Är det bra för vinkonsumenten att vinproducenter nu får blanda årgångar genom VCI?

En ny sorts försäkring för vinbonden – Den individuella kompletterande volymen

Det är mycket som kan drabba en vingård. Väderleken kan ställa till det. Sjukdomar kan reducera skörden eller försämra kvaliteten. En liten skörd kan vara ett hårt slag för vinbonden. Å andra sidan är ju en av charmen med vin att årgångens kvalitet och karaktär varje år sätter sin prägel på vinet. Kommer den ”kompletterande volymen” att bli vinbondens räddning?

”Kompletterande volym”

För en del producenter skulle det vara uteslutet att ens tänka tanken att blanda in en annan årgång i vinet för att så att säga jämna ut årgångsskillnaderna och kompensera för förlorad skörd. Men alla resonerar inte så. En ny tid står för dörren. ”Den individuella kompletterande volymen” har gjort sitt inträde i de franska vingårdarna.

Flera vindistrikt i Frankrike experimenterar med denna kompletterande volym, på franska kallad Volume Complémentaire Individuel (VCI). Det innebär att man sparar lite av skörden från ett bra år till ett sämre år.

Wine tanks at Cupertinum co-operative, Apulia
Wine tanks at Cupertinum co-operative, Apulia, copyright BKWine Photography

Det fina i kråksången för producenterna är att de under bra år får lov att skörda lite över den tillåtna avkastningen och detta vin lägger man undan. Experiment har varit på gång i Chablis sedan 2006 och nyligen har experimentet förlängts till 2014 då proceduren förmodligen kommer att permanentas. Sedan 2010 experimenterar man med VCI även i ett 20-tal appellationer i Bordeaux.

Jämn kvalitet = tråkigt vin?

Idén är förstås att ge odlaren möjlighet att hålla en jämn kvalitet och kvantitet varje år. Men då uppstår frågan: Vill vi verkligen att vinerna ska hålla en jämn kvalitet varje år?

Ska vi utplåna årgångsskillnaderna, det som är Frankrikes stora styrka? Det är ju bl a det som gör det extra intressant att dricka franska viner jämfört med viner från varmare klimat.

En skicklig vinmakare lyckas ofta göra bra viner även de år som naturen varit argsint. Så är det inte att förenkla lite väl mycket att blanda ut med en annan årgång? Eller ska vi helt enkelt ha sympati för odlarna och unna dem att sova bättre om nätterna? Kanske är det så som jag sa inledningsvis att en ambitiös producent av karaktärsfulla viner inte skulle komma på tanken att blanda årgångar. VCI kanske bara kommer att användas av dem vars viner i alla fall är ganska karaktärslösa.

Regler i Chablis och Bordeaux

VCI-reglerna som gäller för Petit Chablis, Chablis, Chablis Premier Cru och Chablis Grand Cru är följande.

– Man för skörda högst 10 hektoliter per hektar över vad som är ”tillåtet”.

– Högsta tillåtna ackumulerade VCI får inte överstiga 25 hektoliter per hektar.

A Chablis slope
A Chablis slope, copyright BKWine Photography

För röd Bordeaux gäller att man får skörda högst 5 hektoliter över tillåten avkastning. Den volym man skördar extra får inte gå över 10 % av avkastningen.

Producenten kan sedan, efter eget tyckande, begära tillstånd att få använda denna undanlagda volym. Han måste kunna bevisa att han har behov av sin VCI för att nå full produktion. Han kan välja att komplettera en liten skörd med VCI eller att byta ut en del av skörden som håller dålig kvalitet med VCI-vin. Totalt får inte årets skörd tillsammans med den använda VCI-volymen gå över den tillåtna avkastningen.

85/15-regeln

Reservvinet, dvs vinet som sparas från en givmild årgång, kan inte säljas som det är. Det får bara sparas ett begränsat antal år och byts sedan ut mot nytt reservvin och skickas till destillering .

Kommer 5-10 % (eller möjligen mer i Chablis) att göra vinerna mer lika varje år? Och nu finns ju dessutom 85/15-regeln inom EU sedan 2009. Den betyder att om man skriver ut årgången på etiketten så räcker det att 85 % av innehåller är från det året. Hur går den regeln ihop med VCI?

Champagne, ett specialfall

I Champagne har man ju en tradition att blanda olika årgångar. På sin icke årgångschampagne vill husen hålla en jämn stil. Konsumenterna ska veta vad de får varje gång de köper en viss champagne.

I praktiken betyder det att man kompletterar den nya årgången med kanske 20-30 % av två eller tre äldre årgångar. Men detta är förstås champagne utan årgång. Dessa reservviner har producenterna själva lagt undan från den normala skörden och de disponerar själva helt och hållet över dessa reservviner.

Many bottles in a champagne cellar
Many bottles in a champagne cellar, copyright BKWine Photography

Sedan några år tillbaka finns VCI även i Champagne. Man kan alltså lägga undan en reserv som ska kunna användas ett år då skörden har varit extra dålig. 2011 tog sig denna möjlighet följande uttryck: Den tillåtna avkastningen sattes till 12 500 kg per hektar (i Champagne bestäms avkastningen alltid år från år). Detta inkluderade VCI på 2000 kg som lagts undan tidigare år.

Det betydde att man fick skörda 10 500 kg men sammanlagt göra vin på 12 500 kg. Man fick dessutom samma år lägga undan ny VCI på 3100 kilo per hektar. Man kunde alltså, om man ville, maximalt skörda 13 600 kilo druvor per hektar.

Champagne är ett specialfall. Men vad odlare i andra distrikt tycker om VCI vet vi ännu så länge lite om. Det blir definitivt en fråga för 2013. Fortsättning följer.

Välj ditt språk. Läs artikeln på:

Skribent:

Skribent:

Dela / gilla:

2 svar

  1. Om jag förstår det rätt måste det nya egentligen inte vara att man får blanda årgångar (om man nu inte fuskar med 85%-begränsningen), utan att man får möjlighet att öka skördeuttaget i vissa årgångar, men måste reservera det extra uttaget för just framtida inblandning. I så fall kanske man kan säga att man inte bara får, utan faktiskt uppmanas att årgångsblanda. De frågor man kan ställa sig är då snarare om ökade skördeuttag är riktningen att gå, och om det måste vara bra årgångar man stoppar undan, eller om det räcker att det är årgångar med stor skörd… Det vill säga, jag ser potentialen till att det blir mer utjämning av volymen än kvaliteten. Jag hoppas i så fall att detta begränsar sig till billiga varuhusviner av det slag som vanligen inte letar sig till Sverige (tänk €3-viner med Carrefours egen etikett…). Eller har jag en för optimistisk syn på hur rimligt kvalitetsorienterade producenter skulle se på detta?

    1. Visst är rubriken något provocerande, men ändå korrekt, även om det begränsar sig till 15%

      Det ar ju inte helt uppenbart om det är bra eller dåligt för konsumenten (som ofta). Man kan ju t.ex. tycka det är bra att man får tillåtelse att ”bättra på” sämre årgångar med en skvätt bättre vin.

      Det finns ju liknande regler i andra sammanhang, t.ex. att man får kalla ett vin för ”cabernet sauvignon” även om det inte till 100 % är gjort på CS. Och detta gäller ju även i många andra länder.

      I princip kan man väl dock säga, tycker jag, att det man sätter på etiketten bör vara korrekt. Kanske skulle man kräva en detaljredovisning, som specificerade att vinet (i förekommande fall) endast till 85% är av årgången/druvan/… i fråga?

      Det verkar dock inte troligt att det kommer att begränsa sig till lågprisviner. Pionjären på att testa modellen är ju Chablis…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  Subscribe to comments:

Notify me of followup comments via e-mail. You can also subscribe without commenting.

Mer på samma tema:

Mer att upptäcka med BKWine:

Prenumerera på nyhetsbrevet!

25 000 prenumeranter får vinnyheter varje månad. Du också?