Det kan väl inte klassas som ett verk av undersökande journalistik i nivå med Günter Wallraff, även om det har vissa likheter med hemlighetsfullt arbete i underjordiska lokaler. Gradvall är journalist och krönikör i Dagens Industri och ”avslöjar” i en artikel hur Sveriges mäktigaste men mest hemlighetsfulla kritikerkår arbetar.
Gradvall börjar med att beskriva Sveriges musikkritiker i arbete. Men det är bara en intressant (och hypotetisk) parallell. Vad det egentligen handlar om är svenska journalister som skriver om vin. Gradvall beskriver hur det går till när de svenska vinskribenterna skriver om varje månads nyhetslanseringar på Systembolaget. Klart läsvärt och underhållande!
Bakom låsta dörrar har Sverige ledande musikkritiker denna dag samlats i en källare i centrala Stockholm. För att komma in krävs att man meddelat sin ankomst i förväg, visar legitimation och därefter passerar ytterligare två låsta dörrar.
I vårsolen utanför passerar människor förbi, totalt ovetande om vad som försiggår här inne. Under en enda dag sätts det betyg på sommarens samtliga nyheter, omdömen som kommer att påverka vad vi alla konsumerar de närmaste månaderna.
[…]
Nej, så går det inte till när Sveriges musikkritiker går igenom sommarens utbud. Men exakt så går det faktiskt till när Sveriges vinkritiker gör motsvarande.
Av alla verksamma kritikergrupper i svenska tidningar i dag – musikkritiker, filmkritiker, teaterkritiker, tevekritiker – är vinkritiker de som förmodligen har störst inflytande över läsarna. Och som har den mest gynnsamma framtiden. Väldigt få musikkritiker kan längre leva på att skriva om musik. När musikförsäljningen sjunker minskar också tidningarnas intresse att ge utrymme åt musikrecensioner.
[…]
Som slutkläm skulle man ju kunna lägga till en annan hypotetisk situation: Tänk om vi varje månad kunde åtnjuta ett urval nya musik-releaser. Den första i varje månad kan vi ställa oss i kö i musikbutiken för att hoppas få ett av de få exemplaren av Roxettes senaste verk innan det tar slut. Men det är OK, även om det inte finns kvar när du kommer dit. För du kan istället vara förvissad om att de andra skivorna som finns kvar är hyfsat bra de också, därför att den centrala musikinköparen har provlyssnat på allt och sett till att inga dåliga skivor kommer ut i butiken. Och sen finns det ju åtminstone en skiva av varje musikstil att köpa. Att det bara finns tio olika jazzskivor kanske inte gör så mycket för det finns ju även en uzbeckisk traditionell musikskiva att tillgå. Om vi hade haft monopol på musikförsäljning alltså.
Läser du vad vinkritikerna skriver? Köper du vin på deras rekommendationer?
