”Vinhandel i planekonomin”
Följande artikel är skriven av Christopher Jarnvall, redaktör och utgivare av nyhetsbrevet Alcohol Update.
Den resonerar kring läget för svenskar och för vinimportörer, och deras relation till monopolet Systembolaget, nu i tider när den svenska kronan sjunkit kraftigt.
Synpunkterna i artikeln är författarens egna, och vi delar inte nödvändigtvis de åsikter som framförs. Men vi tyckte att artikeln var så pass intressant att det fanns god anledning att dela den med flera, och publicera den på Monopolbloggen.
Artikeln publiceras med tillstånd av artikelförfattaren. Den publicerades ursprungligen i Fine Wine, Mars 2009
Vinhandel i planekonomin
av Christopher Jarnvall
I Sverige är Systembolaget och restaurangerna de enda lagliga återförsäljarna av starköl, vin och sprit. Låt sedan vara att väldigt mycket av den öl och sprit som konsumeras i Sverige ser ut att vara köpt antingen i tyska eller danska köplador eller av ”mannen på gatan”. Men Systembolaget och restaurangerna står sannolikt än så länge för lejonparten av de vininköp svensken gör. Fine!
Men vad gör man som vinimportör och grossist om återförsäljaren inte vill betala det pris man begär? Ja, i en normal marknadsekonomi går man till någon annan för att sälja sina varor. Det kan man göra om man säljer vanliga livsmedel, t ex. Men det går ju inte om man skall sälja vin, eftersom vi har ett monopol i det här landet.
Jag har skrivit det förut och jag gör det igen: Jag är i princip emot monopol, men jag tycker ändå att monopolet Systembolaget gör ett bra jobb och har ett gott utbud för oss vinvänner som tycker om att handla bra produkter till rimliga priser. Under senare år har det kommit in mycket trevligt att dricka till god mat, inte minst om man som jag är intresserad av jakt.
Men så hände plötsligt detta: Den svenska kronan tappade mark mot euron och dollarn alldeles förfärligt under hösten. Åker vi över till Kontinenten är allt plötsligt 15 procent dyrare och i USA har priserna i praktiken stigit 25-30 procent för svenskar sedan i somras.
Det påverkar naturligtvis importörerna av vin från Tyskland, Frankrike, Spanien, Italien, USA… You name it! Deras kostnader har ökat i takt med att kronan har fallit och äter nu upp redan blygsamma marginaler. I det läget hade en normal marknadsekonomi anpassat priserna i varje led i handeln. Så görs även i Sverige – ända tills man kommer fram till Systembolaget.
I september 2008 sattes priserna för nylanseringar i april 2009. De gäller till april 2010 och kan inte omförhandlas. Eftersom en nylansering inte heller kan valutasäkras i samband med att offerten lämnas – man vet ju inte om man vinner och kommer att behöva köpa in mer vin – blir det alltid hazardartat. I det här fallet förlorade importörerna stort, eftersom marginalerna i stort sett åts upp. Priset på redan etablerade produkter kan dock omförhandlas två gånger per år, men Systembolaget förbehåller sig rätten att avgöra huruvida det ska tillåtas eller inte. Där krävs importören på argument för att omförhandling är nödvändigt. Ett valutaras på 20- 30 procent är inte med automatik giltigt skäl för omförhandling.
Ungefär som planekonomi , tänker jag, när jag hör det. Det gör att importörer med hög andel amerikanska eller västeuropeiska viner i värsta fall får BETALA för att leverera till Systembolaget, eftersom deras inköpspriser ökat kraftigt utan att kompenseras av priset ut till kund.
Jaha, vad är problemet för oss vinkonsumenter?
Det är väl positivt med låga priser på Systemet? Ja, i och för sig, men långsiktigt leder det i tider som dessa antagligen till att många importörer börjar fundera på att slå igen butiken, om de inte redan ofrivilligt har fått göra det. De allra flesta importörerna är småföretag och det säger sig självt att små företag inte har marginal att ligga på dyra lager och i värsta fall BETALA för att få sälja vinet via Systembolaget. För den som väl har kommit in på Systemet känner sig sannolikt pressad att inte vara för kaxig och ställa krav – i detta fall på rimlig prissättning. Det kan straffa sig.
Långsiktigt borde detta leda till att det blir mindre attraktivt att leverera till Systembolaget, framför allt nylanseringar, och eftersom det inte finns något alternativ att leverera till, söker man sig antagligen andra affärsidéer när lönsamheten uteblir. Det drabbar tyvärr kvaliteten och utbudet. Långsiktigt skulle detta även drabba Systembolaget, eftersom ett sämre utbud från ett – numera åter – dyrt land som USA gör det mer intressant för många att gå runt Systemet.
Men kortsiktigt känns det mest som en styrkedemonstration från en stor inköpare – den enda som är tillåten för återförsäljning. Det är klart att man vet att den som väl har tagit sig in på Systembolaget absolut vill hålla sig kvar där, även om marginalerna krymper eller helt försvinner. OM det är så man taktiskt resonerar liknar det utpressning. Jag hoppas att det inte är så, utan att det handlar om ren och skär svensk byråkratisk stelbenthet och bristande känsla inför marknadens krav. Men det är illa nog.
Men OK, jag är glad att vinerna inte kostar mer än de gör, men det känns ojust mot små företagare som sliter och får sitta emellan. Några lär redan ha dragit tillbaka sina nylanseringar eftersom de skulle få BETALA för att göra dem. Andra närmar sig KON – KURS eftersom de inte har dragit sig ur. Hur man än vänder sig…
I slut änden, tills importörerna har lyckats omförhandla sina kontrakt, kommer det att drabba mig som kund. Inledningsvis kanske inte prismässigt, men definitivt kvalitetsmässigt, när nylanseringarna uteblir. Det är jag rätt övertygad om – och det fina utbudet är ju ett av Systembolagets främsta argument.
-Christopher Jarnvall
(Not: Christopher Jarnvall ger ut nyhetsbrevet Alcohol Update. AU handlar om alkoholpolitik och om den svenska alkoholmarknaden. De som är intresserade av att prenumerera kan kontakta Christopher på christopher-snabela-restuta.se)
