Kan ett vin vara ”typiskt”? Ska ett vin vara typiskt? | Ny BKWine Brief, nr 251

Ett vin kan vara typiskt eller inte typiskt. Typiskt för vad? Det kan vara typiskt för en druva, ett distrikt, en årgång, en producent. Fast de flesta som provar vin vet att det är ett flytande begrepp, svårt att greppa tag i.

(Låt oss använda ordet ”typiskhet” istället för den så populära anglicismen ”typicitet”.)

Typiskhet är lite som kvalitet, fast om möjligt ännu mer vagt. Innan man går in på djupet i resonemanget måste man definiera vad det egentligen betyder.

Någon skulle kunna säga att ett vin är typiskt när det återspeglar sin ”terroir”. Men det leder egentligen ingen stans. Vad är terroir, konkret, översatt till smaken i ett vin? En vinodlare skulle kunna säga det om sitt vin, med viss rätt. Om någon annan säger det känns det som den personen gör det lite väl lätt för sig.

Man kanske kan säga att ”typiskhet” är vad vi tycker ett vin ”borde” smaka. Så som vi har lärt oss, som det står i böcker (våra liksom andras), som de lärt ut på vinkurser. Bordeaux är stramt, syrah är pepprigt, sauvignon blanc aromatiskt osv. Det låter enkelt men i själva verket finns det oändligt många varianter på stramt, pepprigt och aromatiskt.

Dricker vi vinet öppet (med vetskap om vad det är), vilket ju trots allt är vanligast, och ser på flaskan att det är, säg, en Bordeaux, då är det lättare att framkalla de förväntade karaktärsdragen. Jag vet, för jag har ofta provat blint, gissat fel, och sedan, när jag sett flaskan, helt plötsligt, som magi, har jag känt de typiska dofterna/smakerna. (Fast just Bordeaux hör till de viner som jag ibland faktiskt får rätt i en blindprovning.)

De franska appellationerna eftersträvar en viss homogenitet, en viss typiskhet för sina viner. I regelverken finns det angivet hur vinerna ska smaka. Ibland är det detaljerade beskrivningar, men av nödvändighet är de ofta ganska vaga.

Det står att en Pauillac ska ha tanniner och vara lagringsduglig, en Beaujolais lättdrucken, fruktig och blommig och en Moulin-à-Vent kraftfull och komplex med kryddig doft av tryffel. En Gigondas ska vara generös men lite sträv, med mogna röda bär. Grannbyn Vacqueyras komplex med både röda och mörka bär och lite torkad frukt. Det är tillräckligt vagt för att de flesta vinerna inom appellationen ska platsa inom ramen men ändå ge utrymme för varje producents tolkningar.

Ibland finns det ingen typiskhet att falla tillbaka på. Den här sommaren har vi druckit viner med druvor som albana och pagadebit (Romagna, Italien), vranec (Nordmakedonien), mülller-thurgau (Tjeckien), codrinschii (Moldavien), albillo mayor (vit Ribera del Duero) med flera märkligheter. Man kan i och för sig alltid hitta någon beskrivning av ovanliga druvor (fast codrinschii var svår då vi förmodligen drack det enda vin (!) som görs på denna druva, tack Stefan I.). Mülller-thurgau är känd, men mest för att vara tråkig, och så dyker den oväntat upp i Tjeckien i mycket trevlig och spännande skepnad. Typiskhet kan ibland bli till en tvångströja.

Men även för de förmodat ”klassiska” distrikten är typiskhet långt ifrån uppenbart. Bordeaux med sina 100 000 hektar och viner för allt från 3 euro till 300 euro (och till och med 3000), vad är typiskt? En typisk chablis? Stålig och stram? Jovisst, men de fylligare eklagrade, är de sämre? Eller ens otypiska? Kanske med lite oxidering eller fetma från bâtonnage från en ambitiös vinproducent? Champagne, med tre olika druvor i godtyckliga proportioner och en stor variation i hur vinmakaren gör vinet – vad är typiskt? (Se mer om detta längst ner på denna sida.)

Ibland saknar ett vin den förväntade typiskheten. Blir vi besvikna om vinet inte smakar som vi tänkt oss? Eller räcker det att vinet är gott? Kanske kan man bli positivt överraskad av något oväntat? Kan man tycka om ett visst karaktärsdrag från en region men inte från en annan? Kan man uppskatta oxiderade vita viner om de kommer från Jura eller sherry, men inte från någon annanstans? Kraftfulla fruktbomber från Kalifornien eller Languedoc men inte från Bordeaux? Eklagring i en Rioja men inte i en Beaujolais? Är ett vins första uppgift att vara gott eller att vara typiskt?

Det finns så många frågetecken kring vad ”typiskt” egentligen betyder så att man blir matt, även utan 35C sommarvärme (som idag). Att sträva mot typiskhet leder ju dessutom mot begreppet ”stereotypiskt”. Vill vi ha det? I denna tidsepok när ”diversitet”, individualitet och egen genuin karaktär är högt värderade begrepp?

Att typiskt är ett svårfångat (näst intill obefintligt) begrepp inser man när man provar många viner helt blint utan att alls ha en aning om vad det är. T.ex. på vintävlingen Sparkling Selection by CMB nyligen där jag provade runt 120 olika mousserande från alla möjliga ursprung helt blint (av 1000 som var med i tävlingen). Var det uppenbart vad som var champagne, cava, franciacorta, prosecco och så vidare? Nej, inte alls. Den som tror att det är enkelt utmanar jag på en olympisk blindprovning!

Läs mer om de svårfångade begreppen typiskhet och kvalitet, och om vintävlingar i vår nyligen publicerade artikel ”Vad är det för vits med vintävlingar?”

Oj, oj, oj…

Vi måste också dela med oss av alldeles färsk nyhet som vi fick veta idag. Vår senaste bok, Framtidens vin, om hållbarhet, ekologiskt och andra miljöfrågor i vin, har vunnit ett fint pris i en av världens mest prestigefyllda vinbokstävlingar. Mer om detta snart så fort vi hunnit smälta det och får tid att berätta historien.

(Och snart kanske ännu en annan stor nyhet om våra böcker! Vi återkommer om det.)

Vinresor, som sagt

Det finns lite chanser kvar till en vinresa i höst. Lite plats kvar till Bourgogne, Österrike, Dourodalen, och Piemonte (med tryffel).

Vinresor som är ett minne för livet

Det är också dags att tänka på vinterns eskapader.

Vi har tre mycket speciella resor i januari, februari och mars. Det är tre resor som garanterat blir ett minne för livet och som kommer att ge dig nya perspektiv på vinet, maten och kulturen: Chile-Argentina, Sydafrika och Nya Zeeland.

Kan du hitta en bättre vinresa?

Erfarenhet, kunskap, kontakter.

Sveriges mest erfarna vinresearrangör. Författare till 12 prisvinnande böcker, däribland en kursbok för Munskänkar. Internationella konsulter i vinturism. Vinredaktörer på NE-Nationalencyklopedin. Skribenter på amerikanska Forbes. Internationella vindomare. De enda svenska vinskribenter som regelbundet citeras internationellt på t.ex. Wine Business Monthly, OIV, och annat. Med mera.

Varför resa med någon annan?

Instagram: BKWine Vinresor på Instagram.

Tipsa: Glöm inte att tipsa dina vinvänner om att prenumerera på Briefen och läsa BKWine Magazine.

Trevlig läsning!

Britt & Per

Om du uppskattar det vi gör så kan du hjälpa oss:

Berätta för dina vin-vänner om Briefen. Eller skicka den till dem.

”Gilla” oss och följ oss på sociala media:

BKWine Magazine on Facebook | Wine Tours on Facebook
Twitter | Instagram | Linkedin | YouTube