Alsace – en blandning av franskt och tyskt?

Fem mil och floden Rhen skiljer Alsace från Tyskland. Liksom i Tyskland dominerar här de vita vinerna och liksom i Tyskland är riesling den stora paraddruvan. Kanske slutar likheterna här för Alsace-vinerna har sin alldeles egen speciella karaktär, som varken är fransk eller tysk utan helt enkelt alsassisk.

Alsace ligger avskilt från resten av Frankrike bortom bergskedjan Vogeserna. Totalt är vindistriktet ca 17 mil långt, från Strasbourg ner till strax norr om Basel. Det är fullt av pittoreska vinbyar. Den mest besökta är kanske Riquewihr. Hela denna stad är kulturminnesmärkt. 90 % av husen är från tiden före 1640. Men även Ribeauvillé, Eguisheim, Colmar och många andra är mer än sevärda och mycket populära turistattraktioner.

Trött på regn? Åk till Alsace!

Vogeserna är en långsträckt och bred bergskedja, med mycket skog och inte så många höga toppar. En når dock upp till den icke oansenliga höjden av 1 200 meter. Bergen skyddar mot regn, vilket gör Alsace extremt regnfattigt. Colmar har 500 mm regn per år, vilket är mindre än Marseilles. Däremot kommer det 1 500 mm väster om bergen. Vintern är kall, men sommaren varm och lång vilket gör att druvorna ofta når maximal mognad.

Totalt består Alsace av 13 000 ha vinodlingar, som 7 000 vinbönder delar på. Det betyder små plättar till en del. Och det betyder i sin tur att alla inte gör sitt eget vin. Kooperativen är viktiga i Alsace och några är dessutom mycket bra.

Alsace är kanske den enda franska vinregion som inte grundades av romarna. I vilket fall som helst så var det inget viktigt vindistrikt på romartiden utan det var först på 700-talet som Alsace blev en känd vinregion och på 1300-talet hade vinet blivit bland de mest kända och dyraste i Europa. En riktig guldålder upplevde man på 14-1500-talen. Exportsiffror finns bevarade som klara bevis.

Franskt eller tyskt? Både och, beroende på krigen.

Det var ganska komplicerat med nationstillhörigheten innan 30-åriga kriget. Gränserna var flytande och Alsace låg mitt i denna flytande gräns där ständiga strider utspelades. 30-åriga kriget drabbade Alsace hårt och befolkningen halverades vilket gjorde att den franske kungen Ludvig XIV (Alsace hade nu blivit franskt) skänkte land gratis till dem som ville bosätta sig där.

Folk flyttade hit och vinodlingsarealen växte. Men i stället sjönk kvaliteten på vinerna långsamt men säkert. Man planterade vinrankor på slättlandet i stället för på sluttningarna. Här var jorden bördigare och man fick på så sätt högre avkastning. Denna försämring av vinerna skulle man inte komma ur förrän efter andra världskriget.

Vid starten för fransk-tyska kriget 1870 var hela 65 000 ha planterade med vin jämfört med dagens 13 000 ha. Alsace blev tyskt efter krigets slut 1872. Man hade under denna period stora problem med mjöldagg, större problem faktiskt än med vinlusen som inte drabbade Alsace förrän runt 1904 (återigen tack vare Vogeserna).

För att få bukt med vinlusen valde tyskarna främst att plantera hybrider och korsningar av olika druvsorter som tagits fram för att vara motståndskraftiga mot alla möjliga skadedjur och sjukdomar. Dessa druvor planterades också i Alsace.

Renässans i Alsace efter krigen

Efter första världskriget blev Alsace franskt igen och man började långsamt prioritera kvalitet framför kvantitet. Man började göra sig av med hybriderna och i stället enbart plantera de traditionella alsaciska druvsorterna och dessutom enbart på sluttningarna.

Man var på god väg att lagstifta om detta när andra världskriget kom emellan och Alsace ockuperades av tyskarna. Efter denna fördröjning på fem år kom så lagstiftningen om tillåtna druvsorter och man avgränsade området för vinodling, vilket gjorde att man så småningom kom ner från de 65 000 ha som fanns i slutet av 1800-talet till dagens 13 000 ha.

1962 fick Alsace sin appellation contrôlée.

Druvsorterna i högsätet

Druvor intar något av en särställning i Alsace. Visst, de är viktiga i alla vindistrikt, de är ju trots allt råvaran till vinet. Det speciella i Alsace är att man sedan lång tid tillbaks skriver ut namnet på druvan på etiketten, att man till och med namnger vinerna efter namnet på druvan.

De enklaste Alsace-vinerna görs på sylvaner, pinot blanc och chasselas. De bästa och mest kända druvorna är riesling, gewurztraminer, pinot gris och muscat. Här följer en liten närmare presentation av dessa ädla druvor:

Riesling har en aromatisk karaktär av blommor, päron och citrusfrukter. Syran är påtaglig och ibland kan en riesling vara krispig och t o m mineralig. Ett riesling-vin är för det mesta ett elegant vin och passar både till gåslever och olika fisk-, kyckling- och kalvrätter. Eftersom riesling-druvorna ibland plockas när de är mycket mogna, t o m övermogna, och dessutom ibland angripna av ädelröta, gör man även halvsöta och söta viner av dessa druvor.

Pinot gris (tidigare även kallad tokay-pinot gris): ger ett fylligt vin med en karaktär av honung och nötter. Ibland kan en viss rökighet och kryddighet skönjas. Syran är inte lika framträdande som hos en riesling. Alsace-borna dricker pinot gris både till sin gåslever och till sin choucroute (surkål), men vinet kan även passa till t.ex. viltfågel.

Gewurztraminer ger ett mycket karaktäristiskt vin som man lätt känner igen: en nästan överväldigande, parfymerad, aromatisk doft och smak. Doften känns ofta lite söt, smaken däremot kan vara helt torr, men har ibland lite restsötma i sig. Passar till gåslever, rökt lax, kraftigt kryddad mat, stark ostar och som aperitif.

Muscat har också en mycket aromatisk, lite söt doft med en druvig, frisk och torr smak. Ofta mycket snarlik i karaktären de muskatdruvor som man äter. Passar framför allt som aperitif.

Alsace Grand Cru

Schlossberg fick sin Grand cru 1975 men den blev inte allmänt använt förrän 1982 då det blev totalt 25 vingårdar som ansågs värda denna högre status på grund av sitt läge, jordmån och mikroklimat. Idag är det 51 stycken. Vissa kända vinodlare, t.ex. Léon Beyer, Hugel och Trimbach, kritiserar systemet och menar att man ger Grand Cru-statusen lite för lättvindigt.

Det må vara hänt, men Grand Cru-systemet ger dock konsumenten en viss vägledning när han ska välja ett högklassigt Alsace-vin. Men jag håller ändå gärna med Marc Beyer som menar att det trots allt är producenten som är viktigast, och inte om vinet man köper är en Grand Cru eller inte.

Vinproducenterna

Här rekommenderar jag några utmärkta Alsace-producenter.

Men det finns många, många fler!

Domaine Hugel från Riquewihr har 25 egna hektar och köper upp ytterligare druvor av ett hundratal vinodlare runt om i Alsace. Är kanske den mest kände Alsace-odlaren av alla. Idag är det Marc Hugel, trettonde generationen, som sköter firman.

Jean Hugel, den numera bortgångne pappan till Marc och en stor alsacepersonlighet, var en stor förespråkare för införandet av Grand Cru-beteckningen i slutet av 70-talet. Sedermera protesterade han mot den genom att inte använda beteckningen på sina flaskor och menade på att det enbart är producentnamnet som borgar för kvalitet.

Dopff au Moulin i Riquewihr är en gammal vinfirma med anor från 1500-talet. Man har 58 hektar. Känd framför allt för sin Crémant d’Alsace (mousserande vin) men gör en mängd stilla viner av bra kvalitet.

Schlumberger i Guebwiller är den största vinfirman i Alsace med totalt 124 ha vinodlingar. Man håller en hög och jämn kvalitet med gewurztraminer-vinerna som särskilda flaggskepp.

Zind Humbrecht i Wintzenheim har totalt 30 hektar vinrankor och är en av de absolut bästa. Léonard Humbrecht, en legend i Alsace, och hans son Olivier för en entusiastisk kamp mot den höga avkastning, framför allt i Grand cru-vinerna, som tyvärr är tillåten i Alsace.

Marc Kreydenweiss i Andlau har 10 hektar och kom med sin första årgång 1971. Han tillhör det nya, innovativa släktet i Alsace: han har planterat chardonnay, han eklagrar ibland, blandar riesling och pinot gris, odlar biodynamiskt sedan 1991, är mycket kvalitetsmedveten med en avkastning på under 40 hl/ha (vilket är mycket lågt för Alsace).

Pierre Frick i Pfaffenheim har en liten vingård på 8 hektar som han odlar helt enligt de biodynamiska principerna

Léon Beyer, Eguisheim, 20 hektar.

Wolfberger Cave Vinicole i Eguisheim är ett av de bästa av Alsace många kooperativ. Gör bra viner till låga priser.

Cave Vinicole de Turckheim. Återigen ett bra kooperativ.

André Kientzler, Ribeauvillé, 10 hektar.

Trimbach i Ribeauvillé är ännu en gammal anrik vinfirma, grundad av Jean Trimbach 1626. Mycket bra kvalitet för samtliga viner som görs på den 14 ha stora egendomen. Men Trimbach är framför allt känd för sina rieslingviner. Deras Clos Sainte Hune, från en vingård på 1,3 ha, räknas som ett av Alsaces bästa rieslingviner.

Domaine Weinbach i Kaysersberg sköts av Colette Faller och hennes två döttrar och är idag en av de absolut bästa i Alsace. Det är en gammal egendom på 24 ha med mycket gamla vinrankor. Hemligeten bakom framgången ligger i den låga avkastningen och den sena skörden. Druvorna till Cuvée Sainte Catherine skördas på Ste Catherine-dagen den 25 november.

Och dessutom:

• Albert Mann i Wettolsheim,
• Dopff & Irion i Riquewihr,
• Paul Blanck i Kaysersberg,
• JosMeyer i Colmar,
• Kuentz-Bas i Colmar,
• Marcel Deiss i Bergheim,
• Ostertag i Epfig,
• Rolly-Gassmann i St-Hippolyte,
• Cave Vinicole de Pfaffenheim
• …plus många till!

[box type=”info” style=”rounded” border=”full”]Alsace är spektakulärt vackert med sina gamla pittoreska byar, sina branta vinsluttningar med vinrankor på rader, och med sin unika gastronomi. Varför inte ta en tur dit och uppleva det på plats: på en vinresa med BKWine till Alsace blir det mycket godsaker, vin, mat mm![/box]