltså av importören i samrådan med producenten.

Vi beskrev detta i detalj för ett bra tag sedan: Systembolagets prissättningsmodell och alkoholskattens höjning. Det har förändrat lite sedan dess så nu ser detaljerna för prissättningen ut så här.

Systembolaget tillåter prisförändringar två gånger om året. Första mars är ett av de datumen. Att priserna justeras då är ju knappast konstigt. Valutaförändringar, inflation med mera.

Så vad hände med priserna?

För att se vad som hände gjorde jag ett urval av champagner plus några andra mousserande viner. Att titta på samtliga champagner hade tagit det hela för långt. Som ett lämpligt urval valde jag de som var på vår lista av rekommenderade champagner och andra mousserande viner inför jul och nyår 2021, i vår traditionella slutet-på-året-rapport.  Det är vårt urval av de bästa köpen av mousserande vin. Där fanns ju dessutom automatiskt priserna för tiden före 1 mars. Det blev ett urval av 19 mousserande viner varav 11 champagner. Utan att vara vetenskapligt torde det vara ett representativt urval. Sedan tittade jag på vad priset var före och efter 1 mars.

Så blev gick det:

Priset på 19 mousserande viner på Systembolaget före och efter 1 mars 2022

Chockhöjningen visade sig vara tre procent. Inget som chockar mig särskilt mycket. Inflation, valutakursförändringar, höjda transportpriser o.s.v. Visst, upp en aning, men, om något, förvånade lite.

Priset höjdes alltså i genomsnitt tre procent. Många viner fick inte alls sina priser höjda, andra bara lite. Det som ökade mest i pris var en prosecco, +10 %. Inte ens det en stor chock.

Det exempel som ibland fördes fram i februari var att Dom Pérignon skulle höjas med 200 kronor, vilket visst också gjordes. Men om man är beredd att betala 2000 kr för en champagne så är knappast 200 kr mer eller mindre en chock. 10 %. Och i vilket fall som helst, vad spelar priset på en Dom Pérignon, en av de dyraste lyxchampagnerna, för roll för de allra flesta konsumenter?

Så, det bidde en tumme, som Mäster Skräddare sa.

Argumenten

Låt oss titta på argumenten som fördes fram som motiv för dessa chockprishöjningar. I sammanfattning:

”Det har under lång tid varit enormt stor efterfrågan på champagne”

Nej, det har det inte.

Marknaden har i själva verket varit ganska svag, efterfrågan dålig. Champagneproducenterna har ett (ibland) effektivt verktyg för att försöka manipulera priserna (det är märkligt att vi konsumenter accepterar detta): man höjer eller sänker det tillåtna skördeuttaget. 2020 beslutade man i champagne om ett kraftigt begränsat skördeuttag. Det var ett tråkigt beslut på många sätt därför att kvaliteten var mycket bra och den potentiella kvantiteten också stor. Ett rikligt år, stor skörd, med toppkvalitet med andra ord. Många mindre odlare vill skörda alla de fina druvor som fanns på rankorna. Men de stora husen var rädda för att detta skulle försämra marknadssituationen ännu mer, så de ville tillåta bara extremt låga uttag, på grund av den veka marknaden. I slutändan blev det en kompromiss, men en kompromiss som kraftig begränsade uttagen. Många ton druvor fick slängas på marken.

Läs mer om det trista skördeåret här: Trycket stiger i Champagne: Låsta positioner om uttaget 2020 när skörden nalkas med stormsteg.

En bättre illustration än så kan man knappast få av att efterfrågan på champagne under flera år varit svag. Inte stark.

Förvisso, 2021 sålde champagne mycket. Det blev nästan, men inte riktigt, rekordförsäljning. Men det finns ingen orsak till att detta skulle leda till några dramatiska prishöjningar. Vilket leder oss till nästa punkt. ”Supply side”, tillgången på druvor, vin och lagernivåer.

”Det var en extremt liten skörd i Champagne 2021, och även i andra mousserande distrikt”

Jo, det stämmer. I alla fall vad gäller Champagne. Men detta spelar ingen större roll.

Till att börja med, som jag just nämnde, det har varit flera år med svag efterfrågan så en liten skörd gör ingen större skada. Lagren har kunnat fyllas på.

Dessutom, eftersom champagne i de flesta fall är en blandning av flera års skörd gör ett litet år ingen större skillnad. I källarna i Champagne finns det totalt flera års produktion i lager.

Vidare finns det något som heter ”réserve individuelle”. (Det är något helt annat än det ”reservvin” som man blandar i cuvéen.) Det innebär att producenterna kan ”bunkra upp” vin utöver det tillåtna skördeuttaget. Denna extra volym får de inte använda, utan det är en sorts buffert. Denna buffert kan de dock få tillstånd att använda dåliga år. Tack vare detta system har många champagneproducenter upp till ett års ”extra” vin i källaren, som kan släppas fritt ett dåligt år.

Med andra ord, även om skörden 2021 var en tredjedel mindre än normalt spelar det ingen roll. Dålig skörd har ingen effekt förrän det blir flera dåliga år på rad. (Utom den psykologiska effekten på marknaden förstås.)

Parentetiskt, att skörden var så mager i andra mousserande distrikt är tveksamt. Frankrike drabbades hårdast av eländet 2021.

Vad var orsaken?

Vad var det då som hände? Varför uppstod denna myt om chockhöjningarna första mars?

Svårt att säga.

Kan det vara champagnekommentatorer som inte riktigt tänkte på hur det sett ut historiskt eller hur själva verksamheten i Champagne fungerar och som därför blev skärrade av den lilla skörden 2021? Eller som spred hotbilder spridda av champagnes marknadsförare?

Kan det härledas till producenterna? (Vissa producenter uttalade sig i liknande ordalag om ”brist”.)

Ville kanske producenterna eller marknadsförarna skapa denna förväntan om hiskeliga prishöjningar? Det fick ju kanske effekten folk snabbade sig att handla sin champagne före första mars, ”köp NU, man vet aldrig vad som händer”. Det man redan köpt glömmer man ju sedan, och fortsätter att handla.

Eller handlade det om att man ville skapa en förväntan om stora prishöjningar för att konsumenterna sedan skulle tänka ”men höjdes inte priset mer än så? Det var ju förnämligt! Då köper jag lite till”?

Hur många gånger ser har man inte sett marknadsföringskampanjer som bygger på budskapet, ”köp nu, innan prishöjningen!”?

Det finns ju få viner som är så drivna av slug marknadsföring som champagne.

Ett annat alternativ är förstås att mitt urval är dåligt. Att de som var på vår lista av rekommenderade champagner helt enkelt är undantag och att det faktiskt har varit chockprishöjningar.

Men det är förstås svårt att veta vad som var upprinnelsen. Har du någon annan teori?

Det finns ju mycket myter och missförstånd inom vinvärlden (eller några specifikt om ekologiskt vin), så vi kanske kan stoppa undan detta som ytterligare ett av dem.