I slutet av april var jag i Valencia i Spanien och provade vin, massvis med vin. Det var den stora vintävlingen Concours Mondial de Bruxelles som detta år ägde rum i Valencia, Spaniens tredje stad (mer om tävlingen nedan) Jag visste inte så mycket om Valencia innan jag åkte dit, men en sak visste jag. Staden är känd för sin paella. Och jag älskar paella och tänkte att nu, ska jag få smaka en äkta sådan. Men den visade sig svårfångad, paellan, under mina dagar i Valencia. Vi fick aldrig till det riktigt, jag och paellan, och det berodde inte på någon brist på ris. Det finns nämligen väldigt gott om ris i Valencia. Här finns de största risodlingarna utanför Sydostasien. Det är söder om stan, runt en sötvattenlagun som heter Albufera, som man odlar rundkornigt ris som används till paella och en mängd andra risrätter. Valencia-borna äter ris 3-4 gånger i veckan och alla husmödrar säger sig ha originalreceptet på paella. Bra bjudmat, förresten, tänk på det i sommar i fall grillen (eller grillkocken) strejkar.
Finns det vin i Valencia då? Jadå, det görs mängder av enkelt vin i alla färger runt Valencia och grannstaden Alicante som törstiga turister slurpar i sig. Har man lite högre krav så beger man sig till regionen Utiel-Requena. Vi har då kommit några mil in i landet och upp på 900 meters höjd. Klimatet är hårt, med mycket varma somrar och riktigt kalla vintrar. Den röda lokala druvan bobal dominerar och blandas med tempranillo och garnacha. Här görs mycket rosé, rosada, men också en del riktigt bra rött som är kraftfullt och fruktigt. Goda exempel kan man få från den stora och moderna bodegan Murviedro, inte minst deras trevliga Corolilla Crianza på 100 % bobal. Den mesta cavan (spanskt mousserande) kommer ju från Penedès, men även här i Utiel-Requena görs en del. Minnesvärda var Coto d’Arcis Cava Brut Nature, utan dosage, torr och god, och Hoya de Cadenas Cava Brut Nature gjord av 100 % macabeo. Även denna var mycket torr och frisk med fina äppeltoner.
Ett namn att lägga på minnet i appellationen DO Valencia är Bodegas Enguera. En ekologisk egendom som startade sin verksamhet 1999. Etiketterna är moderna och snygga och även vinerna drar mot den moderna stilen. De är ganska lättdruckna och mjuka men här finns även en viss struktur. Cañada Negra 2008 är en tempranillo/syrah-blandning som är lagrad kort tid på ungersk ek och Benali 2007 är en monastrell/syrah-blandning som fått 16 månader på ny fransk ek.
Vid en promenad i Valencias vackra gamla stadskärna överraskades jag av regnet och smet in på en liten bar. Jag beställde en fino sherry och fram kom en helt vanlig Tio Pepe. Men det är inget fel på Tio Pepe, den smakade oerhört gott med lite lokala oliver till. Så nu passar jag på att slå ett slag för den torra sherryn som under sommaren, och när som helst annars, är en perfekt aperitif. Torrare än en fino finns inte och den väcker aptiten som ingen annan aperitif. Och det är ju just därför vi dricker aperitif.
-Britt
